Rundtur i vår nya hemstad

I början av veckan kunde jag knappt gå. Fast det var inget farligt ont, oavsett vad min hjärna skrek. Det var nyttigt ont.
 
I måndags åkte jag och älsklingen till Falkenberg för att kolla lite avstånd. Se hur långt vi kommer ha till saker och ting från vår nya lägenhet. Dock började värk-historien redan dagen innan, efter att ha tränat en stund med Carmen Electra och DVD 2 i hennes serie Fit to Strip. Pinsamt nog klarade jag bara av cirka tio minuter innan jag blev tvungen att avbryta - annars hade jag avlidit på vardagsrumsgolvet. Varför jag plötsligt fått ett nytt ryck att träna, kommer jag förklara lite senare.
 
 
Hur som helst, vi inledde med att åka bort till den nya lägenheten (jag vet, vi är riktiga stalkare ...) och sedan promenerade vi bort till bussterminalen. Enligt min tidtagning tar den promenaden ungefär fem minuter, vilket är cirka tre minuter längre än vad vi har nu mellan lägenhet och busshållplats. Jag vet, det är fasansfullt, men jag får försöka överleva. Kan alltid trösta mig med att det var tjugo minuters promenadväg mellan lägenhet och tågstation i Köping och mellan fyrtio och femtio minuter i Åker. ;-) Jag menar, jag får ha det i åtanke om det blir för jobbigt att promenera i fem minuter ...
 
Efter en liten promenad bland några bakgator, kom vi fram till Vallarna. Enligt älsklingen skulle där finnas ett elljusspår där vi kan löpträna. Nyfikna (och ambitiösa?) som vi är, bestämde vi oss för att gå det här elljusspåret och ganska snart upptäckte vi att det går grisar och bökar runt bland några inhägnader där. Jag glömde bort att ta med mig kameran, men älsklingen tog lite bilder med sin mobil. Dock har jag glömt att be honom om en av bilderna, så du får försöka överleva utan bilder tills vi har flyttat dit.
 
Du får nöja dig med en bild på en gris från Halmstads stadsbondgård.
 
Efter cirka 2,2 km var vi klara och gick tillbaka till bilen, för att därefter brumma bort till Klitterbadet, borta vid Skrea strand. Fast någon direkt avkoppling var det inte tal om. Nix. För min del blev det att motionssimma 500 meter (med några få pauser mellan varje 100 meter), medan älsklingen nöjde sig med 600 meter och några färre pauser. Lite lustigt var att brandalarmet utlöstes mitt i allt, fast till en början var det knappt någon som reagerade. Simhallen skulle i alla fall utrymmas. Det visade sig att det var något med en micro som utlöst alarmet. Sedan var det frid och fröjd att simma igen.
 
Vi har bestämt oss båda för att bli mer aktiva och nyttiga än vad vi är nu och Falkenberg uppmuntrar verkligen till aktivitet. Det är därför som jag ska börja träna igen. Jag har tagit reda på att det kan vara en väg för mig till att må bra igen. Jag tycker att det är värt ett försök och även om det kommer sluta som det brukar, har jag i alla fall provat. Fast den här gången tror jag att jag lyckas, för både jag och älsklingen är motiverade och det leder till att vi motiverar varandra.
 
Varför kan vi inte flytta redan nu?
 


Dagens citat:

"Allt är en lektion i förklädnad."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie