Jessicas grotta

När jag skrev noveller i början, var jag alltid noga med att alla mina karaktärer skulle ha namn. Ofta tänkte jag inte igenom namnvalet särskilt mycket, utan brukade nästan ta första bästa som jag kom på.

 

Nuförtiden är jag inte lika förtjust i att namnge alla karaktärer. Ibland händer det att jag inte ens skriver ut vilket kön personen har. Just det "knepet" använde jag och Hanan oss av när vi skrev prologen till vårt projektarbete i trean på gymnasiet. Vi ville att vem som helst skulle kunna känna igen sig i personen. Visst brukar jag själv ha en bild av min karaktär, men jag gillar tanken på att var och en som läser, själva ska få bilda sig en uppfattning.

 

Vad anser du? Är det bra eller dåligt att författaren varken namnger eller ger karaktären ett kön?