Jessicas grotta

 

"Hon älskar att leva nära faran, att utsätta sig för farliga risker är att leva som mest intensivt enligt Rowan. Men för ett år sedan övergick faran till ond bråd död. Hennes partner Jim dog under en skogsbrand som de tillsammans skulle släcka.

Så snart Rowan blev vuxen har hon varit brandman. Hon bekämpar skogsbränder i de farliga bergskedjorna i Montana. Kanske inte ett sådant konstigt val. Hon har alltid varit sin pappas dotter, de två har levt ensamma och han är traktens brandchef. Men nu sörjer hon sin partner och gode vän Jims död. Hon plågas av insikten att hon kanske hade kunnat rädda honom. Det blir inte bättre av att någon i hennes närhet anser att Rowan är skyldig till Jims död, en person som inget hellre vill än att hämnas?"

 

 

Det är inget bra tecken när jag redan från början fylls av irritation. Varför måste huvudkaraktärerna alltid vara så himla snygga och perfekta? Varför måste Nora Roberts alltid skriva efter samma mönster?! Dock lyckades jag lägga band på irritationen och fortsatte att lyssna på Jagad av lögnen.

 

Om man bortser från de vanliga bristerna (förutsägbarheten m.m.), var det här faktiskt en av Nora Roberts sämre böcker. Jag trodde att det här skulle bli något liknande som Mördande hetta, men dessvärre inte. "Inledningen" där karaktärerna presenteras var alldeles för lång och tråkig. Den här gången har Roberts fokuserat för mycket på Rowans och Gullivers attraktion till och katt-och-råtta-lek med varandra, än på spänningen och brotten - det som annars brukar vara de bästa inslagen i hennes böcker. När brotten väl begår känns de platta och tråkiga. Ingen spänning så långt ögat (eller, i mitt fall var det örat) kunde nå. Vem som ligger bakom allt är väldigt lätt att lista ut, vilket jag också gjorde ganska snart (även om jag trodde att motivet delvis var ett annat).

 

Nej, det här var ett bottennapp. Bättre kan du, Roberts!

 

Dagens citat:

"Utför varje handling i ditt liv som om det vore din sista"
(Marcus Aurelius)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie