Daisypath Anniversary tickers

Förvriden (Frida Arwen Rosesund)

Förvriden utspelar sig i ett norrländskt samhälle där barn (främst killar) har försvunnit och nu händer det igen. Det finns något där ute i skogen som är ute efter killarna. Något farligt.
 
Jag gillar idén - en berättelse som utspelar sig i våra norrländska skogar och handlar om väsen från vår folktro. Det hade kunnat bli läskigt. Det hade kunnat bli bra.
 
 
Om man bortser från de språkliga missarna, exempelvis regelbunden satsradning, har berättelsen potential. Dock tror jag att den hade tjänat på att omarbetas lite till. På sina håll kändes den inte riktigt trovärdig (bland annat när Jennifer berättar om sitt möte med skogsvarelserna) och de sista kapitlen kändes mest som om de hastats ihop, bara för att få ett slut. Ett möte i slutet kändes inte riktigt som att det hörde hemma där. Det kändes mest malplacerat. Jag tror att detta hade kunnat åtgärdas med ytterligare bearbetning.
 
Jag vill gärna tycka om boken, men dessvärre kan jag inte det. Jag kan dock tänka mig att läsa mer av Frida Arwen Rosesund, för det känns som om hon kan åstadkomma något bra. Som sagt finns det potential här.
 
Det här e-boksexemplaret har jag hittat på iBooks.


Dagens citat:

"En vattendroppe urholkar en sten, inte med kraft, utan genom konstant droppande."
(Ovid Densusianu)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Juridikpodden - säsong 3, avsnitt 9

I det senaste avsnittet får vi ta del av Toves juridiska spaningar i New York (bland annat att hon fick skriva under ett avtal för att kunna gå på en utställning). Även Mårten delar med sig av sina "juridikspaningar i Stefan Löfvéns innersta krets" och man funderar även kring följande: "Om ett träd faller i skogen men ingen hör det, gör det då något ljud? Om HD avgör ett mål men domen inte läggs ut på nätet, finns prejudikatet då?"
 
 


Dagens citat:

"Allt är riggat till vår fördel."
(Jalal al-din Rumi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Någon form av julkalender?

Jag vet att det är mitt i sommaren och att det sista som man vill tänka på just nu är jul och vinter. Tro mig, det gäller även mig. Sommaren är min favorittid på året, så just nu njuter jag för fulla drag av den efterlängtade värmen. Men, ibland behöver man också tänka lite framåt och det är det jag gör nu.

Varje jul är det fler och fler bloggare som anordnar julkalendrar på sina bloggar. Hos bokbloggare är det inte ovanligt att det bakom luckorna döljer sig boktips eller författarintervjuer. Nu när jag har suttit och grejat lite med mina noveller, har jag funderat på om jag till jul ska testa på att också ha en julkalender på min skrivblogg och/eller på hemsidan. Det kommer i så fall inte bli den typ av luckor som jag nämnde ovan, utan i sådana fall blir det noveller. Om det blir en varje dag har jag inte bestämt än. Som sagt är den här funderingen fortfarande på planeringsstadiet.
 

Vad tycker du? Hade en sådan julkalender varit intressant? Hur ofta hade du i så fall velat att luckorna skulle publiceras? Vilket tema hade du velat ha? Ska samtliga noveller utspela sig under vintern, eller går det bra med noveller under andra delar av året också?

Som sagt finns det en hel del att fundera på. Fast jag kommer bara ge det ett försök om det finns intresse, för om det inte finns intresse för en sådan här julkalender känns det ganska meningslöst att ha en. Inte sant?
 


Dagens citat:

"Låt aldrig sakerna du vill ha få dig att glömma bort vad du har."
(Joshua Becker)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Som James Dean fast snyggare (Niclas Christoffer)

"Familjen Wallin är som tagen ur en reklamannons. Pappa är fotomodell, mamma plastikkirurg, lillebror John ska bli läkare och Jim, storebrorsan, har också börjat modella. Men framför allt drömmer Jim om att bli skådis. Han ska bli en ny James Dean, fast snyggare.

Men familjeidyllen kraschar. Bokstavligt. Mitt i detta kaos kämpar Jim med sista året på gymnasiet och inträdesproven till teaterskolan, men hans liv är inte som det brukade. Han misslyckas där han tidigare briljerade, och han verkar inte längre vara den snyggaste killen i klassen.

När Jim inte ser någon utväg vänder han ilskan och sorgen mot sig själv, och upptäcker att han får en plötslig befrielse av att göra sig själv illa. Snart har Jim utvecklat ett självskadebeteende som stegrar till den punkt där det blir omöjligt för honom att vända om. Livet har blivit en mardröm."
 
När jag började läsa Som James Dean fast snyggare, hade jag höga förväntningar. Bland annat hade jag trott att berättelsen skulle vara blodigare än vad den var. Fast med tanke på hur känslig jag är, var det kanske tur att den inte var det.
 
 
Berättelsen om Jim Wallin är bra och hemsk på samma gång. Under hela läsningen låg obehaget över vad som hände, som en klump i magen. Samtidigt som jag till viss del kunde förstå Jims beteende och reaktioner, irriterade jag mig på honom. Det finns trots allt en gräns och även om han delvis visade ånger, passerade han den gränsen mer än en gång.
 
Det var väldigt svårt att lägga ifrån mig boken och när jag - med hjärtat nästan i halsgropen - trodde att boken nått sin klimax och förväntansfullt undrade vad som skulle ske härnäst, kom vändningen som gjorde att jag kände mig både besviken och ganska lurad. För att vara ärlig, skulle jag nog uppskattat boken ännu mer om den inte slutat som den gjorde. För mig kändes slutet inte helt trovärdigt.
 
Trots vändningen är detta en stark berättelse som berör och Niclas Christoffer ska ha stort beröm för att han vågar ta upp dessa viktiga frågor. Jag ser fram emot att läsa mer från honom. :-)
 
Det här exemplaret har jag fått från Niclas Christoffer - än en gång: stort tack!


Dagens citat:

"Du vinner styrka, mod och självförtroende varje gång du stannar upp och ser rädslan i ansiktet."
(Eleanor Roosevelt)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

I mörkret kan ingen höra dig skrika

Det går inte att undkomma. Det där. Det mörka. Mörkret biter sig fast och slukar en hel. Med ens suddas all livsgnista och all ork ut. Kvar finns bara tomheten och mörkret. Trots att man känner att det är på väg - man vet att det kommer - går det inte att förhindra.
 
Varje andetag är en mödosam ansträngning och än mer då det vilar en ofantligt tung sten i bröstet. Flämtande och flåsande tar man ett andetag i taget, trots att det känns meningslöst. Vad finns det för mening med att gå omkring och andas, när man egentligen inte ens orkar att ta sig ur sägen? Att leva livet som om det inte fanns något att oroa sig för? Men man fortsätter ändå att andas. Trots att det är plågsamt.
 
Samtidigt tvingar gråten och tårarna sig fram med vapenhot. Med våld. Långsamt rasar man ihop i en hög på golvet och känner hur man går sönder på insidan. Hur varje del av en själv spricker. Långsamt, långsamt. "Jag orkar inte mer!" vill man skrika. Skrika rakt ut. Fast vad finns det för mening med det? I mörkret kan ändå ingen höra en. I mörkret existerar endast tomhet, ångest och det där. Det som den lilla rösten i huvudet säger är sanningen. Det som man egentligen inte orkar höra. Inte vill höra. Det som ändå finns där. Att man inte duger. Att allt man gör saknar mening. Det finns bättre. Andra som gör det man själv gör - eller försöker göra - tusen gånger bättre. Det de gör saknar ingen mening. Det de gör duger.
 
Dimma över Visnaren i Åkers Styckebruk.
 
För ett ögonblick fylls man av känslan att vilja slå handen i något. Ett bord. En vägg. Vad som helst. Bara man får känna något annat än dessa känslor. Tänka något annat än dessa tankar. Men man sitter kvar där man sitter, med tårarna rinnande nedför kinderna. Med stenklumpen i bröstet. Oavsett vad man gör, kommer det inte att göra någon skillnad. Man kommer fortfarande  vara den man är och det man gör kommer fortfarande sakna mening.
 
Kippande efter luft försöker man tränga tillbaka det. Man sluter ögonen hårt och tar ännu ett plågsamt andetag. Återigen väller gråten fram, trots ens lama försök att hindra det. Långsamt rinner de kalla och salta tårarna nedför kinderna. Någon letar sig in i ens mun. Det är bara svaga människor som gråter. Det är bara de svaga som låter en brytas ned så här.
 
Rösterna i huvudet blir allt högre, tills det känns som huvudet ska spricka. Sprängas. Man håller sig för huvudet och upprepar om och om igen "sluta". Men det hjälper inte. När mörkret än en gång smekande slingrar sig runt en, vet man att man är förlorad.


Dagens citat:

"Allt vi gör får konsekvenser, så se upp med vem du sårar."
(Jocke Berg)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Visste du att ...

Då jag nuförtiden sällan dricker påste - endast på jobbet och när älsklingen är borta - är jag inte särskilt bekant med ICA:s egna teer. Därför blev det en rolig överraskning när jag senast köpte ICA:s chaite och upptäckte detta:
 
 
 
Eller de här:
 
 
 
Hittills är det bara dessa varianter som dykt upp, men jag fortsätter att hålla ögonen öppna. :-)


Dagens citat:

"Räkna dina regnbågar, inte dina åskväder."
(Alyssa Knight)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Med förintelsen i bagaget (Sioma Zubicky)

Uppläsare: Gerhard Hoberstorfer
 
"I 'Med förintelsen i bagaget' berättar Sioma om sin märkliga uppväxt på cirkusen och om livet som xylofonspelande underbarn i Paris. Men han redogör också för nazitiden och åren i Auschwitz - och om det som hände efteråt."
 
Att sitta och bedöma någon annans upplevelser, känns alltid lika fel. Jag tycker att det är starkt och modigt av de som upplevt förintelsen att orka/våga prata om det eller skriva ned det så att kommande generationer kan få ta del av de vidrigheter som utspelades i samband med andra världskriget. Jag känner respekt för dessa överlevande offer.
 
 
Fast Med förintelsen i bagaget berör mig inte på det sätt jag hade hoppats. Under större delen av boken redogör Sioma Zubicky för en mängd andra händelser i sitt liv. Det är endast under en liten del som han kallt och objektivt berättar lite om sina upplevelser av förintelsen.
 
Självklart förstår jag att det måste vara jobbigt att tvingas återuppleva en sådan förfärlig händelse på nytt - att tvingas minnas. Jag förstår också att han antagligen har förträngt en del av det som hände - framförallt känslor. Det har jag själv gjort när det gäller vissa händelser som jag tidigare har varit med om. Fast bristen på känsla gjorde att jag glömde bort att det var en verklig redogörelse och då och då fick jag för mig att det var en fiktiv berättelse.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lånat på Falkenbergs bibliotek.


Dagens citat:

"För varje steg du tar blir den mörka tunneln lite kortare."
(Maria Helander)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Möllegård och World of Riccardo

Innan älsklingen åkte upp till Bogesund för att leka med rådjur, passade jag och älsklingen på att besöka naturreservatet Möllegård när vi var på väg hem från Halmstad. Vi inledde besöket med att köpa var sin glass hos World of Riccardo, som finns i anslutning till Möllegård. Enligt älsklingen ryktas det om att de har Halmstads godaste glass. Eftersom jag inte har smakat på alla Halmstads glasställens glassar, kan jag inte uttala mig om huruvida ryktet stämmer eller ej. Dock kan jag hålla med om att deras glass är otroligt god - i alla fall hasselnötssmaken, som var den vi testade.
 
Älsklingen stod för fotograferandet.
 
 
Promenaden i grönområdet var mysig och inte alls lika ansträngande som Skogsbostigen i Åkulla bokskogar. Vi funderar på att testa Prins Bertils Stig, men det får bli vid ett tillfälle då vi har lite längre tid att avvara än vad vi hade den här gången.


Dagens citat:

"Det är inte den som har för lite, utan den som trånar efter mer, som är fattig."
(Seneca)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Pride Falkenberg 2014

Den 14 juni i år var det premiär för Falkenbergs Pride-festival, som huvudsakligen hölls i Regnbågsträdgården (i vanliga fall känd som Navigatorcentrum på Stationsgatan 12 - ett stenkast från vår lägenhet). Denna dag var det även Falkenbergsdagen, men för mig var det Pride som lockade. Någon dag innan hade jag läst vem som skulle vara konferencier och tänkt att "Vad kul!" och sett det som ännu en anledning till att gå dit. Fast när lördagen väl kom, hade jag redan lyckats glömma bort det.
 
 
 
När jag kom till trädgården, vågade jag först inte riktigt gå in eftersom det på något sätt kändes som om jag gjorde intrång. Dessutom var det inte kul att gå där själv, men efter en stund gick jag i alla fall in och tittade mig omkring. Jag skrev även under en namnlista för Amnesty angående att starta en mordutredning kring mordet på en kvinna i Afrika som blivit våldtagen, mördad och sedan dumpad i ett dike.
 
 
Så fort jag såg konferencieren på scenen (killen ovan med sin - som han själv sade några gånger - naturliga hårfärg), kände jag igen honom, men kunde inte komma på varför. Det var först när han sade att han skrivit två böcker som jag kom på det. Det var ju Niclas Christoffer - författaren till Som Zlatan fast bättre och Som James Dean fast snyggare (dock är det bara den förstnämnda som jag läst och eftersom jag har bokköpstopp, har jag inte kunnat köpa den andra)! Genast ville jag springa fram till honom och tala om hur mycket jag uppskattade Som Zlatan fast bättre, men det gjorde jag inte. Sprang fram alltså. Men jag tycker att om man har chansen, bör man visa sin uppskattning och vilket sätt är bättre att göra det på, än att göra det öga mot öga? Istället för att rusa fram som en galning, kilade jag hem (som sagt ligger vår lägenhet cirka två minuter från den där trädgården) och gick upp till övervåningen där vi har våra tre överfulla bokhyllor. Snabbt stoppade jag ned Som Zlatan fast bättre i min väska och gick tillbaka till trädgården. Fast när jag kom fram var han försvunnen.
 
 
Besvikelsen lade sig som en klump i min mage. Den blev dock inte långvarig, eftersom jag påminde mig själv om att han trots allt var konferencier. Han kunde ju inte bara försvinna! Mycket riktigt dök han upp strax därpå. Jag tog ett steg framåt, men stannade upp när jag såg att han pratade med någon volontär bredvid scenen. Det sista jag ville var att störa. Sedan gick han bakom scenen, men då stod han och läste i några papper. Inte störa. Därefter gick han och satte sig i en av de rosa stolarna som de satt upp till höger om scenen. Återigen satt han och läste i några papper, så jag stod än en gång och trampade på stället där jag stod. Inte störa. Några gånger fick vi ögonkontakt med varandra och jag började känna mig en smula dum som stod och stirrade på honom utan att gå fram och hälsa. Jag undrar vad han satt och tänkte.
 
 
Till slut tog jag mod till mig och gick fram. Han reste sig när han såg att jag hade siktet inställt på honom och när jag kom fram, gav han mig en kram. Jag frågade om det var han som var Niclas Christoffer (om jag tyckte att det var pinsamt att stå och stirra utan att säga något, skulle det vara ännu pinsammare om jag berömde honom för en bok han inte hade skrivit). Jo, det var han och det är från den här stunden som jag inte minns allting klart, eftersom jag var så nervös av att gå fram och prata med honom (tänk ifall han tyckte att jag var jobbig?!). Hur som helst, som jag minns det, presenterade jag mig och sade att jag tyckte om Som Zlatan fast bättre. Han blev glad och gav mig ytterligare en kram. Vi pratade lite och han frågade om jag hade läst den andra boken, varpå jag erkände att jag ännu inte fått möjlighet till det än (jag utelämnade det där med bokköpstoppet ... Behövde liksom inte skämma ut mig fullkomligt). Då sade han att jag kunde få den av honom och tog med mig bakom scenen till sin väska.
 
Linda Bjerman, RFSU
 
Det var här som min hjärna lade av och vägrade samarbeta med mig - så glad var jag. Vilken härlig och trevlig kille! Eftersom han redan i förväg signerat Som James Dean fast snyggare, bad jag honom att även signera mitt exemplar av Som Zlatan fast bättre. :-) När han frågade om jag ville att vi skulle ta en bild på oss, stod jag bara och stirrade fåraktigt. Hände det här på riktigt?! Han missförstod min tystnad, men slutligen lyckades jag få fram att det hade varit trevligt. Då bilden togs med hans mobil, kom vi överens om att han skulle maila bilden till mig när han var tillbaka i Stockholm (jag tappade räkningen på hur många kramar det blev här - från det att vi kom bakom scenen till dess att jag smet iväg). Vi fortsatte att prata lite till och sedan sade vi hejdå. När jag gick därifrån var jag upprymd. Vilken dag! Niclas Christoffer verkar vara en fantastisk person. Jag är så glad och tacksam över att jag fick möjlighet att prata med honom.
 
 
Nu smet jag från Pride-festivalen för att besöka optikern och få mina glasögon fixade. Så snart det var ordnat gick jag tillbaka till trädgården och kom lagom till att Angelica Löwdin från transföreningen FPES skulle tala. Efter lite mer tal, lyssnade vi på reggae som framfördes av Willman. Han bad oss att sätta oss närmare scenen, men när knappt någon gjorde det, gick jag fram och satte mig bredvid Niclas Christoffer (ja, jag kände mig som äkta stalkare). Därefter var det dags för Pride-tåget som skulle gå genom staden. Eftersom jag ville vara med och göra skillnad, gick jag med i tåget. Därför kunde jag själv inte filma det. Dock har Hallands Nyheter filmat Pridetåget. Filmen hittar du här. Jag lyckades inte bädda in den i det här inlägget, tyvärr. Däremot tog jag ett par bilder själv innan jag ställde mig bland de andra:
 
 
Vilken glädjekick! :-) Alla i tåget var så glada när vi gick genom centrala Falkenberg. Många (och då menar jag mååånga) stod längs med vägen och tittade på. Någon framför mig i tåget hävdade att de som såg på, säkert var rädda att själva delta i tåget - risken finns ju att de kan förknippas med hbtq och det skulle ju vara en katastrof ... Själv avstår jag från att uttala mig huruvida det är sant eller ej. För mig räcker det att jag deltog. :-)
 
Angelica Löwdin.
 
Vi avslutade tåget på Rörbecksplatsen vid Stortorget där Mari-Louise Wernersson (kommunstyrelsens ordförande) inledningsvis höll ett tal, innan hon lämnade över mikrofonen till operasångaren Rickard Söderberg, som var årets Pride-talare. Det var trevligt. :-) Fast efter detta var jag tvungen att smita från Pride - behövde handla innan matlagning och städning väntade på mig där hemma.
 
 
Det var en trevlig dag som var fylld av glädje och kärlek. :-) Om jag har möjlighet kommer jag vara med nästa år också! Ett STORT tack vill jag framföra till underbara Niclas Christoffer (som för övrigt var en grymt bra konferencier) som förgyllde min dag! Jag önskar dig all lycka och hoppas att vi träffas igen någon gång. :-)
 
Om du vill se ännu fler bilder och läsa lite mer om Pride i Falkenberg, hittar du Hallands Nyheters artiklar här och här. På den här sidan kan du ta del av P4 Hallands artikel.
 


Dagens citat:

"Varje morgon föds vi på nytt. Vad vi gör idag är det som betyder mest."
(Buddha)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Och klantighetspriset går till ...

Sitter och funderar på hur länge jag har haft mina "nya" glasögon. Ett par månader kanske? *reser mig upp och kollar kvittot* Se där! Vad duktig jag är på att gissa ... Ehm, jag menar minnas. Jag köpte dem i början av april.
 
Redan efter någon vecka upptäckte jag att det var en repa i glaset - och då är glasögonen ändå repskyddsbehandlade. Fast det mest klantiga var ändå vad som hände för två helger sedan. Du vet "skydden" som sitter på bågarna där de går bakom öronen? Utan att märka det, hade jag lyckats tappa det ena:
 
 
 
Måndagen därpå promenerade jag bort till optikern när jag kom till Falkenberg efter jobbet (tur att de har öppet till kl. 19.00 en vardag i veckan!). Hon kunde inte hitta en exakt likadan i butiken och det verkade inte som om det gick att beställa en sådan heller. Vi kom överens om att hon skulle undersöka saken och sedan återkomma till mig dagen därpå. Tills vidare fick jag ett annat "bågskydd" att ha på bågen.
 
Dagen efter ringde hon mig och förklarade att hon hade beställt ett sådant skydd från en annan butik. Hon lovade att höra av sig så snart de mottagit det. Dagen efter det fick jag ett sms om att jag hade en beställning att hämta, men det var först på lördagen den veckan som jag kunde ta mig dit för att hämta mitt "bågskydd".
 
Tjejerna på Specsavers i Falkenberg är otroligt trevliga! De tar alltid emot mig med ett leende och hjälper mig med mina problem. Mina glasögonrelaterade problem såklart. Är knappast så att jag går dit och lättar mitt hjärta om allt mellan himmel och jord. Hur som helst, tjejen som hjälpte mig den lördagen (förlåt, men jag har glömt ditt namn!) var så trevlig och bytte ut det där "bågskyddet" på ett kick. Nu är glasögonen lika tjusiga som för två månader sedan. Förhoppningsvis låter jag bli att ha sönder dem något mer ...
 


Dagens citat:

"Om ditt sinne inte skyms av onödiga saker, då är detta den bästa tiden i ditt liv."
(Wu-Men)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

En skogspromenad som heter duga

Sist vi åkte till Ullared för att handla på Gekås, upptäckte vi halvvägs dit att det fanns en skylt till Åkulla bokskogar. Där och då bestämde vi oss för att besöka det stället vid tillfälle. Den 1 juni fick vi tillfälle till det, men vi insåg att detta fick bli ett av ett flertal besök - det finns ganska mycket att besöka där!
 
Vi valde att promenera "Skogsbostigen". Älsklingen hade sett på tavlan att man kunde se en hackspett där, så det hoppades han på. Tyvärr såg vi den aldrig, men däremot såg och hörde vi andra fåglar. Mest hörde. Fotograf för dagen var älsklingen och han har gett mig tillåtelse att visa bilderna här på bloggen. Jag har satt ihop dem till ett klipp som du kan kika på här nedan. Musiken den här gången är Belinda Carlisles Heaven is a place on earth.
 
 
Om man är ute efter en enkel och stillsam promenad, är Skogsbostigen inget bra alternativ. Till en början var det inga problem - när vi väl hade hittat en ingång - men det dröjde inte länge förrän vandringsstigen visade vad den gick för. Jösses vad brant! Både uppför och nedför. Stigen ska tydligen vara cirka 5,5 km, men den känns som betydligt längre och ändå gick vi inte hela rundan. Kvällen innan hade vi sett på Smurfarna (hur kan man inte tycka om Neil Patrick Harris?), så vi inbillade oss att det gick lättare att ta sig uppför de branta sluttningarna om vi nynnande på smurfsången. Tja, inbilla sig kan man alltid göra ...
 
När vi trodde att vi hade kommit halvvägs (vilket vi inte hade), hittade vi ett trevligt ställe med fin utsikt där vi hade en liten picknick och kunde vila en stund. Picknicken fick dock avslutas när det plötsligt började regna. Kanske lika bra, annars vet man inte hur länge vi hade fastnat där. Under vår flykt från regnet lyckades jag kliva rakt ned i en vattensamling med min högra fot. Min tidigare grådaskiga (från början vita) sko var efter det ... brun. Nåväl, vi fick oss i alla fall ett gott skratt.
 
Sista biten tillbaka gick vi längs den asfalterade vägen. Dels för att vi ansåg att vi hade fått vår beskärda del av motion, dels för att klockan hade blivit sen eftermiddag och vi behövde komma hem för att laga mat. Dock fastnade jag en stund vid kossorna när vi kom tillbaka till bilen. Jag försökte klappa dem, men de ville hellre slicka och slemma ned min hand. Jösses vad sträv kotunga är!


Dagens citat:

"Ha ett sinne som är öppet för allt, men inte bundet vid något."
(Tilopa)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Den sista hemligheten (Ian Caldwell och Dustin Thomason)

Uppläsare: Torsten Wahlund
 
"En gåtfull bok från 1400-talets Venedig har i alla tider gäckat forskarna. På ytan avhandlar den ämnen som erotik, arkitektur, trädgårdskonst och musik. Men dolt i texten finns ett chiffer som en ung forskare vid Princeton University med stegrande fascination nu håller på att knäcka. Han anar att författaren vill berätta om en ofantlig skattgömma från renässansen. Med skräck och fasa skalar han bort lager efter lager av hemliga budskap. Han vet att flera personer blivit mördade för att de visste för mycket. Och han vet att han själv nu vet ännu mer..."
 
 
 
Vad som fångade mitt intresse med Den sista hemligheten, var dess baksidestext. Jag trodde att man som läsare skulle få vara med om en spännande "skattjakt", men den uteblev. :-( Istället matades man med en mängd information om renässansen - dock är inte allt sanning - och tjatet om den besatthet som drabbat de som jobbat med denna mystiska bok. Trots att det händer en del saker, fastnar jag aldrig för boken. Jag engageras aldrig tillräckligt.
 
Däremot är det en bra beskrivning av hur avundsjuka människor kan börja bete sig vid andras framgång. Även de personer som man trodde man stod nära. Författarna lyckades väcka min ilska när de illustrerade detta. Att bete sig så som två av karaktärerna gör, är bara fel. Vidrigt! Jag kan inte förstå hur man kan behandla sina medmänniskor som de gör.
 
Den sista hemligheten är en okej bok att lyssna på, men om man söker efter spänning eller en spännande skattjakt, bör man välja en annan bok.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag köpt.


Dagens citat:

"Det bästa sättet att njuta av ditt liv är att sluta jämföra det med andras."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Tålamod lönar sig

Äntligen har lökarna i ena blomsterlådan på balkongen börjat blomma! :-) Visst har det i och för sig bara gått mellan en till en och en halv månad sedan vi planterade dem (tror jag?), men jag började misströsta och trodde inte att det skulle bli något. Tji fick jag. :-) Dock verkar två av blommorna rätt ledsna. Antagligen jag som dränkt dem ... Hoppas att älsklingen inte halshugger mig när han kommer hem och upptäcker detta.
 
 
 
Jag ser fram emot att kunna sitta på balkongen och ha vackra blommor att se på. Det kommer säkert bli mysigt. :-) Det är första gången som jag och älsklingen provar på det här. Vem vet - det blir kanske en återkommande repris. :-) Om jag slutar dränka dem förstås ...


Dagens citat:

"Vi åldras inte, vi mognar."
(Pablo Picasso)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dejt med favoriten

Bokbloggsjerka: Om du skulle få möjlighet att intervjua någon av dina favoritförfattare, vem skulle du i så fall välja och vilka frågor skulle du ställa? (Du behöver inte skriva en lång lista med frågor utan några exempel är helt okej).
 
Någon annan bokbloggare som deltog i den här jerkan, föreslog att man kunde ta en fika istället för en intervju och det är helt i min smak! Jag har aldrig varit bekväm i intervjurollen - vare sig som den som intervjuar eller den som intervjuas.
 
Fast frågan är vem jag skulle vilja träffa. Vilken författare är numera min "favoritförfattare"? För att vara helt krass tror jag inte att jag nuförtiden har en författare som jag kan kalla för min favorit. Jag och Nora Roberts är fortfarande i behov av en paus från varandra (vilket jag verkligen har märkt nu när jag har lyssnat på Jagad av lögnen), så jag skulle inte längre vilja kalla henne för min favorit. Fast trots det hade jag nog kunnat tänka mig att ändå fika med henne och lärt mig mer om hennes författarskap - varför skriver hon som hon gör (och då menar jag varför hon skriver som om hon skriver efter ett givet mönster, om och om igen)? Varför är majoriteten av hennes huvudkaraktärer snygga och rödhåriga kvinnor med otroligt gröna ögon? Jag hade säkert kommit på fler frågor under tiden vi hade fikat. Kanske hade jag kunnat ta lärdom av henne.
 
Kanske skulle jag tagit en chokladboll och Nora Roberts en chokladmuffins om vi hade fikat tillsammans. Kanske hade jag inte tappat min första chokladboll i golvet ... Man vet aldrig!
 
Det är inte helt omöjligt att jag hade fått en annan bild av Henning Mankell om vår lilla pratstund hade ägt rum under en fika istället för i en bokaffär efter en signering. Kanske hade han inte varit lika sur och nedlåtande, som han dessvärre faktiskt var den där vår- eller sommardagen 2008. Man vet aldrig. Om han inte hade haft det humöret som han hade den dagen, hade jag kanske fortfarande tyckt om hans skrivande. Sorgligt nog färgades det av mitt första möte med honom - författaren som under flera år betydde otroligt mycket för mig och vars skrivande underlättade en för mig jobbig period.
 
Vilken författare hade du velat ta en fika med?


Dagens citat:

"Galenskap: att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat."
(Albert Einstein)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Jag behöver en vän (Sonja Lindbergh)

Kamrer Edward Bengtsson bestämmer sig för att svara på en kontaktannons som inleds med "Jag behöver en vän". Det som därefter utvecklar sig verkar lovande, men en plötslig och tragisk händelse vänder upp och ned på allt.
 
Jag hade inga förväntningar på Sonja Lindberghs Jag behöver en vän och blev därför glatt överraskad när det visade sig att denna korta roman (69 sidor) med sitt enkla språk både var spännande och berörde mig. Jag känner för kamrer Bengtsson och det gör ont i mig när hans förhoppningar krossas så som de gör. Han förtjänar inte det.
 
 
 
Att gissa vad en författare egentligen vill ha sagt med sin text, är alltid lika svårt. Jag kan alltid gissa, men helt säker kan jag aldrig vara. Dock vill jag påstå att Sonja Lindbergh med den här berättelsen förmedlar hopp och mod att ta språnget. Till en början är kamrer Bengtsson tveksam (och även rädd) för att utveckla kontakten till något djupare, men gör slutligen ändå ett försök. I och för sig slutar det inte som han tänkt sig, men fram till den tragiska händelsen skänktes han trots allt lycka. För en kort tid fick han känna sig levande. Det ligger något i uttrycket att det är bättre att ha älskat och förlorat än att aldrig ha älskat alls.
 
Slutsats? Man ska sluta vara rädd för livet och våga utmana sig själv. Våga försöka. För snart sex år sedan tog jag ett sådant beslut och idag lever jag med och är gift med kärleken i mitt liv. För snart nio år sedan valde jag att trotsa min blyghet och rädsla för att bli sårad och idag har jag två fina vänner - Cherry och Hanan <3. Jag ångrar inte något av dessa två beslut. Tänk vad mycket jag hade gått miste om, ifall jag inte hade tagit språnget - båda gångerna.
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Det människor gör mot andra gör de också mot sig själva."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

En tråkig dag på jobbet?

På vägen hem från jobbet en fredag, möttes jag och älsklingen upp vid Coop Forum här i Falkenberg för att handla inför helgen och veckan. Vid djuravdelningen såg vi detta:
 
 
 
Ett verk av någon som hade tråkigt på jobbet? När jag genom arbetsförmedlingen hade praktik i butik, roade vi oss på annat sätt. Då använde vi handtruckarna som sparkcyklar! :-D Fast bara när den ordinarie personalen inte såg. ;-) Lite hemligheter får man allt ha.


Dagens citat:

"Kom ihåg att en dålig dag för egot, är en bra dag för själen."
(Mike Robbins)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

En hård eftermiddag i rymden

Sista maj åkte jag och älsklingen hem till en i älsklingens spelförening (vi kan kalla honom för Ö - det var av honom som vi fick låna Rivals for Catan). Tillsammans med en annan från deras spelförening (honom kan vi kalla för H), spelade vi fem omgångar av Space Alert.
 
Skaparen till Space Alert är samma som till Galaxy Trucker, så man känner igen vissa delar av rymdskeppet. Fast den här gången ska man inte bygga skeppet, utan den här gången ska alla spelare samarbeta mot interna och externa hot som man stöter på under sin flygtur i rymden. Ett roligt inslag är att det finns en datorröst (skiva med ljudspår alternativt en app till sin telefon eller platta/padda) som talar om när och var hoten uppstår. Och just det, under spelets gång händer det att det uppstår störningar som gör att man just då inte får prata med de andra spelarna. I det här spelet kan man samla exp (experience points) för att gå upp i nivå, samla utmärkelser och "specialförmågor".
 
Tyvärr hade jag inte möjlighet att ta några bilder under tiden vi spelade, men titta gärna på den här videon om du (på ett underhållande sätt) vill se hur spelet går till:
 
 
Till en början kan spelet framstå en aning förvirrande, men ju fler gånger man spelar, desto "lättare" och roligare blir det. Fast å andra sidan beror det på vilka man spelar med. Älsklingen och H ville utnämna mig till "Lucky charm", eftersom de tyckte att det gick smidigare och bättre att spela när jag var med, jämfört med när de spelade i torsdags. Ibland gör jag lite nytta ^^


Dagens citat:

"Ju mer du har, desto mer har du att oroa dig för."
(Joshua Becker)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ibland får man tänka om

Tanken var ju tidigare att jag skulle arbeta med romanen, men som jag har förklarat innan verkar det inte som att det riktigt fungerar att göra det just nu. Tror att det är för mycket som rör sig i mig för tillfället som jag behöver ta itu med. Jag behöver nog en paus - även om jag redan haft en ganska lång paus från skrivandet. Men det är kanske som Katten Jones säger - romanen är kanske inte redo att skrivas än. Kanske har hon rätt. Jag börjar med att fokusera på en sak i taget, så får vi se hur det går.
 
 
Istället har jag börjat "jobba" med de noveller som jag redan har skrivit. Har planerat att föra in dem i datorn så jag har alla samlade. Just nu bor de i olika skrivblock som jag har. Kanske dyker vissa av novellerna upp på min hemsida och Kapitel1. Jag får helt enkelt se.
 
För det fall du är intresserad, finns det redan några noveller upplagda på hemsidan (och Kapitel1). Det är bara att kika in och läsa. :-)


Dagens citat:

"Att önska du vore någon annan är att slösa bort den du är."
(Sven-Göran Eriksson)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

"Våran" och "eran"

Varje gång jag ser att någon använder orden "våran" eller "eran" (är det ens riktiga ord?!), kryper det i kroppen på mig. Framför allt när personer som man tycker borde veta bättre använder orden. I mina öron låter det helt fel! Men är det verkligen så fel? Som vanligt, när jag blir osäker, har jag valt att kolla upp det och som vanligt ställer kompisen SO upp.
 
 
 
Vår = förknippad med oss (spec. genom ägande men även allmännare)
 
Våran = vår (vard.)
 
Er = som har samband med de tilltalade (ofta genom ngn form av tillhörighet)
 
Eran = er (vard.)
 
Hoppsan Kerstin ... Tji fick jag - jag var nästan bombsäker på att Svenska Akademien skulle hålla med mig om att man inte säger "våran" eller "eran". Men oavsett vad Akademien tycker eller inte tycker, anser jag själv att det låter fel och fult att säga "våran" och "eran". Så det så.
 


Dagens citat:

"Till syvende och sist är varje människas högsta önskan helt enkelt sinnesfrid."
(Dalai lama)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Femtio nyanser av frihet (E L James)

Femtio nyanser av frihet är den sista delen i trilogin om Christian Grey och Anastasia Steel. Det kan därför förekomma spoilers i det här inlägget.
 
"När den unga litteraturstudenten Anastasia Steele träffade den drivne företagaren Christian Grey föll hon handlöst, och de inledde ett passionerat förhållande. Ana blev både chockad och skrämd av hans sexuella preferenser och komplicerade historia - deras relation är en ständig kamp mellan begär, svartsjuka och villkorslös kärlek.

Nu har de allt: passion, närhet, rikedom och en värld full av möjligheter. Men Ana vet att det inte kommer att bli lätt att älska Christian - hon måste på något sätt lära sig att dela Christians livsstil utan att förlora sig själv. Samtidigt måste Christian kämpa med sitt kontrollbehov och ta itu med problemen i sitt förflutna.

Just när det verkar som om de tillsammans lyckats överbrygga alla hinder tycks ödet utsätta Ana för det hon fruktat allra mest?"
 
 
I den här avslutande boken genomgår Christian en tämligen stor förvandling och man får veta lite till om honom och hans mörka förflutna. Men det är inte tillräckligt. Trots biljakter och kidnappningar känns Femtio nyanser av frihet som en stor upprepning - dock i ny förklädnad. För mig blev det en lång och på sina håll tråkig transportsträcka. Men visst, emellanåt hade den sina stunder, fast de var inte tillräckligt många.
 
Precis som i de andra böckerna var det ibland skrämmande att läsa om Anastasias tankar och känslor - jag kunde känna igen mig själv väldigt mycket.
 
Efter epilogen fick man läsa tre av Christian Greys upplevelser (en från hans barndom och två händelser från Femtio nyanser av honom - nu från Christians synvinkel). Förvisso var det väl underhållande att läsa dessa avsnitt, men fullkomligt onödigt och de hade kunnat strykas då de inte tillförde någonting. Fast jag ska inte klaga helt och hållet. Mot slutet fick E L James mig att le. Det visade sig att jag och Anastasia har mer gemensamt än vad jag tidigare trott. Vi är nästan lika gamla - hon är född sex dagar efter mig. :-P
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Oavsett hur lång din resa verkar vara, finns det aldrig mer än detta: ett steg, ett andetag, ett ögonblick – Nu."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Jippi, vad roligt med tågstrejk!

Minns du att jag var med om busstrejk under min första arbetsvecka på byrån förra året? Om det inte hade varit för att parterna lyckats komma överens, skulle det den gången även varit tågstrejk. Man kan säga att jag hade tur i oturen. Eftersom det är kul med lite omväxling, blev det tvärtom det här året. Den 2 juni kl. 3.00 bröt tågstrejk på Öresundstågen ut.
 
Ett regionaltåg från Mälardalen.
 
För mig innebär det att jag måste ta buss mellan Falkenberg och Varberg, vilket tar cirka en timme (enkel väg). Med tanke på att det finns värre saker att uppleva, tycker jag inte att det är så farligt. Om man ska se det från den ljusa sidan, får jag nu tid att läsa på bussen till och från Varberg. :-) Dock blev jag rädd för att inte kunna åka ned till Hanan i Malmö och bland annat fira hennes examen den 5 juni, men eftersom chefen lät mig sluta tidigare löste sig det problemet och jag hann med SJ:s snabbtåg från Halmstad.
 
Visst föredrar jag när det inte är strul och allt är som det ska vara, men jag tycker att det är bra att de strejkar - framför allt med tanke på vad man läst i tidningen. Jag hoppas att de kommer överens, men till bättre villkor än vad arbetsgivaren idag föreslår. Till dess får jag godta att vara busspendlare.


Dagens citat:

"Tänk det allra bästa, så kommer du att dra det allra bästa till dig."
(Eileen Caddy)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Brownies med Nutellatäcke

Brownies är väldigt gott, men det tog mig några försök innan jag äntligen lyckades få till dem. Sedan dess har jag bakat brownies lite då och då.
 
 
Det här receptet (brownies med Nutellatäcke) hittade jag på bloggen Bli min jäst och allt gick bra - åtminstone fram tills jag skulle bre på Nutellasmeten. Nutellasmeten ville hellre dyka ned i browniesmeten ... Fast resultatet blev ändå bra. På vissa ställen var den extra kladdig med choklad som nästan rann ut Mums!


Dagens citat:

"Lämna gårdagen bakom dig – lär dig av den, men låt den inte förstöra denna dagen."
(Eileen Caddy)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Där smälte mitt hjärta

Jag älskar djur och allra mest älskar jag våra två små (o)djur här hemma. De är så söta, även om de kan vara jobbiga. Hankatten pratar stup i kvarten (precis som matte ...) och lilla arga kaninen är ... Tja, trots att hon har blivit väldigt kelen på sista tiden, kan hon fortfarande vara arg.
 
En undulat som fanns på Solberga Blommor (en handelsträdgård) i Strängnäs.
 
Jag är svag för söta djur - vilket de allra flesta djur i och för sig är. Om du är svag för söta kaniner, bör du ta en titt på den här bloggen. Herregud vilka söta kaniner! Jag har suttit en lång stund och frossat i en del av alla de bilder som finns. Den bloggen kommer jag garanterat att besöka igen. Framförallt om jag behöver muntras upp - för vad är bättre att muntras upp med än bilder på söta djur?


Dagens citat:

"Handling är nyckeln till all framgång."
(Pablo Picasso)


Ha det så bra!
Söta kramar
Jessie

Där fick vi dig!

På Kristi himmelsfärdsdag var det strålande solsken, så jag och älsklingen passade på att ta en promenad på Vallarna. Vi valde en "sträcka" som vi inte promenerat förut. Det var trevligt och rätt skönt med en sådan lång promenad. Dessutom fick vi se en mängd olika fåglar.
 
Vad vi också fick se var en av de lömska ekorrarna! Älsklingen hade böjt sig fram för att fotografera en fågel (tror jag?) när jag plötsligt hörde något konstigt i tallen som vi stod vid. Strax därpå föll det ned något och när jag såg upp satt det en rödbrun ekorre och tjattrade (hur ska man annars beskriva hur en ekorre låter?). Jag viskade till älsklingen, som i sin tur försökte få med den lille filuren på bild. Och vi lyckades! Eller ... Älsklingen lyckades:
 
 
Så fruktansvärt söt. Jag skulle gärna vilja krama den. :-) Och ta hem den! Dock inte nödvändigtvis i den ordningen. ;-)


Dagens citat:

"Det enda beständiga är förändring."
(Herakleitos)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Har inte alla rätt till ett namn?

När jag var liten (innan jag började skolan) var jag mycket omtänksam mot mina kramdjur/gosedjur/mjukisdjur (kärt barn har många namn).
 
På den tiden brukade mina föräldrar fästa mitt täcke under madrassen och motiverade det med att jag annars riskerade att trilla ur sängen. Hur som helst, varje kväll innan jag skulle sova, proppade jag ned alla kramdjur under täcket. Varför? För att jag var rädd för att de annars skulle frysa. Ibland fick jag själv knappt plats, men det gjorde inget. Så länge kramdjuren höll sig varma, var jag nöjd. Självklart var inte pappa lika nöjd, som muttrande slängde ned kramdjuren på golvet varje gång han bäddade. Fast har man en envis dotter, gör det inte någon skillnad ... Tur att jag växte ifrån det!
 
Den vita hunden vann jag på ett nöjesfält när jag var runt fem, sex år.
 
Något som jag dock inte gjorde (och fortfarande inte gör) särskilt ofta var att döpa mina kramdjur. Endast ett fåtal fick namn och då och då händer det att mina nuvarande kramdjur får namn. Jag kan tycka att döpandedelen är lite kul. Fast bara om namnet känns som en självklarhet - som PG (en brun nalle) och Patrik (en pingvin). PG fick jag på min 18-årsdag av bästa kompisen och Patrik har jag fått av älsklingen. Dock var det först nyligen som Patrik fick sitt namn.
 
Är det egentligen vanligt att man döper kramdjuren? Eller andra liknande ägodelar? Nu tänker jag på både då man är barn och när man är vuxen. Att en del döper sina bilar känner jag till. Andra döper datorer. Förutom kramdjuren, har jag aldrig döpt en ägodel. För mig skulle det kännas lite skumt att tänka på exempelvis datorn som ... Ja, vad jag nu skulle ha döpt den till. Det skulle inte kännas naturligt för mig. Hur är det för din del? Brukar du döpa ägodelar?


Dagens citat:

"Pengar, det är ett världsligt ting."
(Pippi Långstrump)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

"Rätt verktyg behövs i vården - blod är ett"

Om du fortfarande inte är övertygad om att du borde bli blodgivare, bör du se den här videon. När man har sett den, framstår blodgivning som en självklarhet. Ibland händer det att man behöver få blod för att klara sig, men vad händer om det då saknas rätt blod? Mycket kan hända. Mycket tragiska saker kan hända. Jag vill inte att det ska hända mina nära och kära och det tror jag inte att du heller vill.
 
 
 
 
 
Men vet du, det är otroligt enkelt att åtgärda detta problem! Om alla vi som kan hade gett blod, skulle vi aldrig behöva oroa oss för att det kommer saknas blod när vi eller någon vi håller kär behöver blod. Det är inte alls svårt eller jobbigt att ge blod. Man börjar med att surfa in på GeBlods hemsida och letar upp vilken blodcentral man tillhör eller vill tillhöra. Därefter klickar man på knappen "Bli blodgivare" och läser hur man ska gå göra för att bli en vardagshjälte.
 
Jag är stolt över att kunna kalla mig för blodgivare och över den insats jag gör. Mitt beslut att bli blodgivare är inget som jag för en sekund ångrar.


Dagens citat:

"När du förlåter förändrar du inte det förflutna. Du förändrar framtiden."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Chokladrulltårta med lakritsfyllning

Rulltårta är hyfsat enkel att göra och går snabbt. Dock glömde jag bort att hålla koll på gräddningen, vilket är viktigt när man bakar med ny och okänd ugn, så den råkade brännas en smula och jäste inte så mycket som jag hade velat. Dessutom sprack den när jag rullade ihop den, trots att jag följde råden för en sprickfri rulltårta. Fast om man bortser från det, smakade den helt okej.
 
 
 
Jag gjorde vanlig smörkräm och hade i mellan 2 och 2,5 msk lakritspulver. På rulltårtan hade jag efter gräddningen strött en socker- och kanelblandning (det som blev över från när jag bakade Snickerskakorna). Smörkrämen smakade inte mycket lakrits (enligt mig), men det kan bero på att kanelen på rulltårtans utsida stal en hel del av smakupplevelsen. Rulltårtan får ändå godkänt betyg.


Dagens citat:

"Jag har njutit av livet betydligt mer av att säga ja än att säga nej."
(Richard Branson)


Ha det så bra!
Rulltårtiga kramar
Jessie

1 CD mot oro (Kerstin Jeding)

Uppläsare: Kerstin Jeding
 
"Hjärnan är inte till för vårt välbefinnande, den är till för vår överlevnad. För att må bra måste man använda andra verktyg. Här får man lära sig att hantera inre problem på ett nytt sätt. Man får veta att man inte är ett med sina tankar, att enkla knep kan hjälpa till att lösa jobbiga situationer och att man mår bäst om man unnar sig att stanna kvar i nuet. På ett snabbt och enkelt sätt kan du börja resan mot ökat välbefinnande och ro i tillvaron."
 

Jag försökte genomföra övningarna som Kerstin Jeding presenterar i den här ljudboken, under tiden som jag lyssnade, men min hjärna ville inte riktigt samarbeta - den vägrade producera tankar. 1 CD mot oro är värd att lyssnas på flera gånger. Övningarna är tänkvärda och värdefulla verktyg i att kunna hantera sina tankar. Dessutom är de lättförståeliga och enkla att genomföra. Jag uppskattade att Kerstin Jeding hela tiden var tröstande när hon bland annat förklarade att man inte är sina tankar - man är bara en person som har tankar.
 
Jag ska ta mig tid att genomföra övningarna på allvar, så får vi se om det blir någon skillnad. :-)
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lånat på Falkenbergs bibliotek.
 

Dagens citat:

"Lycka är inte frånvaro av problem, det är förmågan att kunna hantera dem."
(Steve Maraboli)


Ha det så bra!
Pussiga kramar
Jessie
 

Kärt återseende

Sommaren innan vi flyttade från Sörmland (sommaren 2011) cyklade vi omkring i Åkers Bergslag och beundrade allt det vackra. Du minns kanske att jag skrev ett inlägg om det.
 
I och med mitt nyvakna intresse för att sätta ihop bilder till musik, har jag nu pillat ihop en del av dessa bilder till ett litet montage. Låten som spelas är Beauty and the beast, som Celine Dion och Peabo Bryson framför.
 
 
 
 


Dagens citat:

"Att uppleva lycka, så lite som räcker för att uppleva lycka!"
(Friedrich Nietzsche)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Sakta men säkert tar jag mig fram

Sedan snart två år tillbaka håller jag på med att brodera en tavla till min systerson. Det har tagit (och tar fortfarande) tid att brodera den - framförallt med tanke på att jag nuförtiden inte har särskilt många stunder då jag känner mig manad att sitta och brodera. När älsklingen är hemma känner jag mest för att hitta på något med honom. Fast under vecka 24 till 27 kommer jag få många tillfällen att brodera, med tanke på att älsklingen ska vara vid Bogesund i Vaxholms kommun och leka med rådjur.
 
Jag har hur som helst kommit så här långt med broderiet:
 
 
Det är inte mycket kvar, men ändå tar det tid. :-( Fast det går lättare nu sedan jag tog till mig Katten Jones tips om att småkolla på film eller liknande under tiden. För min del blir det att ta mig igenom Lilla huset på prärien. Fick hela serien av mina föräldrar, syrran och hennes sambo. Är snart klar med den första säsongen. :-)


Dagens citat:

"Det är endast när vi glömt vad vi lärt oss som vi börjar att förstå."
(Henry David Thoreau)


Ha det så bra!
Broderande kramar
Jessie

RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!