Den sista hemligheten (Ian Caldwell och Dustin Thomason)

Uppläsare: Torsten Wahlund
 
"En gåtfull bok från 1400-talets Venedig har i alla tider gäckat forskarna. På ytan avhandlar den ämnen som erotik, arkitektur, trädgårdskonst och musik. Men dolt i texten finns ett chiffer som en ung forskare vid Princeton University med stegrande fascination nu håller på att knäcka. Han anar att författaren vill berätta om en ofantlig skattgömma från renässansen. Med skräck och fasa skalar han bort lager efter lager av hemliga budskap. Han vet att flera personer blivit mördade för att de visste för mycket. Och han vet att han själv nu vet ännu mer..."
 
 
 
Vad som fångade mitt intresse med Den sista hemligheten, var dess baksidestext. Jag trodde att man som läsare skulle få vara med om en spännande "skattjakt", men den uteblev. :-( Istället matades man med en mängd information om renässansen - dock är inte allt sanning - och tjatet om den besatthet som drabbat de som jobbat med denna mystiska bok. Trots att det händer en del saker, fastnar jag aldrig för boken. Jag engageras aldrig tillräckligt.
 
Däremot är det en bra beskrivning av hur avundsjuka människor kan börja bete sig vid andras framgång. Även de personer som man trodde man stod nära. Författarna lyckades väcka min ilska när de illustrerade detta. Att bete sig så som två av karaktärerna gör, är bara fel. Vidrigt! Jag kan inte förstå hur man kan behandla sina medmänniskor som de gör.
 
Den sista hemligheten är en okej bok att lyssna på, men om man söker efter spänning eller en spännande skattjakt, bör man välja en annan bok.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag köpt.


Dagens citat:

"Det bästa sättet att njuta av ditt liv är att sluta jämföra det med andras."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie