Jessicas grotta

Sist vi åkte till Ullared för att handla på Gekås, upptäckte vi halvvägs dit att det fanns en skylt till Åkulla bokskogar. Där och då bestämde vi oss för att besöka det stället vid tillfälle. Den 1 juni fick vi tillfälle till det, men vi insåg att detta fick bli ett av ett flertal besök - det finns ganska mycket att besöka där!

 

Vi valde att promenera "Skogsbostigen". Älsklingen hade sett på tavlan att man kunde se en hackspett där, så det hoppades han på. Tyvärr såg vi den aldrig, men däremot såg och hörde vi andra fåglar. Mest hörde. Fotograf för dagen var älsklingen och han har gett mig tillåtelse att visa bilderna här på bloggen. Jag har satt ihop dem till ett klipp som du kan kika på här nedan. Musiken den här gången är Belinda Carlisles Heaven is a place on earth.

 

 

Om man är ute efter en enkel och stillsam promenad, är Skogsbostigen inget bra alternativ. Till en början var det inga problem - när vi väl hade hittat en ingång - men det dröjde inte länge förrän vandringsstigen visade vad den gick för. Jösses vad brant! Både uppför och nedför. Stigen ska tydligen vara cirka 5,5 km, men den känns som betydligt längre och ändå gick vi inte hela rundan. Kvällen innan hade vi sett på Smurfarna (hur kan man inte tycka om Neil Patrick Harris?), så vi inbillade oss att det gick lättare att ta sig uppför de branta sluttningarna om vi nynnande på smurfsången. Tja, inbilla sig kan man alltid göra ...

 

När vi trodde att vi hade kommit halvvägs (vilket vi inte hade), hittade vi ett trevligt ställe med fin utsikt där vi hade en liten picknick och kunde vila en stund. Picknicken fick dock avslutas när det plötsligt började regna. Kanske lika bra, annars vet man inte hur länge vi hade fastnat där. Under vår flykt från regnet lyckades jag kliva rakt ned i en vattensamling med min högra fot. Min tidigare grådaskiga (från början vita) sko var efter det ... brun. Nåväl, vi fick oss i alla fall ett gott skratt.

 

Sista biten tillbaka gick vi längs den asfalterade vägen. Dels för att vi ansåg att vi hade fått vår beskärda del av motion, dels för att klockan hade blivit sen eftermiddag och vi behövde komma hem för att laga mat. Dock fastnade jag en stund vid kossorna när vi kom tillbaka till bilen. Jag försökte klappa dem, men de ville hellre slicka och slemma ned min hand. Jösses vad sträv kotunga är!