Plaskeliplask

Nu finns det ingen återvändo. Älsklingen har skaffat årskort till oss båda på Klitterbadet i Falkenberg. Tanken är att vi ska dit och motionssimma någon gång i veckan. Älsklingen har knappast legat på latsidan, utan har cyklat dit flera gånger per vecka och simmat flera hundra meter. Själv försöker jag sikta på att ta mig dit åtminstone en gång i veckan. I alla fall till att börja med, för sen får jag se om jag utökar det. Mitt problem nu i början är att jag är fruktansvärt otränad, så efter varje "simpass", är jag så trött när jag kommer hem att jag praktiskt taget somnar i soffan. Förhoppningsvis är det bara så här nu i början.
 
Första gången jag var där efter att älsklingen fixat årskort, simmade jag ca 400 meter. Jag hade planerat att simma i alla fall 500 meter, men efter att ha fått tre-fyra kallsupar, gav jag upp. Andra gången gick det bättre. Då fick jag simmat mina 500 meter. Det är kanske inte väldigt många meter i och för sig, men för mig är det en bra början och jag försöker att inte jämföra mig med andra. Om det är någon jag ska jämföra mig med, är det med mig själv.
 
Har tyvärr ingen bild från badhuset. Att ta med kameran är inte någon prioritering när jag cyklar dit. Hoppas att Visnaren i Åkers Styckebruk fungerar lika bra.
 
Själva simmandet är inga problem (trots att andra hela tiden simmar om mig ...). Det är stunderna i omklädningsrummet som är värst. När man måste visa sig utan kläder. Tack vare älsklingen har jag börjat tycka bättre om min kropp och acceptera den för det den är, men att gå från att fullkomligt hata sin kropp till att tycka om den är en lång väg att gå. En process som tar tid. Inom hemmets fyra väggar går det lite lättare - när det bara är jag, älsklingen och djuren. Men i badhuset ... Då är man plötsligt exponerad för andra. 
 
Jag försöker hela tiden intala mig att jag inte har något att skämmas över. Jag ser ut som jag gör och det är inget fel med det. Alla är vi olika. Dessutom, varför skulle främmande människor ta sig tid att stå och studera och döma mig? De har väl ändå vettigare saker att syssla med?
 
För varje besök i simhallen går det lite enklare. Behovet att hela tiden försöka skyla mig känns mindre starkt. Kanske kommer jag kunna slå två flugor i en smäll - få bättre kondition/bli mindre otränad samt kunna acceptera min kropp fullt ut (även tillsammans med andra kvinnor). Fortsättning följer ...


Dagens citat:

"Om du söker efter den där personen som kommer att förändra ditt liv, ta en titt i spegeln."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie