Populisten (Thomas Bodström)

Populisten är fortsättning på Lobbyisten. Härmed utfärdas spoilervarning!
 
"Mattias är nyskild och har flyttat ihop med Susanne, som har gjort karriär och fått jobb som biträdande justitieminister till Gerd Lundin. För första gången börjar han tvivla på sitt yrke, när han försvarar en präst som påstår sig vara oskyldigt anklagad för hustrumisshandel. Dessutom kompliceras saker av att en annan av hans klienter, en hemlös narkoman, råkar ut för en mystisk dödsolycka. Gerd har en otäck känsla av att hon är förföljd och Susanne får veta hur det är när journalister jagar politiker med blåslampa.

När regeringskansliet utsätts för en hackerattack är katastrofen ett faktum. Hela landet står på randen av ett sammanbrott."
 
 
 
Precis som de andra tre böckerna om Mattias, Susanne och Gerd, är detta snarare samhällskritik (framför allt kritik mot/inblick i politiken) än en deckare. Jag skulle även vilja påstå att det är en form av relationsdrama och beskrivning av hur det är att vara förälder. Då och då skymtar funderingen förbi om hur mycket av sitt eget liv och sina egna upplevelser som Bodström lånar ut till sina karaktärer.
 
Den kittlande spänningen som finns i en bra deckare syns inte till här. Däremot blir jag mer och mer irriterad på Mattias och ifrågasätter trovärdigheten i både hans handlande och desperationen han uppvisar i slutet av boken. Visst vet jag att man kan bete sig dumt åt i vissa situationer, men för mig känns Mattias beteende en smula överdrivet.
 
Som helhet var Populisten okej att läsa och en fungerande avslutning på den här serien. Fast om man letar efter en spännande deckare, bör man leta vidare.


Dagens citat:

"Frid hittas på insidan. Var har du letat?"
(Byron Katie)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie