Man ska vara snäll mot de små

Den här gojan föregår verkligen med gott exempel:
 
(Källa: http://i.imgur.com/kDhl6BN.gif)
 
Papegojan ovan påminner om min egen älskade hund, som dessvärre gick bort under min andra termin i sjuan (våren 2003). Hon var en svart labradorblandning och alla hundar som storleksmässigt var mindre än henne, behandlade hon som valpar. Hon var i alla fall väldigt snäll och försiktig med dem. En bekant till min familj ägde några små terrierhundar och när dessa bet min hund i tassarna, gav hon inte igen. Hon såg endast olyckligt på oss. En annan gång gav hon sig på hunden som bodde under oss, när den attackerade en annan (främmande) hund. Hon var försvunnen under några timmar, men till slut kom hon - till familjens stora lättnad - hemlinkande och satt utanför porten till trappuppgången och väntade på att någon skulle komma och öppna.
 
Min hund agerade även som en form av mamma för människobarn. Framför allt på vintern när det var pulkadags. Då brukade hon glatt rusa efter de pulkaåkande barnen för att se till så att de inte föll av. När jag och syrran var små var det viktigast att vi inte föll av. Vid något tillfälle grep min hund tag i min jackluva för att försäkra sig om att jag inte föll av. Dock missförstod jag henne och blev rädd. :-(


Dagens citat:

"Älska och gör vad du vill."
(Augustinus)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie