Daisypath Anniversary tickers

Imorgon drar det igång

I år ska jag försöka mig på att köra en form av julkalender här på bloggen (samt en på min hemsida). Fast till skillnad från många andra bloggar kommer det inte vara fråga om utlottningar, utan jag kommer däremot att skriva om olika saker varje dag. Förvisso gör jag det redan nu, men tanken med julkalendern är att du som läsare ska få lära känna mig lite mer.
 
Jag - i Rom för tre år sedan.
 
De frågor/påståenden som jag kommer skriva om har jag dels tagit från olika enkäter som cirkulerat bland bloggar, dels har jag kommit på dem själv. Med andra ord kommer de vanliga inläggen såsom mina bokomdömen etc. utgå den kommande månaden. Jag hoppas att du har överseende med det. :-)
 
På min hemsida är målet att jag ska lägga upp en ny novell varje dag.


Dagens citat:

"Naturen säger aldrig en sak och visdomen en annan."
(Juvenalis)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Sista chansen (Marian Keyes)

Uppläsare: Katarina Ewerlöf
 
"I Sista chansen får vi möta Tara och hennes vänner Katherine och Fintan. De kommer alla från samma lilla stad på Irland men bor nu i London. Tara har just fyllt trettio och inser att om hon dumpar sin osympatiske pojkvän kommer hon att hamna på glasberget."
 
 
 
Jag blev så arg på Tara för att hon låter sig bli behandlad som hon blir av bl.a. Thomas. Ingen borde gå med på något sådant! Fast jag vet att det krävs både mod och styrka att bryta sig loss ur ett sådant förhållande, så när Sista chansen var färdiglyssnad, hade jag förlåtit henne.
 
Med en stor skopa humor beskriver Marian keyes en rad olika människor och deras öden. Till en början tyckte jag att boken var en aning spretig med alla olika trådar som slängdes ut, men jag fortsatte att lyssna eftersom jag ville veta hur allt hängde ihop. Under resans gång hade jag olika teorier, men när Marian Keyes mot slutet flätade ihop trådarna insåg jag att jag inte var i närheten av att ha rätt. Men vad gör det! Berättelsen var underhållande att lyssna på.
 
Marian Keyes skildrar både ljusa och mörka situationer, men jag är tacksam för att hon lät det ljusa väga över. På så sätt kunde jag stänga av ljudboken med ett leende på läpparna. Jag kände också hopp - om de här personerna klarar av alla dessa motgångar, varför skulle inte jag kunna det?
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lånat på Varbergs bibliotek.


Dagens citat:

"Alla dör, men inte alla lever."
(William Wallace)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Älsklingens födelsedagstårta

Huruvida tårtan som jag gjorde till älsklingens födelsedag blev bra eller inte, råder det delade meningar om. Jag blev själv grymt besviken på resultatet (i mina ögon såg den riktigt hemsk ut), men både Cherry och älsklingen tyckte att den var fin.
 
Jag har funderat länge på om jag skulle lägga upp bilder på den och har till slut bestämt mig för att göra det. Det är upp till dig om du vill skratta eller gråta.
 
 
 
Som modell använde jag det här inlägget. Älsklingen valde lakritsbottnar och som fyllning ville han ha raw chokladmousse och raw hallonmousse. Tårtan spacklades med lakritssmörkräm och var täckt/dekorerad med marshmallowfondant. Homer (ja, det ska föreställa honom) simmar runt i kokosfrosting.
 
Alltför sent insåg jag att tårtan skulle komma att bli för låg, men då fanns det inget att göra åt det. Det var bara att tuta och köra.
 
Det här var den mest avancerade tårtan som jag har gjort och det är ganska tydligt att jag behöver (mycket) mer träning.


Dagens citat:

"Kärlek är det enda sättet att i grunden känna en annan människa."
(Viktor Frankl)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Förslag på hur man kan börja dagen

För några månader sedan fick jag ett förslag från en bekant (egentligen tillhör han väl inte riktigt kategorin "bekant" i och med att vi endast har en professionell relation till varandra, men för enkelhetens skull kan vi kalla honom för bekant) på hur man kan börja sin dag.
 
Själv lyssnar/lyssnade han på Pharrell Williams låt Happy. Anledningen till det är för att den ger honom energi och glädje och detta sitter sedan i under resten av dagen.
 
 
Jag tycker att det är en kanonidé och egentligen borde jag själv tillämpa den metoden, vilket jag tyvärr ännu inte gjort. Nu när jag har Spotify premium under ett år samt en ny mobil, borde jag nog göra en spelningslista med glad och energifylld musik som jag kan börja dagen med.
 
En låt som definitivt ska få vara med på listan är Michael Boltons Time, love and tenderness - en låt som gör mig glad varje gång jag hör den. En annan låt är Savage Gardens The animal song och så får jag inte glömma Josh Grobans Brave.
 
Vilka låtförslag har du? :-)


Dagens citat:

"Sinneslugn uppstår när vi accepterar saker som de är."
(Jack Kornfield)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Nu har jag gått över till den onda sidan

Nu är det officiellt. Jag har blivit en "sådan där". En som jag sade att jag aldrig skulle bli. Jag har övergivit min lilla tåliga Nokia och skaffat mig en tafs-telefon. Vart är världen på väg ..?
 
 
Tack vare (eller kanske snarare på grund av?) paddan här hemma, har jag börjat vänja mig vid tafs-tekniken. Och det finns fördelar. Ta bara alarmfunktionen som exempel. Nu kan jag ha olika alarm och välja om det ska vara återkommande och om alarmet ska gälla vardagar, helger m.m. Jag får inte ont i fingrarna av att skicka sms. Med Nokian fick jag sådan värk att jag var tvungen att ta pauser.
 
Fast jag vidhåller fortfarande att tafs-telefoner är läskiga. Det är hur svårt som helst att skriva sms! Mina fingrar är för stora och ändå är min telefon en jätte jämfört med lilla söta Nokian.
 
Vi får se hur det här går ...


Dagens citat:

"Fall sju gånger, stå upp åtta."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Den underförstådda meningen?

Jag har mer och mer börjat lyssna på poddar, eller det är åtminstone tanken att jag ska göra det. Därför började jag prenumerera på lite poddar i appen "Podcaster" som vi har i paddan.
 
I ett av skrivarkollektivet Fruktans blogginlägg läste jag att de också har en podd och av den anledningen sökte jag efter "fruktan". Det här fick jag fram:
 
 
Det är oundvikligt - för att inte säga nästintill omöjligt - att inte dra slutsatser av detta sökresultat.


Dagens citat:

"Vissa gånger vinner du, andra gånger lär du dig."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Raw chokladtårta med hallontopping

Om du vill vara nyttig men ändå äta läskigt god choklad, föreslår jag att du bakar den här väldigt goda chokladtårtan med den syrliga hallontoppingen. Den här gången var det älsklingen som bakade.
 
 
Samtidigt som jag tyckte om toppingen, var jag inte väldigt förtjust i den. Emellanåt kändes den lite för isig för min smak, men på samma gång bröt den fint mot chokladen. Jag kommer kanske testa en annan sorts topping vid något tillfälle. Själva tårtan kommer jag garanterat göra fler gånger.
 
Jag är imponerad av vilka goda kakor som man kan göra utan att använda vitt socker. Här hemma blir det mer och mer raw-bakande. :-) Skadar aldrig att vara lite nyttig ibland. ;-)


Dagens citat:

"Låt inte andras beteende förstöra din inre frid."
(Dalai lama)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Le = fult?

I det första avsnittet av deckarpodden pratade Sofie och Emelie lite om författarporträtt och nämnde att man inte ska le på ett sådant porträtt om man skriver finlitteratur.
 
Varför inte?! Vem i herrans namn har bestämt något så dumt? Jag kan inte förstå varför det skulle vara bättre att inte le? Gör du?
 
Veronica Roth samt Caroline Engvall - de vet hur författarporträtt ska se ut! Fast Caroline Engvall hade gärna fått se lite gladare ut ...
 
Själv föredrar jag foton där personen på bilden ler, eftersom det ger ett inbjudande intryck. Man kan väl ändå inte påstå att det ger ett bra intryck när man ser sur, ledsen eller uttråkad ut? Jag skulle inte få något förtroende för en sådan författare eller bli lockad av att läsa boken.
 
Kort och gott: Jag tycker att författare ska få le på sina porträtt, oavsett vilken litteratur de skriver.


Dagens citat:

"Bitterhet är som att dricka gift och sedan hoppas att det kommer att döda dina fiender."
(Nelson Mandela)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ändring i testamente

Jag har tidigare skrivit vad om vad som gäller vid upprättande av testamente. I samband med att en tidigare klient ringde till byrån angående att denne eventuellt ville ändra i sitt upprättade testamente, började jag fundera på vad som gäller i dessa situationer.
 
I ärvdabalkens 10 kap. 6 § finns regeln för ändring eller tillägg till testamente:
 
"Vill någon, i samband med återkallelse av visst förordnande eller eljest, göra tillägg till sitt testamente, gäller vad om upprättande av testamente är stadgat."
 
 
I praktiken man man, såvitt jag har förstått det rätt, göra på två sätt. Det enklaste är att upprätta ett nytt testamente. På så sätt undviker man missförstånd som eventuellt kan dyka upp när det blir dags att använda testamentet. Man måste dock komma ihåg att uppfylla kraven för upprättande av testamente (se mitt tidigare inlägg för dessa, länk ovan).
 
Det andra alternativet är att upprätta ett tilläggsdokument, där man klart och tydligt uttrycker vad som inte längre gäller i det upprättade testamentet. Vad som är viktigt att komma ihåg är att kraven för detta tilläggsdokument är desamma som vid upprättande av ett testamente.


Dagens citat:

"Du kan skynda utan att vara stressad."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Hör jag i syne?

 
Korrigering: Jag råkade visst säga "Svensk ordlista utgiven av Svenska Akademien", men det ska rätteligen vara "Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien" (i bloggen oftast förkortad till SO). Jag ber om ursäkt för felsägningen.


Dagens citat:

"Förändring börjar inom individen och går sedan ut i samhället, staden, nationen och världen."
(Eileen Caddy)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Man ska välja "snacket" med omsorg

När jag lyssnade på deckarpoddens första avsnitt, kom jag att tänka på det här med dialekter i böcker, i och med att Sofie och Emelie nämnde det vid något tillfälle.
 
Generellt är jag emot dialekter och talspråk i böcker. När jag läser en bok, vill jag ha det på "korrekt" rikssvenska. Samma sak när jag själv skriver, vilket resulterade i en liten krock när jag och min kompis Hanan skrev vårt projektarbete under vårt sista gymnasieår.
 
 
Anledningen till att jag inte tycker om dialekter är för att det finns en risk att läsaren inte riktigt förstår och det är inte alltid som man kan lista ut det utifrån sammanhanget. För mig räcker det att författaren nämner vilket dialekt som pratas. Om jag gärna vill veta hur det låter, söker jag själv upp det på nätet.
 
Även om det är i dialoger, tycker jag att talspråk ser slarvigt ut och inte hör hemma i skönlitteraturen. Med talspråk menar jag stavningar vad gäller vissa ord. Exempelvis säger jag själv "blitt" när jag menar "blivit", men om jag skulle skriva en dialog skulle jag ha skrivit "blivit" och jag föredrar "blivit" när jag läser dialoger där det ordet förekommer.
 
Hur är det för dig? Hur ställer du dig till talspråk och dialoger i litteraturen?


Dagens citat:

"Om din medkänsla inte inkluderar dig själv, då är den ofullständig."
(Buddha)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dödsängeln (Lars Rambe)

"Sen kväll. Sigurd läser koncentrerat i en medfaren bok. En ramsa som till slut får honom att vråla. Dorthe - hur ska han få henne tillbaka? Han drömmer om sjöormen med silverman som höjer sig över ytan."
 
Det var titeln som först lockade mig att välja att läsa den här skräcknovellen, men att jag även har två olästa romaner av Lars Rambe här hemma i bokhyllan, var nog till viss del också en bidragande faktor. Dödsängeln börjar bra och till en början håller jag nästan andan av förväntan, men lämnas dessvärre kvar med besvikelse som sällskap när novellen väl är färdigläst.
 
 
 
En orsak var att den här novellen var för kort. Att just jag - som själv skriver kortnoveller - säger så låter antagligen roligt, men i det här fallet är det så. Jag tror att berättelsen hade mått bättre och fått ett bättre resultat om Lars Rambe valt att göra den en aning längre. För mig hinner den knappt börja innan den tvärt tar slut och någon skräckkänsla upplever jag aldrig.
 
Rent språkligt hade jag inget att klaga på och har definitivt fått mersmak för Lars Rambe. Jag ser fram emot att läsa de båda romanerna som står i hyllan.
 
Det här e-novellsexemplaret har jag läst i Mofibos app.


Dagens citat:

"Krafter utom din kontroll kan ta allt du äger utom en sak – friheten att välja hur du förhåller dig till situationen."
(Viktor Frankl)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Jag borde ha anat detta ...

Ganska nyligen bytte jag abonnemang hos Telia och i samband med det kunde jag få en telefon och ett par hörlurar på köpet. Eftersom jag ändå funderat ett tag på att byta från min nu tvååriga Nokia, tackade jag ja till detta erbjudande. Min tåliga Nokia har nämligen börjat bete sig underligt. Vid flera tillfällen har det hänt att när jag har sms:at med min vän Cherry, har telefonen skrapat ihop meningar från flera gamla sms och skickat det istället för det nya jag skrivit. Mycket underligt (och minst sagt busigt!) beteende ...
 
Hur som helst, ett par dagar senare fick jag ett sms om att jag kunde hämta ut varorna. Därför begav jag mig till ICA Kvantum här i Falkenberg efter jobbet och lämnade glatt fram min ID-handling. Till saken hör att jag skaffade ID-handlingen strax innan jag gifte mig med älsklingen och därför finns inte hans efternamn (som jag lade till som mitt mellannamn och använder som ett "extra" efternamn) med. Tidigare har det inte varit några problem när jag har legitimerat mig. Inte förrän nu.
 
Det här är inte den aktuella försändelsen från Telia.
 
Tjejen vid utlämningen vägrade att lämna ut paketet till mig, eftersom det ena efternamnet saknades på ID-handlingen. Hon bad mig komma tillbaka med ett personbevis och då skulle de kunna lämna ut paketet till mig. Skamset försökte jag först få henne att ändra sig, men fick till slut gå därifrån med svansen mellan benen. Dagen därpå kom jag tillbaka med dels ett personbevis som jag tryckt ut från Skatteverkets hemsida, dels med det där registerutdraget som jag fick från Skatteverket i samband med namnförändringen. Den här gången skulle de inte kunna säga nej! Det stod en annan kvinna vid utlämningen den här gången och även hon vägrade lämna ut paketet. Faktum var att hon var direkt otrevlig mot mig och antydde till och med att jag ljög när jag förklarade att jag aldrig haft några problem innan med min nuvarande legitimation. Personbeviset var inte tillräckligt eftersom det inte var ett namnändringsbevis och registerutdraget (som var från 2011) var för gammalt. Tydligen får de vara högst tre månader gamla. Jag tyckte i och för sig att dessa båda handlingar i kombination med varandra och med min ID-handling borde räcka, men det höll inte hon med mig om. Jag var tvungen att komma tillbaka med ett färskt namnändringsbevis. Efter en stunds tjafsande (jag blev ganska arg för hennes otrevliga bemötande) gav jag mig och gick därifrån.
 
I och för sig kan jag förstå dem och jag skulle ha varit tacksam om det hade gällt en situation då någon annan än mig själv försökt hämta ut mina varor. Men nu gällde det mig själv och eftersom jag vet att jag är jag (i alla fall sist jag kollade), kändes det bara frustrerande. :-(  I skrivande stund har jag bett Skatteverket att skicka det där namnändringsbeviset till mig. Jag får väl börja gå runt med det där utdraget igen för att kunna styrka att jag är jag. Jag gjorde det i början men eftersom ingen någonsin ville se det, slutade jag att släpa med mig det.
 
Uppdatering: Eftersom jag fortfarande inte hade fått det där beviset från Skatteverket igår, gick jag på lunchrasten till Skatteverkets servicekontor i Varberg och fick ett personbevis utskrivet. På vägen hem från jobbet kunde jag sedan hämta ut mitt paket. Äntligen!


Dagens citat:

"Jag tilltalar alla på samma sätt, oavsett om det är renhållningsarbetaren eller universitetets rektor."
(Albert Einstein)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Snart är det jul här i vårt hus ...

Förra året hade jag inte mycket julstämning i kroppen, så jag hoppas att det blir andra bullar det här året. :-)
 
Om inte annat kan jag alltid kika på den här artikeln med massor av julinspiration. ;-) Det var älsklingen som mailade mig länken och tyckte att det tredje förslaget passade mig: en julgran gjord av böcker!
 
En "drogad" tomte som jag såg i en affär ett år.
 
Både ja och nej. Visserligen hade det garanterat varit snyggt med en sådan gran och med tanke på bokmängden här i lägenheten, hade vi nog kunnat göra en riktig ståtlig gran. Fast risken hade varit stor att böckerna hade kunnat ta skada. :-( Och det hade varit en katastrof!
 
Jag gillade det där tipset med att pudra tomtespår, fast dessvärre skulle vi inte kunna göra det. :-( Ninjan skulle slicka i sig det direkt.
 
Vilket av tipsen tyckte du bäst om? :-) Eller har du kanske något eget tips?


Dagens citat:

"Kriser erbjuder oss möjligheten att göra sådant som vi tidigare inte kunde göra."
(Rahm Emanuel)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Tänd ett ljus ...

När vi senast var i Ullared besökte vi NetOnNets lagershop som finns vid Gekås. Strax efter att vi kommit in i "butiken", såg jag att de sålde batteridrivna värmeljus (2-pack för 10 kr). Tidigare har jag avfärdat denna typ av värmeljus eftersom jag alltid har föredragit riktiga. Det är mysigt att släcka ned ett rum och endast ha levande ljus som belysning. Jag gillar ljusdoften. :-) Fast endast neutrala ljus, i och med att jag är allergisk mot doftljus (jag får problem att andas).
 
 
Hur som helst, efter att ninjan och fåntratten flyttat hem till oss, har jag fått tänka om vad gäller ljusens äkta eller inte äkta vara. Med hon- och hankatten var det inga större bekymmer eftersom de oftast lämnade ljusen ifred. Det enda "problemet" var att vi fick hålla koll på honkatten så att hennes långa päls inte fattade eld. Med de vilda pågarna är det en annan sak. Deras nyfikenhet är gränslös (framför allt ninjans), så det är inte någon idé att ens tänka tanken på levande ljus. Inte än i alla fall.
 
I och med att dessa elektriska ljus var så billiga som de var, tänkte jag att det inte kunde skada att åtminstone testa dem. Och det har jag nu gjort. Visst, det är långt ifrån samma sak som levande värmeljus, men jag får erkänna att det ändå var mysigt att ha dem tända. Jag försökte få med det i ett klipp, men kvaliteten är dock inte den bästa. Hoppas att det går bra ändå. :-)
 


Dagens citat:

"Påminn dig själv om att du inte måste göra det som alla andra gör."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Juridikpodden - säsong 4, avsnitt 4

Det roligaste med det fjärde avsnittet i Juridikpoddens fjärde säsong var när Tove berättade att någon har stämt kungen vid Stockholms tingsrätt. Jag satt och fnissade mig igenom nästintill hela uppläsningen av stämningsansökan. Undrar vad som hände med den stämningen ... Jag kan tänka mig att personalen fick sig ett gott skratt. Men allvarligt talat förstår jag inte att någon verkligen ger in en sådan stämningsansökan - nuförtiden kostar det ju rätt mycket att ge in stämningsansökningar vid tingsrätten! Personen måste verkligen vara säker på sin sak ...
 
 
Det fick mig att tänka på ett yttrande (eller var det kanske en ansökan?) i ett ärende på hyresnämnden när jag jobbade där. Vid närmare eftertanke måste det nog ha varit ett yttrande, för om jag minns det rätt förklarade personen att denne hade gjort det den gjort eftersom (jag minns dock inte i detalj, så det är möjligt att jag får någon detalj fel) de små transvestit-soldaterna på gardinstången sade åt denne att göra det ...
 


Dagens citat:

"Låt allt du företar dig ske helhjärtat."
(Eileen Caddy)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Allegiant (Veronica Roth)

Allegiant är den tredje och avslutande delen om Tris, Four och de andra. De två första böckerna heter Divergent och Insurgent. Härmed kan det finnas risk för spoilers.
 
"Tänk om hela din värld var en lögn. Tänk om ett enda avslöjande eller ett enda val förändrade allt. Tänk om kärlek och lojalitet fick dig att göra saker som du inte trodde var möjliga Det falangbaserade samhälle som Tris Prior en gång trodde på är splittrat av våld och maktkamper, ärrat av svek och förluster. Så när hon får chansen att utforska en värld bortom den hon hittills känt, är Tris redo. Kanske kan hon och Tobias bygga ett nytt och enklare liv tillsammans bortom stängslet, ett liv fritt från komplicerade lögner, hoptrasslade lojaliteter och plågsamma minnen.

Men Tris nya verklighet är ännu mer skrämmande än den hon lämnat bakom sig. Gamla sanningar förlorar snart sin mening, och nya omskakande insikter förändrar människorna hon älskar.

Och än en gång måste Tris kämpa med att försöka förstå den mänskliga naturens komplexitet och sin egen samtidigt som hon ställs inför svåra val i fråga om mod, lojalitet, uppoffring och kärlek."
 
 
 
Till skillnad från de två första böckerna, väljer Veronica Roth att skifta berättarperspektiv mellan Tris och Four. Jag kan knappast påstå att jag var överförtjust i detta till att börja med, men jag vande mig efter ett tag.
 
Mina känslor för Allegiant är blandade. Trots att detta till viss del var ett okej slut och att boken var okej överlag, är jag ändå inte helt övertygad. Denna bok tog mig inte med storm som den första gjorde.
 
Om man bortser från att slutet var en aning utdraget (en del innan epilogen hade med fördel kunnat tas bort), var jag ändå nöjd och ger Veronica Roth tummen upp för att hon hade tillräckligt med mod för att kunna skriva det här slutet. Jag hade inte kunnat göra det bättre själv.
 
Allegiant fick mig att börja fundera på det som människorna här utsätts för - vad är okej och inte okej metoder att använda sig av för att främja vetenskapen? Är det verkligen moraliskt riktigt och försvarbart att använda människor som sina dockor, med hänvisning till att man gör det för vetenskapen? Var går gränsen?
 
Det vore kul att diskutera detta med någon annan som har läst böckerna. :-)
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Värdet av det utförda ligger i utförandet."
(Albert Einstein)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

"I've hungered for your touch"

Få låtar berör mig på det sätt som Michael Boltons och Joshs Grobans gör. När det gäller dessa båda herrar, är det främst deras fantastiska sångröster som gör susen. Jag var alldeles salig efter att ha tillbringat nästan en hel eftermiddag med Boltons låtar.
 
Nu tycks Groban och Bolton få konkurrens av Harrison Craig, åtminstone då Craig sjunger Unchained Melody. Då detta "bara" är en cover, ville jag se om jag kunde hitta en minst lika bra version och lyssnade därför på några stycken. Ingen kom i närheten av att fånga mig eller ge mig gåshud som Craigs version gör. Då den dessutom är beroendeframkallande, är jag "tvungen" att lyssna på den flera gånger varje gång jag hör den. :-)
 
 
Oh, my love, my darling
I've hungered for your touch,
a long lonely time
And time goes by, so slowly
and time can do so much
Are you, still mine?

I need your love,
I, I need your love
God speed your love to me

Lonely rivers flow to the sea, to the sea
To the open arms of the sea
Lonely rivers sigh, wait for me, wait for me
I'll be coming home, wait for me

Oh, my love, my darling
I've hungered for your touch
A long, lonely time
And time goes by so slowly
And time can do so much
Are you, still mine?

I need your love,
I oh I need your love
God speed your love to me


Dagens citat:

"Ditt förflutna har givit dig den styrka och visdom du har i dag. Hylla det istället för att låta dig jagas."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Stolt fulläsare!

Jag brukar vara sent ute med saker och ting, så därför är det knappast förvånande att det är först nu som jag har lyssnat på första avsnittet av Deckarpodden. Fast i det här fallet stämde verkligen det gamla talesättet: Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge - Sofie Sarenbrant och Emelie Schepp är väldigt roliga att lyssna på. :-)
 
 
Det första poddavsnittet döpte de till "Stolta fulförfattare" och pratade bland annat om att deckare anses vara fullitteratur och att folk inte vågar erkänna att de läser deckare. Det där har jag hört förut, men har aldrig förstått hur det kan vara på det sättet.
 
Varför måste man sätta en stämpel på en genre och vem är det som har rätt att bestämma vad som är fint eller fult att läsa? Jag anser att en sådan stämpel bara är strunt och att var och en själva får avgöra vad man vill eller inte vill läsa. Min ingång till vuxenlitteraturen var just deckare - närmare bestämt Henning Mankells böcker om Kurt Wallander. Efter det var deckare min favoritgenre och jag läste mycket av den varan. Inte vid ett enda tillfälle har jag skämts över detta. I mina ögon finns det ingen anledning att skämmas över den litteratur man läser, oavsett om det är deckare, klassiker, erotik m.m. Alla tycker om olika och det har man all rätt att göra.
 
Jag hoppas att det här löjliga pratet om fin- och fullitteratur försvinner. Det är onödiga stämplar som inte fyller någon funktion överhuvudtaget.
 
Vad anser du själv?


Dagens citat:

"Ibland betalar vi som mest för det som är gratis."
(Albert Einstein)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Namnets fördelar/nackdelar ..?

I januari skrev jag ett inlägg om att jag nuförtiden föredrar att inte namnge mina karaktärer när jag skriver noveller och ibland händer det att jag inte heller anger vilket kön den har. På det sättet tror jag att man som läsare har större möjligheter att själv relatera till karaktärerna och bilda sig en egen uppfattning.
 
Fast är det verkligen så lyckat att strunta i namn? Den frågan stötte jag återigen på när jag satt och skrev på en novell som jag tänkte ha med i min julkalender på min hemsida/skrivblogg. För i novellen benämner jag hittills min karaktär som "hon" eller "henne" och tänkte först stanna vid det. Varför måste hon ha ett namn? Fast då slog det mig att jag kanske gräver en grop åt mig själv på det sättet. Kan det vara så att jag - genom att inte ge mina karaktärer namn - håller läsaren på avstånd? Ger jag läsaren ingen möjlighet att knyta an till mina karaktärer? Å andra sidan, är verkligen ett namn så viktigt i det sammanhanget? Går det inte lika bra att relatera och knyta an till en person där man endast vet dess kön, om ens det?
 
 

För min egen del kan jag tycka att namnet i och för sig inte spelar någon större roll. Det är ändå inte alltid som jag kommer ihåg namnet särskilt länge. Det viktigaste för mig är hur författaren bygger upp sin berättelse och förmedlar känslor. Så länge författaren lyckas med det kan karaktären få heta vad som helst. T.om. Krukväxt om författaren så behagar.
 
Vad tycker du själv? Hur viktigt är ett namn för dig när du läser romaner eller noveller?


Dagens citat:

"Vi är fattiga, men vi är fria."
(Sitting Bull)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

M-ordet

Att bli mobbad är något hemskt som en människa kan bli utsatt för, oavsett om det gäller barn eller vuxna. Många är rörande överens om att mobbing borde bekämpas, men när det kommer till kritan är det inte många som gör något. Ibland är det till och med så att de själva utsätter andra för mobbing. Kanske omedvetet. Kanske medvetet.
 
Efter att ha läst både Daisys och Ellinors inlägg om deras egna erfarenheter av mobbing, kände även jag att det kunde vara på sin plats att berätta om mina egna upplevelser. Kanske kan det hjälpa någon därute att känna sig mindre ensam. Kanske kan det få andra att få upp ögonen för vad som sker.
 
 
 
För min del började det i fjärde eller femte klass (jag var runt 10, 11 år), efter att jag blivit ovän med en tjej som jag fram till dess betraktade som min bästa vän. Vi försökte reparera vänskapen, men det rann ut i sanden varje gång. Innan jag och den här tjejen hade blivit ovänner, hade vi samt tre killar i klassen varit ett sammansvetsat gäng. När hon och jag blev ovänner, fick hon två av dessa killar och även majoriteten av klassen att vända sig mot mig. Vid min sida stod den tredje killen från vårt lilla "gäng", men även han lämnade mig till slut. Från och med då fick jag tillbringa rasterna ensam samtidigt som jag fick ta emot en mängd glåpord från andra elever på mellanstadiet. Det hela eskalerade efter att en ny kille började i vår klass i femman och han fick med sig två av killarna som jag tidigare umgåtts med (killen som funnits vid min sida till en början samt hans tvillingbror). De tre killarna samt några tjejer (däribland hon som varit min bästa vän) var de som var på mig mest. I sexan kräktes jag varje dag innan jag skulle till skolan, saker försvann från min bänk och det var inte ovanligt att jag hittade mina skor i papperskorgen inne på toaletten.
 
Till slut orkade jag inte mer och vädjade om hjälp till mina lärare genom att skriva i den tankebok som de infört. Varje eftermiddag skulle vi skriva en liten stund i den och vi fick skriva vad vi ville. Efter det blev killarna inkallade till skolsköterskans mottagning (jag har för mig att rektorn också var med då, det var i alla fall vad jag fick höra i efterhand). Vad som sades där vet jag inte, men vid någon rast efter det satt jag och väntade tills alla hade gått ut eftersom jag var rädd att de skulle ta saker från min bänk igen. De tre killarna vägrade att gå ut och de tycktes vänta på att jag skulle gå. Klumpen i magen växte sig större och motvilligt gick jag ut. I ögonvrån såg jag hur den ena killen gick fram till min bänk. När jag kom in igen såg jag att det låg en lapp där inne. Jag slängde den i papperskorgen utan att läsa. Jag orkade inte med mer skit. En nyfiken tjej från klassen gick fram till papperskorgen, plockade upp lappen och läste. Sedan rev hon sönder den. När jag frågade vad som stått, svarade hon att killarna hade bett om ursäkt. Någon mer ursäkt än det fick jag aldrig.
 
 
 
På högstadiet hoppades jag att det skulle bli bättre och försökte återuppta vänskapen med min f.d. bästa vän och de två tvillingarna. Ingen av de tre ville vistas ens i samma rum som jag. Jag blev lämnad ensam och fick försöka klara mig bäst jag kunde. Varje dag fick jag utstå att få en mängd glåpord slängda över mig, jag hittade lappar med hemska innehåll i mitt skåp, folk skrev vidrigheter på mitt skåp samt att jag dagligen blev knuffad in i skåp och väggar och även blev slagen och sparkad på. Precis som Ellinor (se länk ovan) hatade jag rasterna och tillbringade de flesta inlåst på toaletten. Där fick jag åtminstone vara ifred, även om jag då och då kunde läsa saker som de hade skrivit om mig. Om jag inte var inne på toaletten, gömde jag mig inne i biblioteket och låtsades vara upptagen med något. Oftast bläddrade jag i böcker (framför allt i uppslagsverket om Titanic). Bibliotekarien sade glatt till min ena lärare att hon var så stolt över att jag var så flitig. Om hon ändå hade vetat vad jag egentligen gjorde.
 
I matsalen blev jag behandlad som om jag var pestsmittad. Ingen ville sitta vid samma bord som mig, knappt ens vid borden runtomkring. Till slut tröttnade jag på skammen och ensamheten och slutade äta där. Min tillflykt blev biblioteket igen.
 
 
På högstadiet var det inte bara min egen klass som utsatte mig för det jag blev utsatt för, utan det var i princip alla elever på högstadiet. Jag var ett tacksamt offer antar jag. Vad som jag tycker är sjukt var att alla - både lärare och elever - visste vad som hände med mig, men ingen ingrep. Ibland såg lärarna när jag blev attackerad, men det var nog lättast att blunda. Vissa av mina "skolkamrater" kunde ju bli våldsamma. En kille - han som även gav sig på mig med knuffar, slag och sparkar - hade misshandlat en av våra lärare. Jag minns inte om det var vid det tillfället då hon var gravid. Det enda lärarna gjorde var att anordna tema-dagar där vi pratade om mobbing och alla i klassen (och på skolan) var rörande överens om att mobbing var något hemskt och om de såg någon som blev utsatt, skulle de ingripa och hjälpa till. Så snart vi lämnat klassrummet var de åter på mig. Jag tror inte att någon förstår hur förnedrande det var att höra dessa skenheliga människor och tvingas se dem i ögonen.
 
Som många andra övervägde jag självmord och gick till och med ned till en hårt trafikerad väg där jag bodde, men två saker hindrade mig. Dels kunde jag inte lämna min älskade Jocke, dels hade jag fortfarande ett naivt hopp om att det skulle bli bättre. Och det blev bättre! Gymnasiet blev en nystart för mig och jag fick en underbar klass att komma till. :-)
 
Jag önskar att ingen ska behöva uppleva det jag tvingades uppleva. Under tiden som jag blev mobbad och i flera år efteråt, skämdes jag och vägrade prata med någon om det. Fast idag anser jag att det inte är något att skämmas över. De som borde skämmas är de som utsatte mig för det här. Om du själv är utsatt för mobbing och behöver prata ut, är du välkommen att höra av dig. Du kan antingen kommentera det här inlägget eller maila till dreamingtiger@hotmail.se.


Dagens citat:

"Människans godhet är en flamma som kan döljas, men aldrig släckas."
(Nelson Mandela)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Rörgast (Johan Theorin)

Uppläsare: Magnus Roosmann
 
"Den gamle skepparen Gerlof Davidsson väcks mitt i natten av en pojke som bultar på hans dörr. Pojken stapplar in från stranden och berättar om ett skepp fyllt av döda och döende sjömän, och en galen man med yxa.

Det är början en tryckande högsäsong på norra Öland, när tiotusentals turister anländer för att fira midsommar. Men en av besökarna har vänt hemåt från ett annat land för att kräva betalning för en mycket gammal skuld, och han lämnar död och skräck efter sig i sommarnatten.

I myllret av människor är det bara Gerlof som börjar ana vem hemvändaren är, och varför hans mål är att utplåna en hel släkt. Det är bara han som har mött mannen förut, i ungdomen, när de båda stod på kyrkogården och plötsligt hörde knackande ljud från en nygrävd grav ..."
 
 
 
Johan Theorin har lyckats krydda Rörgast med en del spänning och fått till en intressant "vändning". Fast det räcker inte. Det är något som saknas.
 
För min del var det på gränsen till för mycket namn i berättelsen och inledningsvis kände jag mig därför ganska förvirrad. Fast efter ett tag lyckades åtminstone några namn fastna.
 
Rörgast hade med fördel kunnat avslutas tidigare än vad den nu gjorde, eller i alla fall hade den kunnat kortas ned här och var. Mot slutet var den nästan plågsamt utdragen och både spänningen och drivet var som bortblåsta.
 
Som helhet får jag ändå säga att det var en okej berättelse som var välskriven, men kanske en aning för lång och med lite för många och långa transportsträckor.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lånat på Varbergs bibliotek.


Dagens citat:

"En stor del av livet ägnar vi åt att drömma, framför allt när vi är vakna."
(Carlos Ruiz Zafón)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Nu ska här förhoppningsvis bli ordning och reda!

*tittar skamset fram över datorskärmen*
 
Jag är duktig på att prata och säga "Det här borde jag göra" eller varför inte "Det här ska jag börja med"! Hur ofta kommer jag till skott? Löjligt sällan ...
 
Nu har jag förvisso inte blivit diagnostiserad av en läkare, men jag är säker på att det jag drabbades av för lite mer än ett år sedan inte är något annat än en "hederlig" depression. Jag har de allra flesta (om inte samtliga?) klassiska tecken. Under tiden som gått har jag försökt att hålla mig flytande och låtsats att allt har varit som vanligt samtidigt som min värld rasat ihop. Nåväl, måhända att allt inte har rasat ihop, men mitt liv har i alla fall varit (och är fortfarande till viss del) ett mörkt helvete. Man kan därför säga att mitt "gamla liv" har legat lite på vänt.
 
Hur som helst, nu har jag kommit till en punkt där jag är trött på att aldrig orka göra saker eller ens vilja göra saker - till och med sådant som jag egentligen älskar. Jag vill få till en ändring och för den som inte själv upplevt detta mörker tycker kanske att det inte är så svårt att ändra på sig. Men det är det. Varje gång som jag har bestämt mig för att rycka upp mig och ta tag i saker, har det slutligen runnit ut i sanden. Viljan har sopats under mattan.
 
 
Det är dags för ett nytt försök och den här gången känner jag faktiskt lite mer hopp än förut. Varför? Jo, jag har bestämt mig för att göra listor! Jag vet att du suckar högt, men listor är faktiskt bra att ha (och det säger jag inte bara för att jag är en list-missbrukare)! Jag har redan gjort en lista över mina skrivprojekt och saker som jag behöver göra där. Tanken är att jag ska försöka bocka av sakerna i ordning, men jag ska vara lite snäll mot mig själv och tillåta mig att göra avsteg från ordningen om jag vill. ;-) Vill ju inte att listan ska förknippas med tvång!
 
Nästa steg är att jag ska göra en liknande lista för saker och ting i mitt "vanliga" (det vill säga icke skrivrelaterade) liv. Jag tror att jag behöver det för att få ordning på mig själv. Och sömn! Varför måste fåntratten väcka mig runt tre-fyra på morgonen för att han vill kela? :-( Visst är det gulligt, men för min del kan vi lika gärna kela senare. När jag har fått sova lite längre. Men men. Man kan inte få allt man vill.


Dagens citat:

"Oro är som en gungstol – den ger dig något att göra, men den tar dig ingenstans."
(Erma Bombeck)


Ha det så bra!
Listiga kramar
Jessie

Vad som får mig att haja till

Bokbloggsjerka: Finns det något särskilt du brukar haja till över när du läsen en bok? (OBS! Fri tolkning: det vill säga skriv det första som du kommer att tänka på oavsett vad det handlar om. Det finns inga svar som är rätt eller fel.)
 
 
 
Särskrivning. Så snart jag upptäcker en särskrivning hajar jag till, men om det bara är en enda kan jag släppa det och fortsätta koncentrera mig på bokens innehåll. Fast om särskrivningarna börjar bli fler till antalet, är dessa de enda jag kan koncentrera mig på och det brukar sluta med att jag bara kollar efter nästa särskrivning. :-(
 
Platser som jag känner till och framför allt har varit på, kan också få mig att haja till och bli extra uppmärksam. :-)
 
Vad brukar du reagera på?


Dagens citat:

"Allt som har en början har ett slut. Kom till freds med det och allt är väl."
(Jack Kornfield)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Mordiska fikon i "kongliga hufvudstaden"

Sista helgen i oktober åkte jag upp och hälsade på min kompis Cherry i Stockholm. Vi hade inte träffats sedan jag sist var i Stockholm (juni 2013), så det var roligt. :-) Jag saknar att vi inte kan umgås lika ofta som när vi båda bodde i Malmö. :-( Förutom att umgås med henne passade jag på att införskaffa lite julklappar och födelsedagspresenter, så vi spenderade större delen av dagen i city (bortsett från vårt lilla stopp i Häggvik).
 
Alltid lika fulla Drottninggatan
 
Tydligen har jag en egen skobutik! "Jessie shoe". Man lär sig något nytt varje dag.
 
 
Chokladberoende som jag är kände jag mig tvungen att göra ett stopp på Pralinhuset på Drottninggatan 112. Till min glädje hittade jag en 100%-chokladkaka med nötter, så den fick följa med mig hem till Falkenberg igen. Jag och älsklingen håller för tillfället på med en detox, där vi bland annat ska undvika vitt socker - därför blev chokladsugna jag väldigt förtjust över fyndet! Tjejen i kassan var väldigt trevlig och hjälpsam, så jag kan verkligen rekommendera ett besök där om du har vägarna förbi Stockholm.
 
 
 
 
Innan vi tog oss tillbaka hem till Cherry gick vi bort till affären och köpte frukt, för vi hade bestämt oss för att äta fruktsallad och se på film på kvällen. I affären såg vi något som jag aldrig sett förr: kaktusfikon. De smakade helt okej, men om man inte är förtjust i kärnor (tänk lite passionsfrukt, men med lite mindre kärnor och lite mer fruktkött), borde man kanske undvika dessa fikon. Problemet med dem är dock att kaktusfikon är ondskefulla små varelser - de har pyttesmå taggar som gärna sätter sig i huden. :-( Här hemma har vi en kaktus med liknande taggar som gärna anfaller mig så snart den får tillfälle! Men det gick bra ändå med fikonen. Jag blev bara anfallen två gånger.
 


Dagens citat:

"Det enda sättet att erhålla kärlek är att skänka kärlek."
(Elbert Hubbard)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Kärlek från en främling

Nuförtiden lyssnar jag mest på ljudböcker när jag åker tåg mellan Falkenberg och Varberg. Den korta resan på 15 minuter ger inte mycket till läsro, så då tycker jag att det är enklare att lyssna på böcker istället. :-) För min del innebär det att jag för det mesta tittar ut genom fönstret och är helt och hållet koncentrerad på vad jag lyssnar på och koncentrerar mig inte på det jag ser utanför.
 
Fast vid ett tillfälle kunde jag inte låta bli att se Öresundstågens blad Trevlig resa, som någon hade satt intill fönstret vid den plats där jag satte mig. Egentligen var väl just det inget speciellt, utan det var vad någon hade skrivit på första sidan som fick mig att reagera:
 
"Du som läser detta är vacker, det är sant ..." (det stod lite mer på det blå, men eftersom min mobil inte är så bra på det där med att ta bilder kan man inte se och jag minns inte - men det var ett fint budskap det med!)
 
Hur mysigt är inte det? Eftersom jag ville att fler skulle få känna spontan glädje, lät jag bladet få sitta kvar där det satt.
 
Så till den som nu tog sig tid att skriva detta underbara meddelande: Tack! Du fick mig att må lite bättre. :-)


Dagens citat:

"Du har två val: kärlek eller rädsla. Välj kärlek."
(Jim Carrey)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Raw food brownies

Jag har i princip alltid varit en gottegris och ända sedan jag insåg att bakning är förfärligt roligt, har jag haft problem - jag kan inte behärska mig! Bortsett från nu, när jag verkligen kämpar mot bak- och sötsuget.
 
Svagast är jag för choklad och bland favoriterna finns kladdkaka och brownies. Nu när vi försöker vara lite nyttigare och minska på vårt onyttiga (men ack så goda!) intag, blir det mest raw food-bakning här hemma. Vi har hittat några favoriter som då och då gör repris här hemma, fast ibland är det trevligt med något nytt. En helg var jag ganska sugen på brownies och undrade om det fanns något raw food-recept på det. Vet du vad? Det gjorde det! :-D
 
 
Den här gången testade kag på det här receptet. Dock hade vi slut på mandel här hemma, så jag bytte ut det mot samma mängd cashewnötter och istället för kaffepulver hade jag i samma mängd lakritspulver. Istället för smält choklad och pistagenötter, strödde jag på kokosflarn. Hur smakade det? Väldigt gott! Det här receptet tänker jag använda igen. :-)
 
Man får dock tänka på att om man vill ha tjocka brownies, får man göra en större sats. Jag bredde ut smeten (mängd enligt receptet) i en vanlig matlåda och då blev det sex stycken normalstora, men relativt tunna brownies.


Dagens citat:

"Små bekymmer och små problem är bara en skugga av verkligheten."
(Henry David Thoreau)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Nu är skandalen avvärjd!

Minns du när jag räknade upp vilka lånekort som jag har samlat på mig och insåg att lånekortet i Halmstad var oanvänt? Det är rena rama skandalen om man är en boknörd (även om det finns de som är värre än jag). Jag behövde åtgärda det och nu är det gjort!
 
När älsklingen skulle ned till Halmstad och spela brädspel en söndag, följde jag med. Fast något brädspelande blev det inte för min del, utan jag traskade bort till biblioteket. Dock gjorde jag först en avstickare till ca Maxi vid högskolan och när jag var klar där insåg jag något fasansfullt. Jag hade glömt lånekortet hemma!
 
 
Skamset gick jag in på biblioteket och när jag hade hittat mina reserverade böcker, gick jag bort till disken. En aning skamset sade jag som det var och undrade om det gick att lösa på något annat sätt? Förvånat såg bibliotekarien på mig och talade om att det inte behövs något lånekort för att låna hos dem. I deras utlåningsautomater behöver man endast sitt personnummer och sin pinkod.
 
Så ... Man kan väl säga att lånekortet på sätt och vis är använt. :-) Jag har ju åtminstone lånat på biblioteket och det hade jag inte kunnat utan att skaffa lånekort. Nu behöver jag i alla fall inte skämmas över att jag har ett oanvänt lånekort.


Dagens citat:

"Du kan inte lägga skulden på någon annan för hur du mår."
(Eileen Caddy)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Smidig läsning

Det här inlägget skriver jag i egenskap av att vara en buzzador. Jag har under en kampanj fått möjlighet att testa på tjänsten Mofibo.
 
Mofibo är en app där man prenumererar på tjänsten för 99 kr i månaden. Som Mofibo-prenumerant får man tillgång till en hel del böcker som man kan läsa både online och offline. För att kunna läsa en bok offline, behöver man lägga till boken i sin läslista när man är online. Man kan maximalt ha tre böcker i sin läslista.
 
 
 
Under den här provperioden har jag använt mig av älsklingens förra telefon och har således bara haft tillgång till internet i telefonen när jag har varit uppkopplad mot vårt trådlösa nätverk här hemma. Därför har jag varit extra förtjust i funktionen att man kan läsa böcker offline, för det har inneburit att jag har kunnat ta med mig telefonen till jobbet och läsa på lunchen. Det har passat mig som handen i handsken!
 
Till en början trodde jag att det skulle vara jobbigt att läsa i telefonen på grund av att texten skulle vara för liten, men det var inte alls några problem. Texten var tillräckligt stor, trots den lilla skärmen jag använde och det var enkelt att bläddra mellan sidorna.
 
 
 
Många har klagar på att det är ett litet utbud av böcker och visst, när jag testade att söka på vissa författare (exempelvis Henning Mankell) fick jag ingen träff. Fast man måste ha i åtanke att Mofibo är en relativt ny tjänst som hela tiden växer. I början hade Spotify inte heller särskilt stort utbud. Jag är säker på att tillgången på böcker kommer öka med tiden.
 
Jag är nöjd med den här tjänsten och hade det inte varit för att jag har väldigt många olästa böcker här hemma som jag vill ta mig igenom, hade jag kunnat tänka mig att börja prenumerera på Mofibo. Vem vet, en dag tar kanske de olästa böckerna slut här hemma. ;-)
 
Jag kan i alla fall rekommendera Mofibo till andra bokslukare. Den är värd att testa på.


Dagens citat:

"När jag var 5 år gammal, sa min mamma att lycka var nyckeln till livet. När jag gick i skolan, frågade lärarna vad jag ville bli när jag blev stor. Jag skrev 'Lycklig'. De sa att jag inte förstod uppgiften, och jag sa att de inte förstod livet."
(John Lennon)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Överhuvudtaget. Eller ..?

Jag har tappat räkningen på hur många olika varianter av överhuvudtaget som jag har sett. Ska de tre orden skrivas ihop? Ska de skrivas isär? Vilka delar ska skrivas ihop och vilka delar ska skrivas isär? Såvitt jag kan se, tycks det råda delade meningar om det hela. Så här tycker Svenska akademien:
 
 
 
Källa: Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien, sid. 3.722
 

Jaha. Med andra ord ska man i första hand skriva det som ett enda ord, men det kan fungera med tre (d.v.s. över huvud taget). Det är i alla fall så jag tolkar det. Vad skönt att jag fick det utrett!


Dagens citat:

"Vi har fyllt alla rum till bredden, men de ekar tomt ändå."
(Tomas Andersson Wij)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!