Namnets fördelar/nackdelar ..?

I januari skrev jag ett inlägg om att jag nuförtiden föredrar att inte namnge mina karaktärer när jag skriver noveller och ibland händer det att jag inte heller anger vilket kön den har. På det sättet tror jag att man som läsare har större möjligheter att själv relatera till karaktärerna och bilda sig en egen uppfattning.
 
Fast är det verkligen så lyckat att strunta i namn? Den frågan stötte jag återigen på när jag satt och skrev på en novell som jag tänkte ha med i min julkalender på min hemsida/skrivblogg. För i novellen benämner jag hittills min karaktär som "hon" eller "henne" och tänkte först stanna vid det. Varför måste hon ha ett namn? Fast då slog det mig att jag kanske gräver en grop åt mig själv på det sättet. Kan det vara så att jag - genom att inte ge mina karaktärer namn - håller läsaren på avstånd? Ger jag läsaren ingen möjlighet att knyta an till mina karaktärer? Å andra sidan, är verkligen ett namn så viktigt i det sammanhanget? Går det inte lika bra att relatera och knyta an till en person där man endast vet dess kön, om ens det?
 
 

För min egen del kan jag tycka att namnet i och för sig inte spelar någon större roll. Det är ändå inte alltid som jag kommer ihåg namnet särskilt länge. Det viktigaste för mig är hur författaren bygger upp sin berättelse och förmedlar känslor. Så länge författaren lyckas med det kan karaktären få heta vad som helst. T.om. Krukväxt om författaren så behagar.
 
Vad tycker du själv? Hur viktigt är ett namn för dig när du läser romaner eller noveller?


Dagens citat:

"Vi är fattiga, men vi är fria."
(Sitting Bull)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie
#1 - - Katten Jones:

För mig är det bara viktigt om historien är lång (vart gränsen går är dock oklart) eller om det är många karaktärer i berättelsen. I korta berättelser är det oftast inte så viktigt eftersom det bara är en kort insyn i någons "liv", men om man t ex läser en hel bok kan det kännas som att man känner personen så väl att hen borde talat om sitt namn vid något tillfälle, min spontana tanke i alla fall. Sen om det är många olika karaktärer i berättelsen så är det ju för att lättare hålla isär dem. Fast det vore ganska intressant att se hur man skulle lösa det annars! Att skriva köns och namnlöst låter ju både lite klurigt och spännande. Läste någon gång att någon tipsade om att man kan tilldela namn och kön i efterhand ( och då gå utanför tvåkönsnormen, samt även i det stadiet gå utanför vithetsnormen) genom att exempelvis dra lott. Jag tycker det låter intressant det med dock kan man ju inte ta hänsyn till att personer som avviker från normen behandlas på ett visst sätt i själva berättandet om man gör så. Fast det skulle ju vara trevligt med en värld där människor inte blir annorlunda behandlade på grund av de sakerna heller är klart...

Okej, jag ska sluta svamla. Är inte den morgonpigga sorten 😉

Svar: Tja, det jag tänkte på när jag skrev inlägget var just kortare berättelser, men det var intressant att eventuellt göra så i längre berättelser också. Visst kan det bli svårt att hålla reda på karaktärerna (eller i alla fall hålla isär dem), men skulle man inte kunna ge dem smeknamn efter deras egenskaper? Eller räknas det som namn?
Det där med tilldela namn när berättelsen är klar var också intressant. (Jag var på väg att skriva något som lät smart, men lyckades tappa tråden ...) Fast det är inte alltid som själva namnet har betydelse för hur folk blir behandlade, även om namnet kan spela in till viss del. Åh, nu blev jag sugen på att göra lite experiment ... Om jag ändå hade mer tid :-P
Jessica