Jessicas grotta

 

Jag är duktig på att prata och säga "Det här borde jag göra" eller varför inte "Det här ska jag börja med"! Hur ofta kommer jag till skott? Löjligt sällan ...

 

Nu har jag förvisso inte blivit diagnostiserad av en läkare, men jag är säker på att det jag drabbades av för lite mer än ett år sedan inte är något annat än en "hederlig" depression. Jag har de allra flesta (om inte samtliga?) klassiska tecken. Under tiden som gått har jag försökt att hålla mig flytande och låtsats att allt har varit som vanligt samtidigt som min värld rasat ihop. Nåväl, måhända att allt inte har rasat ihop, men mitt liv har i alla fall varit (och är fortfarande till viss del) ett mörkt helvete. Man kan därför säga att mitt "gamla liv" har legat lite på vänt.

 

Hur som helst, nu har jag kommit till en punkt där jag är trött på att aldrig orka göra saker eller ens vilja göra saker - till och med sådant som jag egentligen älskar. Jag vill få till en ändring och för den som inte själv upplevt detta mörker tycker kanske att det inte är så svårt att ändra på sig. Men det är det. Varje gång som jag har bestämt mig för att rycka upp mig och ta tag i saker, har det slutligen runnit ut i sanden. Viljan har sopats under mattan.

 

 

Det är dags för ett nytt försök och den här gången känner jag faktiskt lite mer hopp än förut. Varför? Jo, jag har bestämt mig för att göra listor! Jag vet att du suckar högt, men listor är faktiskt bra att ha (och det säger jag inte bara för att jag är en list-missbrukare)! Jag har redan gjort en lista över mina skrivprojekt och saker som jag behöver göra där. Tanken är att jag ska försöka bocka av sakerna i ordning, men jag ska vara lite snäll mot mig själv och tillåta mig att göra avsteg från ordningen om jag vill. ;-) Vill ju inte att listan ska förknippas med tvång!

 

Nästa steg är att jag ska göra en liknande lista för saker och ting i mitt "vanliga" (det vill säga icke skrivrelaterade) liv. Jag tror att jag behöver det för att få ordning på mig själv. Och sömn! Varför måste fåntratten väcka mig runt tre-fyra på morgonen för att han vill kela? :-( Visst är det gulligt, men för min del kan vi lika gärna kela senare. När jag har fått sova lite längre. Men men. Man kan inte få allt man vill.