Jessicas grotta

"Dunkla händelser med kärlek och svek som huvudingredienser finns nerskrivna i den märkliga, tidigare hemliga receptsamling med insprängda dagboksanteckningar som är Framboise Simons enda arv från sin mor. Boken har hon med sig när hon under falskt namn återvänder till sitt barndomshem i den lilla byn vid Loireflodens strand där hon startar ett creperie.

Att hon köpt den fallfärdiga gården och rustat upp den betraktas med viss respekt av invånarna, även om ingen i byn vet vem den mystiska änkan egentligen är. Men här skall det förflutna hinna upp henne. Minnen från uppväxten i skuggan av den dominanta modern och av de svåra upplevelserna under kriget och ockupationen tränger sig allt mer på . Ju mer hon fördjupar sig i moderns dagbok desto klarare träder bilderna fram av en tragisk barndom i krigets skugga och de dramatiska händelser som ännu ger återklang i byns dagliga liv."

 

Den största nackdelen med Joanne Harris En doft av apelsin är alla namnen som man måste hålla reda på. I början kände jag mig minst sagt förvirrad och tvingades bläddra tillbaka flera gånger. Till slut bestämde jag mig för att sluta försöka hålla reda på alla namn och ta det som det kom - då gick det lättare att koncentrera mig på själva berättelsen.

 

 

Något som jag ogillade med översättningen var att det fanns så många tyska och franska ord och uttryck som aldrig översattes. Visserligen kunde man i några sammanhang räkna ut betydelsen, men inte i alla. Långt ifrån alla. Nu var i och för sig franskan inga problem för min del (däremot var det en annan sak med tyskan ...), men för alla dem som inte kan franska kan jag tänka mig att det var frustrerande. Varför översattes inte den sångvers som sjungs på sidan 346 (pocketversionen) i och med att innehållet faktiskt har viss betydelse i sammanhanget? Tack och lov för att jag läste franska i sex år (även om den har börjat bli lite rostig) ...

 

Joanne Harris varvar Framboises "nutids"-berättelse (dock skriven i imperfekt) med dåtid (hennes barndom). Emellanåt funderade jag över vissa trådar som slängdes ut och varför vissa saker blev berättade, men allt får sin förklaring i slutet när Joanne Harris på ett snyggt sätt knyter ihop säcken. Det är en välskriven och i en del avseenden mysig berättelse om olika sorters kärlek, som fångade mig från första sidan till den sista. Om det inte hade varit för att jag läste boken under mina lunchraster, skulle det ha varit svårare för mig att lägga ifrån mig boken.

 

Dagens citat:

"Njut när du kan, uthärda när du måste."
(Johann Wolfgang von Goethe)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie