Jessicas grotta

Det känns pinsamt att skriva det här inlägget, med tanke på att jag ett tag funderade på att söka till arkeologutbildningen vid Lunds universitet. Den här boken borde intressera mig, men det gör den dessvärre inte. Om det beror på Qataban och Saba eller mig själv, vet jag inte. Boken handlar om några utgrävningar som Wendell Philips höll på med.

 

 

Kanske var det fel av mig att ge mig i kast med en bok utan att veta något om den. Jag visste inte vad jag hade att vänta mig, men förstod ganska snart att det här var något helt annat än en skönlitterär roman. Egentligen är det inget fel med det, men just den här boken var väldigt tråkigt skriven. Under större delen av läsningen hade jag svårt att koncentrera mig på texten och plötsligt hade jag tagit mig igenom flera sidor utan att minnas vad som stått.

 

Jag försökte stå ut, men när jag hade kommit ungefär halvvägs gav jag upp. Anledningen till det är att jag har lovat mig själv att inte slösa tid på "dåliga" böcker.

Dagens citat:

"En sak har jag fattat, äntligen – livet vill mig inget ont."
(Tomas Andersson Wij)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie