Verkligheten kan förvridas av stress

Den 3 oktober 2014, kl. 14.00, meddelade Varbergs tingsrätt en minst sagt intressant dom i ett mål där en polis i Varberg, den 7 juli 2013, skjutit en knivman så att denne senare dött (mål nr B 2304-13). Polisen åtalades för vållande till annans död alt. tjänstefel. Utifrån den omfattande bevisningen som presenterats i målet, valde rätten - som var enig - att frikänna polisen.
 
 
 
Jag vet inte hur rapporteringen av målet har sett ut i övriga Sverige, men här i Halland har man i alla fall med jämna mellanrum kunnat se och läsa nyhetsrapporteringarna kring den här händelsen. Om du själv vill läsa några, kan du göra det här och här. Jag tänkte hur som helst försöka att kort redogöra för bakgrunden (det kan förekomma vissa detaljfel, men det hoppas jag att du har överseende med). Läs gärna domen om du vill ha fler detaljer.
 
Den 7 juli 2013 var en 23-årig man i Varberg med några kamrater med anledning av att de deltog i ett thaiboxningsläger. Plötsligt började mannen bete sig, som en av hans vänner uttryckte det, psykotiskt. Den 23-årige mannen knivskar slutligen tre personer, varav den ena (en äldre kvinna) avled. När han stod på den äldre kvinnans balkong, viftade han med kökskniven som han använt och skrek att poliserna skulle döda honom eftersom han själv hade dödat. Han hoppade ned från balkongen och rörde sig mot poliserna. Trots att poliserna sade åt mannen att släppa kniven, gjorde han inte det utan fortsatte mot dem. Den åtalade polisen sköt då två varningsskott och därefter tre skott mot mannen när denne inte tycktes reagera. Mannen föll slutligen ihop, poliserna lyckades efter en stund få loss kniven ur mannens grepp och han fördes sedan till sjukhus, men avled.
 
 
 Åklagaren menade att det femte och sista skottet var onödigt eftersom knivmannen inte utgjorde någon fara när skottet avlossades. Dock var de vittnen som hördes inte eniga om hur många skott som skjutits eller vilka som träffade var. Inte heller var de sakkunniga eniga om vilket som var det dödande skottet. Ifall du är intresserad av rättens resonemang, föreslår jag att du läser domen. :-) Den var som sagt intressant att läsa.
 
Något som jag tyckte var fascinerande var att polismannens och hans kollegors uppfattning om vad som hände, skiljer sig från vad man kan se på filmklippen som spelades in. Enligt de sakkunniga som hördes i målet är detta inte särskilt konstigt eller ovanligt.
 
 Det får mig att börja fundera. Hur kan man då lita på det man upplever eller minns? Visst, detta händer bara när man är väldigt stressad (minns inte exakt vad de sakkunniga sade), men hur kan man då veta att man inte är så pass stressad att hjärnan börjar hitta på saker? Det innebär ju att man utgör en fara för både sig själv och för andra - självklart beroende på situationen. Jag tycker att det är rätt läskigt. Jag hoppas verkligen att jag själv slipper uppleva en sådan situation. Måste kännas minst sagt underligt att den verklighet man själv upplevde inte stämmer med den "objektiva" verkligheten.


Dagens citat:

"Istället för att söka sanningen, sluta dyrka åsikter."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie