"Oh captain, my captain!"

Jag har svårt att tro att det har undgått någon att vår älskade skådespelare och komiker Robin Williams gick bort den 11 augusti i år. För mig känns det overkligt att han är borta - han har ju alltid funnits där. :-( Trots att jag inte kände honom personligen, kommer det vara en stor saknad.
 
När jag först såg nyheten på morgonen trodde jag att det hade blivit någon teknisk miss, för allt jag såg var en bild på Robin Williams tillsammans med rubriken "Polisen misstänker självmord". I tron att det var något strul, klickade jag med ett leende fram artikeln.
 
 
Leendet slogs snabbt i bitar och hjärtat sjönk som en sten. Varför Robin Williams? I och för sig läste jag att han både kämpat mot depression och beroende, men ändå. :-( Det kändes inte rättvist. Å andra sidan är det aldrig rättvist när någon mister sitt liv innan "det är dags", men Robin Williams dödsfall känns bara så fel och (för mig) så plötsligt.
 
Jag minns när min svensk- och musiklärare på högstadiet tvingade oss att se filmen Döda poeters sällskap. Jag tyckte inte alls om filmen, men däremot tyckte jag om Robin Williams skådespelarinsats! Jag kan inte minnas en enda film där han inte har gjort ett bra jobb. I alla de filmer jag sett med honom gör han alltid ett bra jobb. Där kunde man verkligen snacka om talang.
 
 
Mina tankar går (och har sedan hans bortgång gått) tills hans nära och kära.


Dagens citat:

"Vad andra tycker om mig är inte min ensak."
(Wayne Dyer)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie