Jessicas grotta

Vilken tur att jag lyssnade på Sofie Sarenbrants och Emelie Schepps tionde avsnitt av deckarpodden! Nu behöver jag inte längre känna mig så ensam när fantasin skenar iväg - vilket var ämnet i avsnittet som de hade döpt till "Deckarskalle".

 

 

Jag vill inte påstå att jag har en deckarskalle, men jag kan hålla med om att min hjärna arbetar jämt och ständigt och att minsta lilla händelse eller intryck kan bli en idé till en novell (eller roman). Det hände mig faktiskt nyligen när jag spelade Wordfeud mot en slumpvis utvald (och för mig okänd) motspelare. Jag ska försöka ta mig tid att få ihop den berättelsen.

 

 

Att ha det så kan vara både bra och dåligt. Det negativa är att man, som tjejerna också påpekar, aldrig är riktigt ledig. Hela tiden jobbar hjärnan och ibland kan det vara svårt att koncentrera sig på saker och ting. Jag kan bli irriterad/frustrerad om jag får en kanonidé, men inte har möjlighet att skriva ned den just då. Fast om man ska se positivt på det hela, behöver man inte oroa sig för att ha tråkigt i och med att fantasin kan underhålla en (och ibland även skrämma upp en). :-) Exempelvis kan alla möjliga sorters scenarion spelas upp i huvudet om man upptäcker en man på tåget som sitter och stirrar intensivt på en (vilket faktiskt har hänt mig!).