Jessicas grotta

"På Vintergatan i en svensk småstad bor Mea och sonen Tryggve. Tryggve som är 47 år, hemmason och begravningsentreprenör, är en drömmare som i sitt troskyldiga pojkhjärta bär en längtan efter kärlek och frihet.

Med en moderskärlek som är totalitär och skoningslös försöker Mea kontrollera Tryggves liv. Hon lyckas nästan, tills plötsligt en dag då kärlekens nåd uppenbarar sig. Den kommer med den vackra Hanna som med mod och gåtfull styrka uppmanar Tryggve till uppror. Hans liv förvandlas, blir som ett äventyr där pojkdrömmar och kärlekslängtan förverkligas. En kärlekslängtan som kräver sin tribut av grymhet och död."

 

 

Bit för bit lägger Ann-Charlotte Alverfors pusslet som Stjärneklok utgör. Poetiskt bygger hon upp förväntningar och min hjärna arbetade febrilt med att försöka förutsäga vad som komma skulle; skulle Tryggve lyckas slita sig loss eller skulle Mea vinna detta smutsiga spel?

 

Därför är det med viss besvikelse som jag konstaterar att berättelsen mot slutet blev en aning förvirrande, innan den återigen tycktes återfå balansen. Jag hade gärna sett ett lite annorlunda slut, men det är min personliga åsikt.

 

Som helhet var Stjärneklok en okej berättelse, men som tyvärr emellanåt blev en smula för flummig och förvirrande. Dök den där Hanna verkligen upp varje gång eller var det så att Tryggve fantiserade ibland?

 

Dagens citat:

"Ingen är en större slav än den som anser sig vara fri utan att vara det."
(Goethe)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie