Jessicas grotta

"Du är inte ensam om att oroa dig för baddräktsfiguren, falla för skitstövlar, äta för mycket choklad och dricka för mycket vin. Bridget Jones gör det också.

I 1998 års mest omtalade dagbok berättar Bridget om livet som 30-årig singeltjej i London. Om helvetet att aldrig hitta den rätte, eländet när hon väl träffar Honom, kampen att nå idealvikten, duster med besvärliga chefer, vänner hon inte skulle överleva utan. Ja, livet är ett elände; men härligt roligt i alla fall!"

 

 

Nu när Bridget Jones dagbok är färdigläst, sitter jag och känner mig lite förvånad. Jag såg filmen med samma namn för ganska många år sedan (tror till och med att min syster köpte den på DVD) och visste inte då att den hade kommut ut som bok först. Fast det är inte det som gör mig förvånad, utan det faktum att boken och filmen skiljer sig rejält från varandra. Man kan inte läsa boken och säga att man på det sättet även har sett filmen (eller se filmen och hävda att man på så sätt läst boken). Nu minns jag inte samtliga detaljer i filmen, men det är ganska stora detaljer som skiljer sig. Framför allt slutet. Om jag måste jämföra, föredrar jag faktiskt slutet i filmen - i mina ögon är den mer romantisk.

 

Mitt stora problem är dock Bridget Jones vikthets. Nu vet jag inte hur lång Bridget Jones är och jag tror inte att det nämns en enda gång i boken, men längden har faktiskt rätt stor betydelse för om vikten är att anse som "för mycket" eller "för lite". Man får hela tiden bilden av att Bridget är en kraftig kvinna och den bilden försöker de även förmedla i filmen. I boken pendlar denna "kraftiga" kvinna mellan ca 57 kg och 61 kg. I nuläget väger jag ungefär lika mycket, men på den tiden då jag såg filmen vägde jag definitivt mer och jag är inte tjock. Vare sig då eller nu.

 

Jag skulle gärna vilja se Bridget Jones dagbok som en uppvisning av kvinnors (och även mäns) löjliga utseendehets (och där inkluderar jag viktnojan som många kvinnor har), men jag kan inte. Bridget framställs som en kraftig kvinna och utan att ha något att jämföra med (som exempelvis längden eller något annat som visar att hon inte är tjock), kan jag inte göra annat än att lita på författaren. Dock tar det emot, eftersom jag nu vet att man är INTE tjock bara för att man väger runt 60 kg. Så detta får bli min kritik mot boken; att det inte finns något som gör att man kan bilda sig en uppfattning om Bridgets noja bara är inbillning eller om det är ett faktum.

 

Bridget Jones dagbok är en underhållande läsning som inte kräver alltför mycket av läsaren. När boken var färdigläst, fylldes jag av en mysig må-bra-känsla som jag hoppas håller i sig ett tag.