Daisypath Anniversary tickers

Nytt år. Igen ...

Herrejösses ... Vart tog 2015 vägen? Det känns som om året precis har börjat och nu ska det strax bli 2016. Jag tror att jag börjar bli för gammal för det här, för uppenbarligen har jag svårt att hänga med i svängarna.
 
För min del har 2015 inneburit glädje, men även sorg. Min depression har varit lite av en berg-och-dalbana med ganska många nedåtgångar. Varje gång det har känts som om jag varit på väg upp och äntligen lyckats bli glad, har ångesten och mörkret kommit tillbaka. Jag och en nära vän har också haft ett par samtal om vår vänskap och dessa samtal har varit förknippade med både ilska och tårar. Mot slutet av året fick jag ett obehagligt samtal från en i min närhet och senare försökte även den här personen ta sitt liv. Lyckligtvis slutade det hela bra, men innan någon av oss andra visste hur det skulle sluta, levde vi med stor oro.
 
 
Fast det har funnits även en hel del bra saker! Till skillnad mot 2014, har jag tack vare psykologhjälp lyckats få de verktyg jag behöver för att kunna hantera och jobba med min ångest och dåliga mående. Trots "dipparna" har jag nu verkat hitta en ganska jämn nivå och för första gången på länge har jag börjat sjunga (snarare yla ...) och dansa igen när jag står och diskar m.m. 2015 var också året då jag började träna på gym och jag har insett att det faktiskt är ganska kul. Troligtvis är det också tack vare zumba- och cirkelpassen som jag har gått på varje vecka som hjälpt mig att må bättre. Zumba är fruktansvärt roligt! Jag kom med i novellantologin Över en höstfika och blev i samband med det kontaktad av Hallands Nyheter. Jag lyckades även ta körkort i år, trots att jag tvivlade på mig själv ganska mycket. Bara en sådan sak!
 
Vad jag har angett ovan är bara exempel. Det har förekommit mer av båda kategorierna, men jag tyckte att det här var fullt tillräckligt. Så om man beaktar allt som hänt, har 2015 varit ett "si-så-där"-år för mig. Därför har jag bestämt mig för att 2016 ska bli ett bra år. Det ska bli mitt år.
 
Inför det nya året har jag satt upp några mål som jag ska försöka uppfylla. Bland annat ska jag bli klar med novellsamlingen som jag håller på att skriva. Jag ska också lära mig mer om fotografering och försöka bli bättre på att ta bilder. Min vän Cherry försökte lära mig lite snabbt om ISO när vi träffades för ett par veckor sedan. Vi får se hur det går.
 
Hur har 2015 varit för dig? Har du också satt upp några mål för 2016?
 
Med det här inlägget vill jag önska dig ett riktigt GOTT NYTT ÅR!


Dagens citat:

"Det som uppfattas genom lycksalighet är vackert. Lycksalighet är essensen av skönhet."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Älska och förlåta (Nora Roberts)

Uppläsare: Karin Lithman
 
"Den världsberömda konsertpianisten Vanessa Sexton återvänder till den lilla hemstaden för att söka svar från sin mamma som hon inte träffat på tolv år. Vad var det egentligen som hände den där dagen då Vanessa tillsammans med pappan lämnade allt bakom sig? Sanningen är det hon behöver mest av allt, men också det hon fruktar allra mest.

Då Vanessa stöter på ungdomskärleken Brady, som nu är ortens läkare, kompliceras saker och ting ytterligare. För det är inte bara minnen av den första kärleken han framkallar, utan också helt nya och starkare känslor. Ska Vanessa kunna lägga det förflutna bakom sig och ge framtiden en chans?"
 
 
Förutom att det inte finns någon större spänning i Älska och förlåta, är detta en ganska typisk Nora Roberts-roman. Har man läst en, har man egentligen läst alla. En lättsmält berättelse, som dessvärre inte gjorde något större intryck på mig.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lyssnat på genom Storytel.


Dagens citat:

"Ett ord befriar oss från all livets börda och smärta: det ordet är kärlek."
(Sofokles)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Trion samlad igen

Helgen innan julafton åkte jag och min vän Hanan upp till Stockholm för att träffa vår gemensamma vän Cherry. Det var en helg fylld av skratt, minnen och samtal. För mig är det fantastiskt att vi har varit vänner i tio år nu och att vi fortfarande har kontakt med varandra. Visst, det har hänt att kontakterna oss emellan har varit lite si och så, men vi har alltid lyckats återuppta den. Visst har vi förändrats genom åren på grund av allt som hänt oss, men när vi är tillsammans är det som förr igen. Då känns det som när vi gick vårt första år på Öresundsgymnasiet i Malmö.
 
 
Jag har de här tjejerna att tacka för så mycket. De gjorde mig hel igen när jag var sönderplockad efter flera år av mobbing och trakasserier. Med dessa fantastiska tjejer har det klickat på en gång och underligt nog - med tanke på våra olikheter - har vi förstått varandra och fungerat otroligt bra ihop. Varken före eller efter - med undantag för älsklingen - har jag haft vänner som dessa två och framförallt inte som jag har haft kontakt med under så lång tid.
 
Utsikt från fiket Le Croissant som vi lunchade på. Fiket finns i Mall of Scandinavia i Solna.
 
Visst, vi har haft våra meningsskiljaktigheter och blivit arga på varandra några gånger genom åren. Men vet du vad? Oavsett vad det har gällt, har vi lyckats lappa ihop det och gå vidare.
Vi ska försöka göra en nystart nu efter en period av "ojämnt väglag" i vår vänskapsrelation och jag tror att det kommer bli kanon. Oavsett vad som har hänt mellan oss, älskar jag dessa tjejer och ser dem som en del av min familj. De båda betyder otroligt mycket för mig.
 
Utsikt vid Slussen.


Dagens citat:

"Sann kärlek kan inte döljas."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Min läsplanering för 2016

När 2015 började hade jag strax under 200 st olästa böcker i mina bokhyllor här hemma. Därför bestämde jag mig för att inte låna några böcker (bortsett från ljudböcker), utan istället försöka plöja igenom de olästa.
 
I ärlighetens namn gick det lite sådär och under året tillkom det några böcker. Fast tillökningen var egentligen inte mitt fel. Eftersom älsklingen har gett mig köpstopp vad gäller böcker, köper jag inga längre. Däremot är det - enligt älsklingen - helt okej för andra att ge mig böcker. Det var på det sättet som min "lilla" bokfamilj här hemma blev en aning större.
 
 
Hur som helst, själva läsandet gick lite segt och det var först när jag började planera min läsning som läsandet tog fart. Med "planera min läsning" menar jag att jag i förväg bestämmer hur många dagar det får ta att läsa en bok och därefter räknar jag ut hur många sidor per dag som jag behöver läsa. Så brukade jag göra i skolan och uppenbarligen fungerar denna taktik fortfarande.
 
Det är alltså så jag ska göra under 2016 för att försöka läsa så många böcker som möjligt. Just nu har jag 193 st olästa böcker. Förhoppningsvis kommer det gå bättre under 2016 än vad det har gjort det här året. Bara jag kan hålla mig till planeringen.
 
Hur kommer 2016 se ut för dig? Kommer det bli ett läsande år även för dig? :-)


Dagens citat:

"En vis människa ser så mycket hon bör, inte så mycket hon kan."
(Michel de Montaigne)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

I ett annat land (Susan Kenney)

"Det är bara ett spegeltrick", sa Saras pappa till sin lilla dotter då han inte ville förklara det grymma som hände på cirkusen.
 
"Det är bara ett spegeltrick", tänkte Sara när hon såg sin pappa ligga död i en kista. Men var fanns speglarna ...
 
 
Huvudpersonen Sara i Susan Kenneys bok I ett annat land har det ganska tufft, det kan nog ingen förneka. Fast Susan Kenney lyckades inte få mig att fatta tycke för Sara och det kändes som om jag betraktade allt utifrån istället för att få vara med. Dessutom kände jag mig ganska förvirrad och hade emellanåt svårt att förstå vad som var drömmar/tankar och vad som var verkligt.
 
I ett annat land fungerar att läsa i brist på annat, men det är ingen bok som jag kommer vilja läsa igen.
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Inget brott är större än att låta begär få fritt spelrum; ingen olycka är större än att inte veta när man har fått nog; ingen katastrof är värre än habegäret. Det är därför som kunskapen om att nog är nog skänker en evig tillfredsställelse."
(Lao Zi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Lussespermier, lussesnoppar, lusseglass ...

Jag är trött på lussebullarnas traditionella form och därför har jag försökt göra andra former. De första åren blev det mycket lussekatter, lussegrisar, lussekaniner och lussehundar. Dock tyckte älsklingen att dessa liknade troll ...
 
Alla ser väl att det är en kanin med korta öron?
 
En äkta lussekatt!
 
I år ville jag göra något annat och då blev det följande;
 
 
Älsklingen tyckte att det såg ut som spermier, mina föräldrar föreslog snoppar, Hanan undrade om det var glassar och Cherry tyckte att det liknade snögubbar. Vad tycker du att det ser ut som?
 
...
 
Tomtar, såklart! Jag förstår inte varför alla alltid ska mobba mina lussebullar. Vad för ont har jag gjort för att förtjäna det? Nästa år tänker jag göra snoppar, så får de som de vill. Fast då tror de kanske att jag har gjort hästar ...
 
Med det här inlägget, vill jag önska dig en riktigt GOD JUL!
 


Dagens citat:

"Man måste våga ta hand om livet och våga följa sina drömmar."
(Laleh)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ingen mer gran?

Till nästa år får vi se om det blir någon gran och vilken gran det i så fall blir. Som det ser ut nu, röstar jag nästan på att det inte blir någon gran.
 
Vanligtvis brukar kattägare (åtminstone som jag känner till) föredra att ha platsgran, eftersom katter inte brukar vara förtjusta att klättra i plastgranar. Det är roligare att göra det i riktiga granar. Ha! Säg det till Ninjan här hemma ...
 
Förra året gick det relativt bra när han klättrade i granen, även om den såg en aning tilltufsad ut. I år, när han är ca 1,5 år, är han en liten aning tyngre och då har resultatet blivit följande:
 
 
 
Glitter som ligger huller om buller, grenar som böjs och eventuellt knäcks, grankulor m.m. som försvinner, julgransbelysning som lossnar etc. Vår gran ser inte rolig ut och oavsett hur vi gör (skäller, rycker i nackskinnet, sprutar vatten ...), fortsätter Ninjan med sina hyss medan ögonen lyser av bus.
 
Kanske ska vi pröva med en riktig gran nästa år. Då sticker han sig kanske på granbarren och slutar förhoppningsvis att klättra.
 
Det är åtminstone vad jag hoppas.


Dagens citat:

"Kärlek säger, ”Jag är allt”. Visdom säger, ”Jag är ingenting”. Mellan dessa två flyter mitt liv fram."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Arbetsskada? Det är det minsta man kan säga!

Jurister med juristexamen är ett konstigt folkslag. Om man har umgåtts med dessa under en tid, blir man inte förvånad när det händer ett tämligen hemskt brott och att en advokat då - ganska förväntansfullt - säger att det är möjligt att det kan bli ett försvarar- eller målsägandebiträdesuppdrag utav det hela.
 
...
 
Eller när åklagaren berättar om en händelse som hände under en rättegång i tingsrätten. Målet gällde en misstänkt knarkkung som de slutligen hade fått tag i. Under tingsrättsförhandlingen blev denne knarkkung fritagen av några nissar som riktade maskingevär och annat mysigt mot domaren, åklagaren och de andra närvarande. Istället för att frukta för sitt liv - åklagaren hade trots allt ett maskingevär riktat mot sig - tänkte åklagaren bittert att där rök det åtalet och att åklagaren skulle bli tvungen att göra om alltihop från grunden.
 
 
 
Tja, alla har vi våra arbetsskador. Efter sommaren när jag arbetade på Stena Fastigheter i Malmö, kliade det i mina fingrar varje gång jag såg ogräs mellan gatstenar, eftersom det var just det som vi blev satta att göra större delen av sommarjobbet - rensa ogräs. Fortfarande kan jag vilja greppa efter en hacka eller liknande när jag ser ogräs som får härja lite hur som helst.
 
Har du några egna arbetsskador?


Dagens citat:

"Låt ditt sinne tysta för en stund och se hur rädslan förångas, se hur begär drar sig undan likt klorna på ett djur som inte längre är hotat."
(Steve Taylor)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

För kärlekens skull

Jag har alltid älskat Ted Gärdestads För kärlekens skull och njöt till tusen när vi i kören på gymnasiet skulle sjunga den på en sommaravslutning. Den är så himla vacker och väcker så många känslor i mig. Det är så att ögonen tåras.
 
När jag var yngre var jag lite småförälskad i Magnus Carlsson. Han sjunger väldigt bra och hans senaste melodifestivalsbidrag var riktigt bra. Vilken röst!
 
Tänk dig då att man kombinerar dessa båda: en fantastisk låt med en fantastisk röst. Vad blir resultatet, med enkel matematik? Det här:
 
 
Jag ryser! Jag kan lyssna på den om och om igen. Jag tror inte att jag behöver säga så mycket mer. Lyssna på den själv, så förstår du vad jag menar.


Dagens citat:

"Vi få ej välja ramen för vårt öde. Men vi ge den dess innehåll."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Se upp på vägarna - här kommer jag!

 
 
Tada! Hela den här resan började hösten 2011 och nu fyra år senare har jag äntligen nått i mål. Jag lyckades till sist! Den 9 december 2015 var dagen då jag kunde sätta punkt.
 
Om du sitter och känner att jag borde ha sagt något om detta till dig innan, kan jag säga som så att nästan ingen kände till detta och det var mitt val att ha det så. Jag ville att så få som möjligt skulle känna till det här projektet, eftersom jag annars skulle ha känt press på mig. "Hur går det med körkortet?" "Är du inte klar än?" "Hur gick teoriprovet?" "Hur gick uppkörningen?" o.s.v. Den pressen och stressen ville jag undvika. Därför berättade jag det bara för så få som möjligt och med "få" menar jag bara de som verkligen behövde veta; Älsklingen - eftersom han var min handledare. Min nuvarande chef - eftersom jag har behövt ta lite ledigt. Älsklingens dåvarande chef samt chefsadministratören på Nyköpings tingsrätt - eftersom både jag och älsklingen behövde be om att få gå tidigare en höstdag 2011 för att kunna vara med på handledarutbildningen på en trafikskola i Strängnäs. Och av misstag fick Svalbardsgänget veta, fast det var aldrig min avsikt ...
 
Jag klarade av teoriprovet på första försöket, men jag behövde köra upp två gånger. Det var inte många fel som jag hade vid första uppkörningstillfället, men det var ändå tillräckligt många för att bli underkänd. Antagligen var det den enorma nervositet som jag kände som var boven i dramat. Både min körlärare och förarprövaren fick säga åt mig att andas, eftersom jag omedvetet satt och höll andan större delen av körningen. Vid andra uppkörningstillfället kände jag mig inte särskilt nervös, fast jag blev övertygad om att jag skulle bli underkänd på grund av två saker som hände, men dessa kan jag berätta om i ett annat inlägg ifall du är nyfiken. Samma sak med mina tankar och upplevelser kring denna långa resa.
 
 
Jag vill rikta ett stort tack till både älsklingen och körskolan jag skrev in mig på förra sommaren - POS Trafikskola i Varberg (och där ska framförallt min fantastiska körlärare Stefan ha ett extra stort tack!). Utan allt stöd, tålamod och hjälp skulle jag inte ha klarat det. Älsklingen har varit ett enormt stöd som ständigt har trott på mig. Stefan har varit en riktig pärla och han är en fantastiskt duktig lärare! Även när jag har kört som en riktig kratta, har han varit lugn och försökt förklara hur jag skulle ha gjort istället. Jag har aldrig känt våra körlektioner som "lärare-elev"-situationer, utan det har mer känts som att jag har kört runt med en kompis. Jag kommer sakna våra körlektioner!
 
Nu har jag förvisso inte så stor erfarenhet av andra trafikskolor, men utifrån min erfarenhet av POS Trafikskola, kan jag varmt rekommendera dem. De är otroligt seriösa, trevliga och hjälpsamma! Av mig får POS en massa "tumme upp".
 
Nu får du alltså se upp på vägarna. Kanske sitter jag i en bil nära dig. ;-)


Dagens citat:

"Att uppleva den eviga kärleken tar inte lång tid."
(Henrik Tikkanen)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Den allvarsamma leken (Hjalmar Söderberg)

Uppläsare: Krister Henriksson
 
"'Mig får du älska på ett hedniskt vis!' säger Lydia Stille till Arvid Stjärnblom. En gång var hon den oskyldiga flickan han hade kysst bakom syrenhäckarna. Nu är hon gift, liksom han själv, men när slumpen sammanför dem efter tio år flammar deras känslor för varandra upp. Och nu är hon en mogen, självständig kvinna som vågar bejaka lidelsens krav, med konsekvenser som han först bara anar. Den allvarsamma leken är en roman om kärleken, om illusionen och resignationen, samtidigt som den ekar av världshändelserna i det idylliska tidiga 1900-talets Stockholm."
 
 
Här och där tappade jag koncentrationen när jag lyssnade på Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken, men det gick ganska lätt att komma in i handlingen igen. Fast jag ska inte förneka att boken kräver uppmärksamhet från läsaren, så det gäller att inte ha tankarna på annat när man läser.
 
Vad tyckte jag då om Den allvarsamma leken? I ärlighetens namn kände jag mig mest uttråkad när jag lyssnade på den. Efter att ha läst om bokens handling, hade jag förväntat mig något mer. Mer spänning. För mig blev karaktärerna aldrig riktigt levande, utan det kändes mest som rena rama redogörelser. Hjalmar Söderberg lyckades inte ens göra mig arg på Lydia för hennes tämligen vårdslösa beteende. Kanske hade den fungerat bättre som vanlig läsning?
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lyssnat på genom Storytel.


Dagens citat:

"Allting har sin skönhet, men alla ser den inte."
(Konfucius)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

När det fruktansvärda händer

Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om något skulle hända älsklingen så att vi inte längre kommer kunna vara tillsammans. Jag hoppas att jag slipper uppleva den dagen.
 
Därför gör det ont i mig när jag läser inläggen på bloggen En anhörigs dagbok - hennes man har drabbats av en obotlig cancerform. Det är både starkt och modigt av henne att skriva om det här på sin blogg. Jag vet inte om jag hade orkat.
 
För egen del tror jag att det värsta skulle vara att veta på ett ungefär när det skulle ta slut. Då har man en fastställd tidpunkt (typ) och mentalt skulle jag - med ofantlig ångest - börja någon form av nedräkning. Jag varken vill eller kan föreställa mig hur det skulle vara. Det måste i alla fall vara hemskt. :-(  Fruktansvärt.
 
 
Att förlora älsklingen skulle för mig vara som att få ett stort och ofantligt hål inom mig. Det skulle vara som att förlora en del av mig själv - som exempelvis en arm eller ett ben eller något. Visst går livet vidare, men det måste vara oerhört tufft och kämpigt. Man måste vara verkligt stark för att orka med det. Jag och älsklingen har förvisso "bara" varit tillsammans i sju år (varav vi har varit gifta i fyra), men precis som jag har sagt flera gånger tidigare känns det som om det alltid har varit vi. "Vi" känns naturligt och självklart. Även om jag försöker föreställa mig hur det var innan, är det svårt. Livet innan "vi" känns så avlägset att det nästan är en dröm.
 
Nu undrar du säkert vart jag vill komma med mitt sentimentala svammel. Jo, att man ska ta vara på varje dag och stund med sina nära och kära. Om det skulle hända något, kommer man annars ångra sig. "Om jag ändå gjort si eller så." Fortfarande kan jag gräma mig över saker och ting som jag inte gjorde när det gäller Jocke.
 
Dessvärre är jag själv ganska dålig på det här med att ta vara på och inte ta saker och ting för givet. Jag är också dålig på att alltid visa min uppskattning. Detta är något som jag måste bli bättre på och det ska jag. Jag ska försöka att verkligen uppskatta varje dag och personerna i mitt liv och även visa dem det.


Dagens citat:

"Du är här för att göra det möjligt för universums gudomliga syfte att förverkligas. Så viktig är du!"
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Borta bra, men hemma bäst

Det är inte ofta som jag sover borta och ännu mer sällan som jag sover på hotell. Jag är antagligen underlig, men jag sover inte bra på hotell. Det spelar ingen roll om rummet är supermysigt eller sängen är skön. Jag sover oroligt på hotell - om jag ens lyckas somna ... Eller, i och för sig går det bra när jag väl lyckats somna, men det är just insomnandet som är problemet.
 
Mitt hotellrum på Svalbard.
 
Varför då detta? Tja, bortsett från det uppenbara (det vill säga att jag är knäpp) beror det på att jag blir nojig över att någon ska ta sig in på rummet - trots att jag har låst dörren. Denna noja uppstår bara då jag ensam ska spendera en natt i ett hotellrum. Det innebär att det tar tid innan jag somnar och i slutändan blir det inte särskilt många timmars sömn.
 
Jag vet inte varför jag är så fånig. Kanske är det mitt undermedvetna som vill tala om att jag inte tycker om att sova ensam? Eller så är jag bara väldigt rädd av mig ...
 
Med andra ord är det tur att jag inte sover ofta på hotell, även om jag har en fåntratt här hemma som gärna nosar mig i ansiktet eller gnider sin rumpa mot mitt ansikte på nätterna.


Dagens citat:

"Säg ”ja” till livet – och se hur livet plötsligt börjar arbeta för dig i stället för emot dig."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Kampen om järntronen (George R.R. Martin)

Uppläsare: Harald Leander
 
"I en svunnen tid inträffade en våldsam klimatförändring. Somrarna varar i decennier och följs av vintrar långa som en livstid. Längst upp i Norden ligger muren av is, ständigt bevakad av brödraskapet som vigt sitt liv åt uppgiften att skydda de sju konungarikena mot vålnader, kyla och okända faror. Men kusliga händelser vid muren förebådar en framtid av oro och krig.

Robert Baratheon och Eddard Stark befriade en gång i tiden de sju konungarikena från den galne draklorden Aerys och det blev Robert som besteg järntronen medan Eddard drog sig tillbaka till sitt Vinterhed.

Efter en lång tid av fred samlar sig kung Roberts fiender både i Norden och i Södern. Hans närmaste rådgivare har dött under mystiska omständigheter och till och med hans egen drottning smider i hemlighet onda planer. Kung Robert ber Eddard Stark om hjälp och Eddard och hans familj dras obönhörligt in i maktspelet kring de sju konungarikena. Intrigerna och maktkampen vid hovet leder till ett regelrätt krig mellan olika ätter och deras lorder.

Men det största hotet mot kung Robert är den mördade draklordens två barn, en son och en dotter som nu har vuxit upp. De lever i exil och har fått en fristad hos hövdingen över Dothrakiens grässlätter. Med hjälp av hövdingen och hans fyrtiotusen krigare ska så småningom en ättling av drakens blod åter sitta på järntronen."
 
 
 
Jag antar att de allra flesta känner till att TV-serien Game of thrones är baserad på George R.R. Martins bokserie Sagan om is och eld, där Kampen om järntronen är den första boken. Om man - precis som jag har gjort - först har sett första säsongen av TV-serien, känner man igen mycket av bokens innehåll. Det är endast en liten del som inte finns i första säsongen eller som är förändrat (om jag nu minns rätt, för det var några år sedan jag såg första säsongen).
 
Även om det är ganska många karaktärer att hålla reda på, tycker jag ändå inte att det är för många. Om det är TV-serien eller ej som bidrar till att jag har det lätt att hålla isär karaktärerna, kan jag inte svara på. För mig har George R.R. Martin lyckats balansera det hela på ett bra sätt och när jag lyssnade på Kampen om järntronen, var det tydligt uppdelat vilka kapitel som handlade om vilka personer.
 
Jag är inte alls förtjust i övernaturliga inslag i böcker och visst finns det en del av den varan i Kampen om järntronen, men även i det här avseendet har George R.R. Martin lyckats med en bra balans. Det gäller även frågan om uppbyggnaden av karaktärerna och deras trovärdighet. Ingen är alltigenom god eller ond, utan alla har sina ljusa och mörka sidor. Jag gillar att författaren emellanåt försöker vara lite humoristisk. Det lättar upp den annars ganska mörka och sorgliga berättelsen. Dock ska man inte börja fästa sig vid någon särskild karaktär - det finns en risk att karaktärens liv inte blir så långlivat.
 
Kampen om järntronen är definitivt värd att läsas/lyssnas på och i ljudboksformatet gör Harald Leander en strålande insats som uppläsare.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lånat på Falkenbergs bibliotek.


Dagens citat:

"Att vara uppmärksamma betyder att vi bryr oss, vilket betyder att vi verkligen älskar."
(Jiddu Krishnamurti)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Nykterism provocerar

På planet från Tromsö till Svalbard, pratade jag med en av de andra expeditionsdeltagarna om att jag inte dricker alkohol och hur omgivningen reagerar på det. Det samtalet fick mig att fundera vidare.
 
Genom åren har jag provat en hel del alkoholsorter (punsch, öl, snaps, vin, drinkar m.m.). Oavsett vilken alkoholhaltig dryck jag dricker, känner jag endast en och samma smak och den smaken tycker jag inte om. Därför bestämde jag mig 2007 eller 2008 för att inte fortsätta testa. Nu fick det vara nog. Jag tycker helt enkelt inte om alkoholsmaken och varför då dricka något som jag inte tycker om?
 
 
Man kan tycka att andra borde respektera detta, men jag har mest upplevt det som att folk blir provocerade av att höra att jag inte dricker alkohol. Till en början fick jag höra dels en maaassa tjat om att jag borde testa "bara denna" och "bara denna", dels ifrågasättande av mitt val, såsom att eftersom alkohol inte smakar något kan jag omöjligt säga att jag inte tycker om alkohol. Till och med inför mitt bröllop fick jag höra gnäll på grund av att vi inte skulle servera någon alkohol (för älsklingen tycker inte heller om den smaken).
 
Varför går man igång på det? Varför är det så svårt att acceptera att jag helt enkelt inte vill dricka alkohol? På vilket sätt skadar det andra? Det är ju inte så att jag förbjuder andra att dricka. Andra får gärna dricka, men jag avstår och det är ett val som jag står fast vid - oavsett hur mycket tjat och gnäll jag får höra.


Dagens citat:

"Skall ögat varsebliva färgerna, måste det först självt vara avklätt alla färger."
(Johannes Eckhart)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Konsten att nysa

Varken älsklingen eller en av mina vänner tycker om sättet som jag nyser på. Min vän påstår att mitt hjärta kommer stanna en dag.
 
Jaha, hur nyser då jag? Det är i alla fall vad jag gissar på att du tänker. Jo, ända sedan högstadiet (lite mer än 11, 12 år sedan) bromsar jag upp mina nysningar, därför att jag innan dess jämt fick höra gnäll över att jag nös högt. Då vande jag mig vid att nysa tyst - därav bromsningen.
 
 
 
Och nej, det är inte bara att sluta och "släppa fram" mina nysningar, vilket älsklingen föreslår. Den här vanan har rotat sig så pass djupt att jag inte tänker på "hur" jag nyser när jag väl gör det. Dock verkar som sagt ingen riktigt förstå det ...
 
Har du några tips på hur jag kan vänja om mig, men ändå nysa tyst? Eller är det en omöjlighet?


Dagens citat:

"Med vår kärlek kan vi förändra världen."
(George Harrison)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Jag har blivit biten av polarbacillen

Första helgen i december tillbringade jag och min chef på Svalbard - en ögrupp på 78:e breddgraden. Vi var i byn Longyearbyen, som finns på ön Spetsbergen. Vi åt julbord och åkte skoter. Upplevelsen var helt fantastisk!
 
 
Vi åkte dit med Expeditionsresor, så vi var sammanlagt 20 personer plus expeditionsledaren. Jag tyckte att de hade planerat hela resan väldigt bra. Vi åt och sov gott, besöket på museet var intressant och skoterturen var skitrolig, även om jag var den enda som inte fick köra eftersom jag saknar körkort.
 
Under den här årstiden är det mörkt hela tiden på Svalbard, vilket gjorde att åtminstone jag tappade lite tidsuppfattning. Vi hade dock tur med vädret, för det var inte så farligt kallt - bara runt 0 grader. Den här veckan skulle det bli ännu kallare.
 
Bilden är tagen ca 9.30 under vår morgonpromenad på lördagen. Det var ännu mörkare än vad det ser ut att vara på bilden.
 
Redan när vi satt i bussen på väg till hotellet, förklarade expeditionsledaren för oss att om vi skulle gå ut, skulle vi helst vara minst två stycken fast helst fler. Anledningen var att det finns en risk för att isbjörnar kan ta sig in i byn, även om det inte händer så ofta. Däremot måste man ha gevär med sig när man tar sig utanför byn, vilket våra guider hade när vi åkte skoter. Dock såg vi aldrig någon isbjörn, vilket jag tyckte både var skönt och även lite synd. Hade varit intressant att faktiskt se en! Fast på håll såklart.
 
Guidens gevär som är fastsatt på skotern.

Eller, vi höll faktiskt på att bli uppätna av en isbjörn när vi kom till Svalbard:
 
 
Expeditionsledaren sade vid något tillfälle att de flesta som åker upp till Arktis blir bitna av polarbacillen. Det innebär att man längtar tillbaka och vill dit fler gånger och jag tror faktiskt att jag blev biten av den där bacillen! Fast nästa gång vill jag nog åka dit när det är ljust, så man kan se omgivningen. Nu kunde vi bara skymta bergen i bakgrunden:
 
Bilden är tagen utanför vårt hotell och inställningen i kameran gör att det ser ljusare ut än vad det var.
 
 
Just det! Innan jag avslutar det här inlägget måste jag ju visa ingången till Post- och bankbyggnaden:
 
 
Man får inte ta med sig sitt vapen in. Kan vara bra att veta.


Dagens citat:

"Sanningen är krigets första offer."
(Hans Blix)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Kråkprinsessan (Annika Bengtsson)

"Kråkprinsessan bär på ett stort mörker. Hotellet hon bor på liknar inget annat, och hotelldirektören ställer underliga frågor."
 
 
 
Annika Bengtssons Kråkprinsessan är en sorglig berättelse om en människas liv som slagits i spillror. Sakta med säkert får vi fler detaljer till vad som hänt, i takt med att Solbritt minns tillbaka.
 
Trots att jag både tycker synd om och irriterar mig på Solbritt, lyckas Annika Bengtsson ändå fånga in mig och får mig att stanna kvar och vilja veta mer. När jag väl fått veta vad, vill jag även veta varför.
 
Språket i Kråkprinsessan är målande och följsamt. Jag vill gärna läsa mer av Annika Bengtsson.
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Allt börjar med viljan till förändring, finns inte viljan där så händer ingenting, sedan kräver det din tid och ditt tålamod."
(Agneta Sjödin)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Min ångest

Evah har tidigare berättat om sin ångest och hur det påverkar hennes vardag. Det är väldigt bra! Det är modigt av henne att prata om sin psykiska ohälsa och det är bra att andra kan få insikt i hur det är att leva med ångest m.m. Jag vill därför med detta inlägg ge exempel på hur min egen vardag har påverkats av mitt eget dåliga mående. Kanske kan det ge andra i liknande situation tröst eller åtminstone få andra att kanske börja förstå hur det är.
 
Kontakt med andra människor är jobbigt - både när det gäller personer som jag känner och nya/okända. Jag kan få panik av att behöva stå och prata med någon - till och med av att bara säga hej. Det kan ha att göra med att jag på sista tiden känt mig tafatt i sociala sammanhang och jag alltid lyckas säga något dumt eller glömma bort att säga sådant som jag kanske borde. Även när jag ska träffa familj och vänner kan jag få väldig ångest och vissa gånger har jag blivit tvungen att ställa in. Dock har jag oftast försökt lägga band på mig och uthärdat ändå. Det här är mycket tråkigt för mig, eftersom jag egentligen tycker om att lära känna nya människor och att umgås med de jag redan har i mitt liv. Jag håller på att jobba på den här biten, men det är inte lätt.
 
 
Min tidigare väl uppbyggda stresstålighet är raserad och nästintill lika med noll. Numera får jag ångest av stress, oavsett hur liten den än må vara. Det gör så att jag inte kan tänka klart och jag glömmer bort väldigt mycket. Det är ofta jag har känt att jag bara skulle vilja försvinna för att slippa den här känslan och när den tanken/känslan väl slagit rot, blir det svårt att slå sig fri från ångesten. Man kan därför säga att jag nuförtiden är stresskänslig.
 
Jag har knappt någon ork eller lust att ens göra sådana saker som jag älskar. Att sitta i soffan framför TV:n har varit vad jag har velat och orkat göra . Dessvärre har detta beteende blivit lite av en rutin för mig och eftersom jag är en rutinmänniska är det svårt för mig att plötsligt bete mig på annat sätt. Jag håller emellertid på att jobba på att återigen orka och vilja göra saker.
 
Att orka stiga upp ur sängen på morgonen har krävt enorm styrka från min sida. Om jag hade fått välja, skulle jag ha legat kvar i sängen hela dagarna och struntat i omvärlden, men samvetet har tvingat upp mig. Jag har haft ett jobb jag måste gå till. Därför är det tur att det bara är jag och chefen på byrån - annars hade det varit lockande att sjukanmäla mig, eftersom det i annat fall hade funnits andra som hade kunnat täcka upp för mig, vilket det inte gör nu.
 
 
Katastroftankar och andra rent negativa tankegångar har varit mina ständiga följeslagare. Eftersom jag har känt mig värdelös m.m., har jag varit övertygad om att jag därför kommer ställa till allt och inte klara av något. Dagen kommer vara skit som vanligt, så varför ens försöka? Det har hjälpt mig lite att försöka tänka varje morgon att just den dagen kommer bli bra.
 
Oavsett om man lever med depression/ångest eller är en anhörig, är det inte lätt. Det är oerhört påfrestande och att leva i ett konstant mörker ... Det går knappt att beskriva. Det är lätt att tro att det "bara" är att göra si eller så, men det är det inte. Långt ifrån. Det har tagit lång tid för mig att komma dit jag är nu och jag har fortfarande lång väg kvar tills jag är där jag vill vara. Men det ska gå. Det har jag bestämt. :-)


Dagens citat:

"Kärleken är som vinden; du kan inte se den, men du kan känna den."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ta fram det positiva hos sig själv

Evah utmanar sina läsare med jämna mellanrum och vid ett tillfälle utmanade hon läsarna att säga minst två positiva saker om sig själva i följande kategorier;
 
  • Personlighet
  • Utseende
  • Saker du är bra på
  • Saker som är bra i ditt liv
Personlighet
Vanligtvis är jag inte en person som lätt ger upp, utan jag brukar försöka med saker och ting tills jag lyckas. Dock har depressionen haft sin påverkan på mig och fått mig att många gånger vilja ge upp på en gång. Jag måste försöka komma ihåg att jag inte är en sådan person. Jag ger inte upp!
 
Även om mitt dåliga mående har gjort mig ganska självupptagen, brukar jag oftast försöka tänka på andra i första hand och får lätt dåligt samvete om jag någon gång skulle prioritera mig själv istället.
 
Utseende
Jag gillar faktiskt att jag har en så pass tydlig midja som jag har. Det tycker jag är snyggt. ^^
 
 
 
Tja, min ögonfärg är väl inte helt dum. Mestadels är de mest gröna, men då och då tar det blå överhanden. ;-) Blått är fint. ^^
 
Saker du är bra på
Tidigare har jag varit bra på att baka, fast nuförtiden har jag dock börjat tvivla. :-( Ta julbaket som exempel. De senaste åren har mina pepparkakor blivit ren katastrof och jag förstår inte varför ... Men det är i alla fall kul att baka. :-)
 
Göra listor! Haha, jag gör listor till praktiskt taget allt. :-) Vad jag ska göra under en dag, i vilken ordning jag ska läsa böckerna här hemma, saker jag vill baka etc. Listan (haha!) kan göras lång.
 
Saker som är bra i ditt liv
Älsklingen är bland det bästa i mitt liv. Även om jag inte har behandlat honom särskilt schysst, har han hela tiden funnits vid min sida och stöttat mig. Han älskar mig för den jag är. Hur många har den turen eller lyckan att få uppleva det?
 
Ja, jag skäller en hel del på djuren och de kan vara skitjobbiga, fast den kärlek som de ger tillbaka är ovärderlig. Jag älskar mysstunderna med Fåntratten när vi ska sova på kvällarna; han lägger sig tätt intill mig och vill att jag håller om honom.
 
Man kan inte påstå att jag har särskilt många vänner i mitt liv, men det gör inget. Jag har hellre de få vänner jag har och vet att jag kan lita på dem i vått och torrt. Med dem kan jag prata om allt och de finns där för mig när jag mår dåligt eller har det svårt.


Dagens citat:

"Om du fyller dig själv med idéer hela tiden blir du aldrig tillräckligt tom för att skapa något beständigt."
(Robert Rowland Smith)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Hur droger påverkar en

Tanken med den här videon är god, men tyvärr är den lite för rolig för att man helt och hållet ska kunna ta den på fullt allvar. :-( Du får själv avgöra vad du tycker.
 
 
Jag har aldrig testat droger och har heller aldrig varit sugen. Antagligen har det mest berott på min rädsla för hur stor skada olika droger kan göra på ens kropp. Jag menar, jag har hört att vissa droger kan ge en psykoser flera år efteråt! Om det verkligen stämmer kan jag inte svara på, fast vem skulle vilja ta risken ..?
 
Om det nu finns ett uns sanning i videon, känner jag mig definitivt inte sugen på att testa. Det verkar bara jobbigt att uppleva det som han gör i videon. För att inte säga livsfarligt! I en sådan situation är det ju inte bara sitt eget liv man riskerar. Man kan utsätta även andra för fara.


Dagens citat:

"Den som besitter den kraften att kunna se in i sig själv utan att vända bort blicken, och handla därefter, han kommer att nå sin bestämmelse."
(Zi Si)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!