"Andas in doft med ..."

När jag tittade bland lite papper med anteckningar som jag har gjort vid olika tillfällen, såg jag följande uttryck:
 
Andas in doft med näsan.
 
Min första spontana tanke är vad man annars ska andas in doft med? Så som vi är skapta idag har vi inte särskilt många alternativ. Man kan förvisso andas in med munnen, men man kan knappast känna någon doft då. Om man inte kan känna någon doft med munnen - andas man verkligen in en doft då? Detta resonemang får mig onekligen att tänka på den smått filosofiska (i varje fall för mig) frågan "Om ett träd faller i skogen men ingen hör det, gör det då något ljud?"
 
 
Jag minns inte var någonstans jag läste uttrycket ovan, men oavsett var jag gjorde det, är "med näsan" onödigt att ha med. Om man ändå inte kan känna doft med något annat än näsan, blir det då att skriva läsaren på ... näsan (haha?).
 
Att man ska visa istället för att berätta när man skriver är en svår balansgång - det tycker till och med jag. Fast i det här fallet känns det självklart vad som ska tas bort eller i varje fall förändras.


Dagens citat:

"Kärlekens beröring gör alla till poeter."
(Platon)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie