Är den okände mördaren det enda som är spännande?
I sitt andra avsnitt av deckarpodden pratade Sofie och Emelie om det här med att tidigt avslöja mördaren. För vissa verkar det vara det viktiga - vem är mördaren (alt. gärningsmannen)?
Även om det kan vara trevligt att få klura ut vem gärningsmannen är, är just det inte det viktigaste för mig. Så länge de andra i berättelsen inte vet vem denne är, kan berättelsen fortfarande vara spännande. För mig går det lika bra med att spänningen ligger i frågan när och om karaktärerna lyckas lista ut vem gärningsmannen är. Allt beror på hur väl författaren lägger upp och sedan utför skrivarbetet.
Nu är detta kanske ett dåligt exempel eftersom det visserligen inte är en deckare (inte som jag såg det i alla fall), men i John Grishams Bekännelsen får man redan från början veta vem som är mördaren. Dock gjorde det inget eftersom Grisham byggt berättelsen kring något annat - hinner/lyckas de stoppa Donté Drumms avrättning?
Vad tycker du själv? Kan du uppskatta en deckare även om gärningsmannen avslöjas tidigt?
Dagens citat:
"Alla kan fly, det är superenkelt. Att bemöta svårigheter och jobba med dem, det är det som gör dig stark."
(Okänd)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie