Jessicas grotta

 

"Året är 1988, dagen 15 juli. Emma och Dexter tillbringar en natt tillsammans efter examen på universitet. I morgon måste de skiljas. Så var kommer de att vara den här dagen om ett år? Året därefter? Och alla år som kommer?

Två personer. Tjugo år. En dag.

"Jag kan föreställa mig dig som fyrtioåring", sa hon, med skadeglädje i rösten.

"Jag kan se det framför mig nu, faktiskt".
Han log utan att öppna ögonen. Jaha får jag höra då.

Vi får följa Dexter och Emma under tjugo års tid, på ett ovanligt sätt: berättelsen gör nedslag i deras tillvaro under just en dag varje år. Dexter är en stilig charmör med en programledarkarriär på gång, men riskerar att trasa sönder sina chanser. Intellektuella, smarta Emma har författarambitioner men tenderar att misslyckas med det mesta. De älskar varandras sinne för humor, och kanske har de i varandra hittat den bästa vän de någonsin kommer att få. Men vill de något mer?"

 

 

Till en början förhöll jag mig lite avvaktande till En dag, eftersom jag inte riktigt visste vad det var författaren ville. Fast det dröjde inte länge förrän jag var uppslukad av David Nicholls berättelse om Emma Morley och Dexter Mayhew - en nästan tjugoårig lång vänskap.

 

En dag är i mina ögon en sorglig, men samtidigt fin kärlekshistoria och det var först i slutet som jag förfärat förstod hur det skulle sluta. Från början och ända fram till den stunden - då berättelsen når sitt klimax - lyckas Nicholls sakta men säkert bygga upp spänningen och läsarens förväntan. Jag led och kände med Em, medan jag irriterade mig på den självupptagne Dex.

 

Om man ska säga något negativt om denna bok, är det att alla kapitel efter det artonde (tror jag det var?), är onödiga och förtar lite av den varma och mysiga känsla som jag fylldes av. Nicholls borde ha satt punkt efter den första tillbakablicken eller i varje fall försökt väva ihop samtliga tillbakablickar - för de sade ju trots allt en hel del när man nu hade fått hela bilden - och sedan satt punkt. Då tror jag att En dag hade blivit ännu bättre - trots att den är bra redan nu.

 

Tänk vilken otroligt duktig uppläsare Anders Ekborg är! Det är nästan så jag blev förälskad. ;-) Jag har fått en till ljudboksuppläsarfavorit! Och det med råge.