Daisypath Anniversary tickers

Ur vägen! Här kommer barnvagnar!

Kanske är det för att jag själv inte har barn som gör att jag inte förstår det här. Antagligen är det därför. Vad jag inte förstår är varför minst två (men gärna tre eller fler) personer med barnvagnar nästan alltid ska gå i bredd - även när de får möte? Varje gång jag möter en person med barnvagn, vägrar denne att flytta sig och om det då är minst två (för de vägrar också flytta sig det allra minsta) tvingar de därför ut mig - ibland på trafikerade gator/vägar.
 
Jag ska erkänna att jag inte har varit ute och gått med någon barnvagn tidigare och vet således inte hur pass svårt det är att maka på sig. Fast jag inbillar mig att det inte är så svårt att sakta in lite och gå bakom sin kompis med barnvagn de stunder man får möte. När bestämdes det att barnvagnspersoner får vara egoistiska och inte ta hänsyn till personer som de möter när de är ute och går? Är det inte meningen att vi alla ska ta hänsyn till varandra - oavsett om vi har barnvagn eller inte? Varför ska barnvagnspersoner ha företräde till gångbanorna?
 
 
Missförstå mig rätt. Jag klagar inte på att behöva flytta på mig när jag är ute och går de tillfällen då jag får möte, för jag är den typ av person som praktiskt taget alltid brukar väja när jag får möte. Vad jag däremot är trött på är att alltid behöva gå ut på en gata/väg eller ned i ett dike, för att barnvagnspersoner tar för givet att de ska gå i bredd och att vi andra - i alla situationer det än må vara - ska väja undan. Skulle det inte vara bättre om vi alla kan ta hänsyn till varandra och agera utefter vilken situation vi hamnar i? Det skulle åtminstone jag föredra. Världen blir inte en bättre plats av att vissa tar för givet att deras behov alltid kommer i första hand.


Dagens citat:

"Målet är ingenting, vägen är allt."
(Robert Broberg)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

30-dagarsutmaning

Jag tror inte på "ödet" eller liknande. Fast jag måste erkänna att det var en trevlig slump att jag hittade en så kallad 30-dagarsutmaning i sammma veva som jag börjar få slut på idéer till inlägg. "Utmaningen" består i att skriva om det givna ämnet som getts åt respektive dag. Den här typen av "utmaningar"/enkäter är vanliga på bokbloggar, fast då med bokrelaterade ämnen. Jag ska inte köra alla dessa inlägg i följd, men här och var kommer jag peta in dem. :-)
 
 
Visserligen ser jag redan nu att jag har tagit upp vissa saker i min "julkalender" förra året, men jag ska försöka att inte upprepa mig alltför mycket. Jag har också sett att åtminstone ett ämne kommer jag inte kunna skriva om, så där kommer jag få hitta på ett annat ämne. Hmm ... Lika bra att börja tänka ut det nu. Om du tycker att det luktar bränt så är det ingen fara. Då är det bara jag som försöker tänka ut något smart och kul att skriva om.


Dagens citat:

"Låt oss välja att bli en positiv kraft, som kan ge mer glädje till världen."
(Karin Volo)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Kan det bli busigare än så här?

Efter att jag hade avslutat bokföringskursen i våras, lånade jag boken Bokföring från början samt en bok med samma namn, innehållande lösningar på uppgifterna i "huvudboken". Min tanke var att jag skulle studera i dem på egen hand för att bygga upp mina bokföringskunskaper. Tyvärr har jag inte hunnit det, men varje gång lånetiden har hållit på att ta slut har jag lånat om böckerna, med hopp om att jag äntligen ska få tid att jobba med böckerna.
 
 
 
När jag nu senast åter ville låna om bokföringsböckerna, sade bibliotekets system nej. Jag hade tydligen uppnått max antal lån. Då fick jag en idé. Efter att jag hade slutat jobba den dagen och var på väg till tåget, gick jag in till biblioteket i Varberg där jag hade lånat böckerna. Jag återlämnade dem i maskinen, men istället för att ställa dem på hyllan som jag blev anvisad att göra, gick jag bort till utlåningsmaskinen - och lånade böckerna på nytt. Då jag gick därifrån, kände jag mig minst sagt busig.
 


Dagens citat:

"Den som kan glädjas åt lite har mycket att glädjas åt."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Bananglass

När min vän Cherry första gången sade att man kan göra glass på frusna bananer, var jag en smula skeptisk. Hur kan det vara möjligt? Det behövs väl ändå andra ingredienser? Enligt henne är bananens konsistens tillräckligt krämig för att det ska räcka med endast banan.
 
Jag tänkte inte mer på det förrän min svärmor hälsade på oss nu i sommar. Då hade vi några bananer som höll på att tacka för sig och hon tipsade oss om att frysa in skivad banan, som man sedan mixar. Resultatet blir glass.
 
 
Nyfiken som älsklingen är, testade han det och vet du vad? Det blir faktiskt som glass! Det positiva är att man slipper allt socker och alla tillsatser. Om man vill, kan man slänga i lite kakao när man mixat bananerna. Den här sortens "glass" är numera vanligt förekommande hemma hos oss. Mums!


Dagens citat:

"Om du försöker ignorera en knackning på din dörr, skrik då inte 'Nej!' när någon frågar: 'Är det någon hemma?' "
(Nalle Puh)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Bakom lagens kulisser

Jag tyckte att juridikpoddens åttonde avsnitt i den femte säsongen var extra intressant. Avsnittet var ämnat att handla om den engelska podden Serial, men om jag ska vara ärlig tyckte jag att de inte pratade så mycket om det som man hade kunnat förvänta sig. Däremot - och till min glädje - berättade de bland annat om hur åklagare och målsägandebiträden arbetar.
 
 
Även om jag själv har praktiserat som administratör på en åklagarkammare, tyckte jag att man fick en bättre bild av hur åklagarens arbete går till. Även om man inte har något intresse för juridik eller liknande, är det enligt mig ett minst sagt allmänbildande avsnitt att lyssna på. Man får större förståelse. Jag gillar också att de förklarar på ett enkelt och ledigt sätt.    Många gånger behöver man inte kunna något om juridik för att förstå.
 


Dagens citat:

"Jag ser mig själv och behöver inte ägna mig åt andras bild av mig."
(Björn Kjellman)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Felkonstruktionen slår till igen

Att delta i passen på gymmet har, som jag tidigare har berättat, bekräftat mina misstankar om att jag är felkonstruerad. Ta zumban som exempel. Oftast klarar jag inte av att göra både ben- och armrörelser samtidigt. När jag försöker lägga till armrörelser, slutar benen göra det de ska. Hur lyckas alla de andra få till det? Vad är hemligheten?
 
Något annat som också är fullkomligt omöjligt för mig, är den övning som vi brukar ha som uppvärmning inför cirkelpassen där man ska snurra armarna åt olika håll. Haha, där om något brukar min hjärna låsa sig totalt och det slutar med att jag snurrar armarna åt samma håll. Jag tror att jag bara har fått till det en enda gång.
 
 
Ytterligare en felkonstruktion är mina axlar. Oavsett hur jag än försöker, klarar jag aldrig av att få väskor att stanna kvar på mina axlar. Gång på gång trillar de av och ibland kan det vara riktigt irriterande.
 
Känner du till någon verkstad som kan åtgärda dessa fel? Eller tror du loppet är kört för min del?


Dagens citat:

"Andra människor och saker kan hindra dig för stunden. Du är den ende som kan göra det för alltid."
(Zig Ziglar)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ur vulkanens mun (Helena von Zweigbergk)

Uppläsare: Helena von Zweigbergk
 
"Anna och Mats åker på en veckas semester till Sicilien i närheten av vulkanen Etna tillsammans med sina två barn, Molly, sju år, och Sebbe, elva. Våren har varit tung och veckan på Sicilien, som de egentligen inte har råd med, är ett försök att bryta en ond cirkel. Barnen är förväntansfulla och ser fram emot att få blicka ner i en riktig vulkan.

Ändå håller på att förgifta varandra och barnen med surhet och bitterhet. Mats tystnar och Anna förlorar sig i fantasier om Den Andre. De driver varandra till en gräns där de håller på att tappa kontrollen. Ett spänningstillstånd som börjar bli farligt? Resan skulle bli en början till förändring. Men kan de mötas igen? Och vill de det?"
 
 
I Ur vulkanens mun märks det tydligt att Anna och Mats inte är lyckliga. Surheten och otillräcklighetskänslan lyser igenom texten och tränger in i mig som läsare. Läsningen blir en smula obehaglig och jag känner för Annas och Mats familj. Helena von Zweigbergk lyckas få mig att känna medlidande för Anna och ilska gentemot Mats - trots att jag innerst inne vet att båda gör fel och att de egentligen är "lika goda kålsupare" båda två.
 
Samtidigt som jag kan tycka att Anna och Mats är lite av ett skräckscenario, vet jag att de ändå inte är någon överdrift. Sorgligt nog är det möjligt för ett äktenskap att förvandlas till något liknande som deras äktenskap gjort. Ifall det sker långsamt, kan förvandlingen till en början vara svår att upptäcka. Därför tror jag att det gäller att vara uppmärksam och ha en god kommunikation med varandra.
 
Tack vare att Helena von Zweigbergk skriver så att berättelsen berör och kryper in under huden på mig, blir berättelsen något mer än vad den hade kunnat vara. Jag ser fram emot fortsättningen.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lyssnat på genom Storytel.


Dagens citat:

"Ju äldre jag blir desto mindre bryr jag mig om vad folk säger. Jag bryr mig bara om vad folk gör."
(Andrew Carnegie)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vårda nuet

Jag har som sagt börjat arbeta med min självkänsla och det första steget var att använda mig av vad Mia Törnblom kallar för "Jag är bra"-bok. Dock har jag insett att den inte riktigt passar mig för tillfället, i och med att man ska avsluta dagen med att skriva i den och när jag gör det är jag så pass trött att jag håller på att somna. Det gör att jag bara hastar igenom och bara skriver något för att bli klar så fort som möjligt, vilket inte hjälper någonting. Därför försöker jag nu hitta andra sätt.
 
I sin bok Självkänsla nu! skriver Mia Törnblom bland annat att man ska vårda nuet och att det är en förutsättning för god självkänsla. En av hennes vänner hade en gång sagt följande: "Om man står med ett ben i det förflutna och ett i framtiden, då pinkar man faktiskt på nuet." Jag tycker att det ligger en poäng i det.
 
 
Kort kan man säga att det inte gör någon nytta att älta det gamla som hänt eller oroa sig för framtiden. Visst, det är lättare sagt än gjort - jag om någon borde veta det. Än i dag händer det att jag kan tänka på saker som hände när jag gick på gymnasiet eller till och med så långt tillbaka som när jag var runt tio år och varje gång grämer jag mig och ångrar det jag gjorde eller inte gjorde. Att göra så bidrar bara till att jag mår sämre. Fast hur ska man då göra? Jag har inget direkt svar, men jag själv försöker acceptera dessa tankar när de kommer och intala mig själv att det som har hänt, har hänt och det finns inget som jag kan göra åt det. Dessutom har allt som hänt i mitt liv format mig till den jag är idag. Varför ska jag då ångra dessa saker? Och om min make älskar mig för den jag är, varför då önska att jag vore på ett annat sätt? Om du har andra tips på hur man kan tänka, tar jag tacksamt emot dessa.
 
Framtiden då? Tja, precis som Mia Törnblom själv säger, tar det bara onödig tid och energi att oroa sig för sådant som inte hänt. Som jag ser det, är det bästa man kan göra att ta var dag som den kommer. Om man ändå inte kan påverka det man oroar sig för just nu, finns det ingen anledning att ständigt gå och tänka på det. Vad man kan göra istället är att dag för dag göra vad man kan. I mina ögon är detta fullt tillräckligt, precis som att så länge man gör sitt bästa kan ingen begära mer av en. Visst, även detta är lättare sagt än gjort, men därför får man dagligen öva på det. Just nu är det kaos bland mina egna tankar rörande framtiden och jag oroar mig ständigt för hur det ska bli. Förhoppningsvis kan jag till slut finna ro om jag lyckas tänka på det sätt jag beskrivit ovan. Rom byggdes trots allt inte på en enda dag. Har jag hört.


Dagens citat:

"Hur hemskt livet än tycks vara, finns det alltid någonting man kan göra och lyckas med. Så länge det finns liv, så finns det hopp."
(Stephen Hawking)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Swedish Summer Tag

Jag blev inspirerad av Evahs inlägg att själv svara på frågor om sommaren.

 
 
 


Dagens citat:

"Ibland innebär kärlek att släppa taget när du egentligen vill hålla i hårdare."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

När allt löser sig till slut

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om tjänsten Refunder - man får återbäring när man handlar på nätet. Jag testade Refunder via Buzzador och som ersättning fick jag 100 kr vid mitt första köp. Dessa sattes in på mitt Refunder-konto. Så långt, allt väl.
 
Fördelen med Refunder är att det räcker att man kommer upp i 100 kr för att kunna få dessa utbetalda. Därför valde jag att föra över hundralappen jag fått, till ett av mina sparkonton. På Refunders hemsida står att överföringen kan ta upp till två bankdagar.
 
 
Efter tre bankdagar hade pengarna fortfarande inte kommit. Därför mailade jag till Refunders support och fick svaret att de fått bekräftelse från Trustly att överföringen genomfördes den dagen jag begärt det och jag fick referensnumret. När jag mailade igen och återigen frågade hur lång tid det kan ta, svarade killen på supporten att det kan ta upp till två bankdagar och han hänvisade mig till min bank om jag inte kunde hitta överföringen. När jag ringde till banken kunde de inte hitta någon inkommande överföring, men lovade att kolla upp det och sedan återkomma till mig.
 
Efter en vecka ringde jag tillbaka till banken, i och med att jag inte hade hört något från dem. De bad mig att be Refunder om någon form av kvittens på överföringen eller be dem kontakta banken. Sagt och gjort, jag mailade igen till Refunder och fick då kontakt med en tjej som heter Nathalie. Utan att tråka ut dig med alla detaljer, kan jag i korthet berätta att det blev en del mailande fram och tillbaka för att komma underfund med vad som blivit fel. Det visade sig att Trustly hade fört över pengarna till ett konto hos en annan bank - med ett helt annat kontonummer än det jag hade uppgivit!
 
...
 
Fast vet du vad? Nathalie lyckades lösa problemet, så jag fick de där pengarna till slut. Dock fattar jag fortfarande inte hur de kunde få för sig att föra över pengarna till ett konto hos en annan bank, vars kontonummer inte alls stämmer överens med det kontonummer som jag uppgav.
 
Stort tack Nathalie för all hjälp och ditt stora tålamod! Jag uppskattar det mycket!


Dagens citat:

"Du kan enkelt undvika kritik genom att aldrig säga något, göra något eller vara någon."
(Aristoteles)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Man lär sig något nytt varje dag

Efter att vi flyttade ned till Getinge, började jag fastna för P3 Dokumentär och den vintern lyssnade jag på en hel del av dessa avsnitt. Nu senast lyssnade jag på dokumentären om terrorattackerna den 11 september 2001.
 
Det mest intressanta för mig var början när de behandlade Usama bin Ladin och hans bakgrund. Kanske var det endast jag som inte kände till det, men jag blev förvånad över bin Ladins familjs inställning till USA - med tanke på hans egen inställning.
 
 
Mitt eget minne från den 11 september 2001 är att när jag och mina klasskamrater var på väg hem från B-språkslektionen (jag gick i sexan då på en låg- och mellanstadieskola, men B-språkslektionerna var förlagda på högstadieskolan där min syster gick och vi som läste franska brukade ha följa en bit när vi skulle hem), ropade ena killen i min klass något om terrorister och USA. När jag kom in i vår lägenhet, satt mina föräldrar och såg på TV-nyheterna. I samma stund som jag steg in i vardagsrummet, visades ett flygplan som flög in i en skyskrapa. I den stunden förstod jag inte vad det var jag såg på, utan det kom först senare. Jag vet att det kanske är en smula naivt, men jag hoppas innerligt att den här sortens händelser slutar att ske. Jag är tacksam för att jag själv och mina nära har sluppit uppleva sådant här i vår egen närhet. Dock var inte dokumentären så gripande som andra dokumentärer om 11 september varit.


Dagens citat:

"Du är det du tror dig vara."
(Paulo Coelho)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vackra vägskyltar

Tidigare i vår "poppade" det upp annorlunda vägskyltar här i Falkenberg. Det visade sig att det var en konstnär härifrån som ville göra skillnad, vilket jag tycker är ett mycket bra initiativ.
 
Det fanns en skylt på väg till Netto som jag blev förtjust i och gärna ville ta bild på. Dock hann de ta bort den skylten innan jag fick möjlighet till det. Därför blev jag glad när jag under min semester fick se att den skylten numera finns på Vallarna;
 
 
Förutom att det är fint att någon tagit sig tid att göra sådana här skyltar, blir åtminstone jag glad när jag ser den.    Budskapet behövs i vårt samhälle! Vi behöver bli påminda om det.
 
Håller inte du med?


Dagens citat:

"Allt vi fokuserar på växer. Så enkelt är det."
(Karin Lega)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Den vita liljan (Elisabet Nemert)

Uppläsare: Louise Raeder
 
"Catherina föds år 1460 i Palermo på Sicilien. Hennes mor dör i barnsäng men hinner uppfatta att den lilla bär på en ovanlig inre styrka. Av fruktan för att den känslokalle fadern ska undertrycka flickan bönfaller hon sin svägerska att låta dottern växa upp hos henne i Messina. Catherina får en lycklig barndom, hon uppfostras till en sofistikerad renässansdam som även är en mästare på ridning och fäktning. Men när fosterfadern dör slås hennes tillvaro i spillror. Hennes biologiske far säljer henne för ett stycke land till en man som är så grym att hon tvingas fly. Under falsk identitet och förklädd till man beger hon sig till Florens för att söka sin lycka som konstnär. Av en slump träffar hon Lorenzo de´ Medici, stadens härskare och samtidens störste konstmecenat. Det uppstår en ögonblicklig kontakt dem emellan."
 
Elisabet Nemerts Den vita liljan är en välskriven berättelse, men det finns ändå några saker som jag hakar upp mig på.
 
 
 
Kanske är det bara jag som är allmänt krass och cynisk till min läggning, men för mig andades berättelsen nästan blott och bart naivitet. En del av människomötena och personlighetsförändringarna kändes en aning för otroliga - jag kan inte tänka mig att det går till så i verkligheten! För min del gick det för fort.
 
Något annat som jag reagerade på är - precis som i hennes andra böcker - Nemerts förkärlek till vissa ord och uttryck. Efter att ha lyssnat på tre av hennes böcker, börjar jag fundera på om hon har förmågan att uttrycka sig på andra sätt ..? Dessutom känner jag att hennes historiekunskaper ibland kan bli lite för mycket, då hon i mina ögon klämmer in faktadelar utan att vissa av dem har någon egentlig relevans. Det kändes mest som onödig utfyllnad.
 
Vad hon däremot ska ha beröm för, är att hon lyfter fram starka kvinnor i tider då detta inte var accepterat. Jag kommer på mig själv med att finna tröst och egen styrka i dessa kvinnor.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lånat på Varbergs bibliotek.


Dagens citat:

"Allt som sker i livet blir man starkare av."
(Laleh)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

När allt är en enda röra

Det vore inte en överdrift att säga att just nu händer allt och ingenting. Just nu är vår framtid ganska osäker och vi (fast mest älsklingen) måste ta svåra beslut. Vad är det bästa alternativet? Att göra si eller göra så? Å ena sidan ... Å andra sidan ...
 
Samtidigt har jag dränkts av en känsla att jag inte kan ha det som jag har det längre. Jag behöver något nytt. En förändring. Fast i nuläget finns det ingen annan utväg än att fortsätta på den valda stigen och det gör mig frustrerad. Ångesten börjar tränga sig på alltmer och jag har emellanåt svårt att hålla den stången. Dock är det mest mitt eget fel. Om jag inte hade varit så feg eller haft dåligt samvete, skulle den saken vara löst. Jag har ingen annan att skylla på än mig själv.
 
 
Jag vet att det inte tjänar något till att oroa sig för framtiden. Det bästa vi kan göra är att ta var dag som den kommer och finnas där för varandra. Vi har trots allt varandra och tillsammans ska vi ta oss igenom det här.
 
Fast det är frustrerande att inte kunna påverka vissa saker och ovissheten får åtminstone mig att känna viss ångest. Men en dag. En dag når vi en lösning. Det vet jag. Eller, det är åtminstone vad jag behöver hoppas på.


Dagens citat:

"All identifikation med form leder till lidande."
(Buddha)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ingen risk att försova sig

När jag gick på mellanstadiet, arbetade min pappa på Malmö Kogg (om jag inte har fått fel för mig var det en del av Fotevikens museum). Varje dag innan han skulle gå till bussen för att åka till jobbet, kom han in i mitt och min systers rum för att väcka oss så att vi skulle hinna i tid till skolan. Denna rutin fungerade bra, men en morgon lyckades både jag och min syster försova oss och jag tror också att vi kom för sent till skolan. Fast det var den enda gången det hände. Efter det tog vår älskade hund saken i egna tassar.
 
Om vi inte steg upp ur våra sängar så snart pappa fått liv i oss och gått hemifrån, kom hunden in i rummet. Hon började med att gå fram till min säng och gnälla och knuffa på mig. Ifall jag inte steg upp ur sängen då, gick hon bort till min syster och upprepade gnällandet och knuffandet. Om inte heller min syster steg upp ur sängen, satte sig hunden i mitten av rummet och gnällde. Högt. Mycket högt. Enda sättet att få tyst på henne var att stiga upp.
 
 
Sedan jag började på advokatbyrån har jag inte försovit mig, men sedan vi skaffade ninjan och fåntratten är detta heller ingen risk. Så snart alarmet i mobilen ringer, hoppar båda lejonen upp i sängen (och om de befinner sig på nedervåningen, rusar de uppför trappan och in i sovrummet). Ninjan vill mest äta upp min telefon och därefter mina fötter så snart jag sätter ned dem på golvet. Fåntratten däremot vill ha frukost och talar om detta genom våldsamt kelande, högljutt spinnande och mycket högljutt jamande.
 
Fast jag ska inte klaga. Det är ett relativt effektivt sätt för att få upp mig snabbt.
 

Dagens citat:

"Att tänka kreativt är att skapa harmoni mellan sinne, känsla och handling."
(Jiddu Krishnamurti)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Bortbytingen (Selma Lagerlöf)

Uppläsare: Elias Ringquist
 
"Sedan urminnes tider har människan betraktat naturen som befolkad med varelser som är litegrann som vi men också lite annorlunda. I samlingen Troll och människor har Lagerlöf utgått från den gamla folktron. Novellerna utgår från gamla svenska sägner. Bortbytingen är en av dem."
 
 
 
När jag var liten, läste min pappa Selma Lagerlöfs Bortbytingen för mig. Efteråt brukade han kärleksfullt kalla mig för bortbyting. Dock hade jag glömt bort handlingen (förutom vad en bortbyting är) fram till dess att jag för en tid sedan lyssnade på den.
 
Bortbytingen är en välskriven och tänkvärd berättelse, men inte riktigt lika bra som jag trodde mig minnas - även om den fortfarande är bra. Jag är urkass på att läsa mellan rader, men i Bortbytingen tror jag mig faktiskt uppfatta ett och annat.
 
Det här ljudnovellsexemplaret har jag lyssnat på genom Storytel.

Hemma, men ändå inte

Vid åtminstone ett tillfälle tidigare har jag haft samma känsla, men det var först vid det senaste tillfället då jag besökte mina föräldrar som känslan blev extra tydlig.
 
Mina föräldrar bor än så länge i samma lägenhet som jag växte upp i. Vi flyttade dit under våren 1990. Med andra ord är jag väl förtrogen med lägenheten och egentligen borde jag nog ha en tämligen stark koppling till den, men så är inte fallet. Sedan jag flyttade därifrån 2009 känner jag mig som en främling i lägenheten, trots att mina föräldrar gång på gång upprepar att jag ska känna mig som hemma (i deras ögon är lägenheten fortfarande mitt hem). Är det inte underligt?
 
 
 
Jag har ägnat kortare stunder åt att fundera över vad det kan bero på, men har hittills inte kommit fram till något svar ännu. Kanske kan det bero på att jag nu har ett annat hem och inte tillbringar så mycket tid hemma hos mina föräldrar. Kanske har jag helt enkelt blivit vuxen?
 
Har du upplevt något liknande?


Dagens citat:

"Mot livets slut är våra frågor enkla: Levde jag fullt ut? Älskade jag ordentligt?"
(Jack Kornfield)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Långsamt eller sakta?

Jag minns inte vad det var som jag och älsklingen gjorde, men jag vet att vi gick och pratade om något och att jag i det sammanhanget sade "sakta". Genast rättade älsklingen mig och menade att det skulle vara "långsamt". Förvånad och konfunderad vidhöll jag att man faktiskt kunde säga "sakta" eftersom jag har fått lära mig att "sakta" och "långsamt" är varandras synonymer. Fast det fick mig ändå att fundera, så jag kollade upp definitionerna i SO:
 
Långsamt:
1. som sker eller utförs med liten hastighet
äv om person, fordon e.d. som arbetar med låg hastighet
 
2. som kräver mycket tid
ofta med bibetydelse av långtråkighet
 
Sakta:
Adverb
1. med låg hastighet
2. med svag kraftutveckling (ex: Grönsakerna sjuds sakta i osaltat vatten)
 
Adjektiv
1. som kännetecknas av låg hastighet
2. som har svag kraftutveckling (ex: Köttet steks över sakta eld)
 
Verb
1. sänka (sin gastighet)
om person, även med avs på föremål
2. dämpa kraftutvecklingen hos <ngt högt>
 
 
Kanske är det jag som är trög, men såvitt jag kan se är orden fortfarande varandras synonymer och jag kommer fortsätta att använda dem så.
 
Vad anser du själv? Finns det situationer eller sammanhang där du själv anser att det ena ordet passar bättre än det andra? Eller är du som jag och tycker att det inte spelar någon roll?


Dagens citat:

"Var inte beroende av tid. Tid är död. Den som väntar, dör. Livet är endast NU."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Hjärtats färd (Aino Trosell)

Uppläsare: Torsten Wahlund
 
"Malin Svensson anmäler sin hund försvunnen. Polisen som tar emot är egentligen också pensionär. Så han hjälper henne med hundbegravningen. För han tycker synd om henne, att hon är så ensam. Själv är han gift och med både barn och barnbarn. Till sist har han övertalat henne att hon ska träffa sin ungdoms kärlek i England, han ska själv träffa en kollega där, de kan göra sällskap. Men när båten lämnar land har Malin ett minst sagt ovanligt önskemål..."
 
 
 
Början i Hjärtats färd verkade lovande och en aning spännande, men sedan rann det hela ut i besvikelse. Aino Trosell har lyckats att bygga upp både trovärdigt persongalleri och spänning, men mot slutet av berättelsen känns det inte alls trovärdigt. Visst att man kan ändra sig - både vad gäller åsikter och känslor - fast jag har svårt att tro på att polisen verkligen skulle ändra sig fullt så mycket som han gör. Aino Trosell lyckas inte övertyga mig. Personligen hade jag gärna sett ett mer annorlunda slut och med det slutet som jag har i tankarna, tror jag att det hade varit möjligt att göra det här till en längre berättelse.
 
Det här ljudnovellsexemplaret har jag lyssnat på genom Storytel.

Mina första rosor i sugarpaste

Efter att jag hade bakat älsklingens examenstårta, blev det ganska mycket sugarpaste över. Jag har funderat på vad jag ska göra med det och till slut kom jag på att jag kunde öva på att göra rosor! Jag har försökt mig på det en enda gång tidigare, men eftersom allt bara blev pannkaka gav jag till slut upp. Nu blev resultatet följande;
 
 
De blev kanske inte väldigt vackra, men för att vara första gången tyckte jag att de blev helt okej. :-) Får se om jag gör fler rosor eller vad jag annars hittar på med resten av min sugarpaste.


Dagens citat:

"I ett inglasat centrum irrar människan, hon har glömt adressen."
(Tomas Andersson Wij)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Justitiemord?

Juridikpodden är inne på sin femte säsong och i det sjunde avsnittet diskuterades bland annat Sture Bergwall/Thomas Quick. Under denna diskussion nämndes bland annat begreppet "justitiemord".
 
 
 
 
När man hör själva ordet, kan man lätt tro att det rör sig om ett mord på en högt uppsatt person eller liknande. Det var åtminstone vad jag själv trodde till en början, innan jag lärde mig begreppets betydelse. Så är emellertid inte fallet. Justitiemord har däremot att göra med fall då en person döms för ett brott och senare bedöms oskyldig. Du kan hitta intressanta länkar rörande justitiemord här.


Dagens citat:

"Endast genom att icke kämpa med andra undgår man att drabbas av harm."
(Lao Zi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Halländsk glass i stora lass

Jag vill inledningsvis klargöra att jag INTE får betalt för att skriva det här inlägget. Jag tror på att dela med sig av bra tips till andra.
 
När vi bodde i Getinge, bodde vi farligt nära det lilla samhället Slöinge (cirka 5-10 minuter bort med bil/buss). Även om Falkenberg ligger lite längre ifrån Slöinge, är det fortfarande farligt nära. "Varför då?" undrar säkert du. Jo, i Slöinge har SIA-glass sin fabrik och en butik där de säljer både andrahandssortering och butikskvalitet. Nu under sommaren har vi redan hunnit sticka dit vid två tillfällen och köpt hem billig glass.
 
 
Bland annat brukar de sälja 1,5 liter för 17 kronor (andrahandssortering) och när vi var där nu senast, passade vi på att köpa hem smaken kladdkaka. Dock blev jag lite besviken på den smaken. Det är i princip bara deras vanliga chokladglass, med lite inslag av kladdkaksbitar. Då tror jag allt att jag föredrar deras vanliga chokladglass, för där finns det gott om chokladbitar. Fast visst, den funkar och själva glassen är som vanligt god!
 
Om du har möjlighet att besöka SIA:s fabriksförsäljning, vill jag tipsa dig om att testa på deras glasscafé! Jag och älsklingen köpte varsitt rån med tre kulor vardera och jösses vilka stora kulor man fick! Det var riktigt länge sedan som jag fick en så stor glass. Dessutom är personalen så himla glada och trevliga. Jag kan därför verkligen rekommendera SIA till de som är glassugna och befinner sig i närheten av Slöinge.


Dagens citat:

"Livet, jag älskar dig. Allt är fantastiskt."
(Simon & Garfunkel)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Varbergs fästning

Under vecka 27 och 28 har jag haft lite semester och under några av dessa dagar kom svärmor på besök. Ena dagen bestämde vi oss för att åka in till Varberg och titta på fästningen. Trots att jag har arbetat i Varberg i lite mer än två år nu, hade jag inte haft tillfälle att gå bort till fästningen och kika. Men nu blev det i alla fall av! Och vi hade riktigt tur med vädret, för det var en mycket varm och fin dag som vi valde - trots att de hade hotat med regn och åska på eftermiddagen.
 
 
 
Det var intressant att gå runt och titta i värmen. Vad jag däremot inte riktigt blev klok på, var varför de har riktat de flesta kanoner in mot staden? Kan det måhända vara förrädare som haft fästningen i besittning? Några andra kanoner var riktade mot stranden, medan ytterligare någon var riktade ut mot havet och de luriga danskarna. Vi hade dock tur. Inga danskar kom för att försöka ta över fästningen.
 
 
Jag hade hoppats på att få lite skrivinspiration till en novell när vi traskade omkring vid fästningen - så som jag fick när jag besökte Kronborgs slott i Helsingör med mina föräldrar och min syster. Tyvärr infann sig aldrig någon skrivinspiration. Nåväl, man kan inte få allt här i livet.
 
 


Dagens citat:

"Det är lättare att slåss för sina principer än att leva upp till dem."
(Alfred Adler)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Det du inte såg (Patrik Sjöberg med Markus Lutteman)

Uppläsare: Jakob Eklund
 
"Patrik Sjöberg är en av Sveriges mest kända och framgångsrika idrottsmän genom tiderna. Men bakom den hårda fasaden vilar ett mörker. Först nu är Patrik redo att dela med sig.

1987 hoppade höjdhopparen Patrik Sjöberg 2,42 på DN-galan i Stockholm. Detta gjorde honom till innehavare av världsrekordet i höjdhopp. Fortfarande är Sjöberg världens näst bäste höjdhoppare genom tiderna, endast slagen av Javier Sotomayor.

Men vem är egentligen Patrik Sjöberg? Många av oss minns en överlägsen idrottsman, kaxigt rökande en cigarett mellan hoppen. En man vi, då och nu, känner som bufflig, frispråkig och rakt på sak. En idrottsvärldens rockstjärna. Men hur kom han dit?"
 
 
 
Innan jag hade lyssnat på Det du inte såg, visste jag inte särskilt mycket om Patrik Sjöberg. Det jag visste var att han hade varit en höjdhoppare och att hans tränare hade förgripit sig på honom. Nu vet jag lite mer - åtminstone ur Patrik Sjöbergs synvinkel.
 
När man läser memoarer och liknande, får man ha i åtanke att det är en ensidig bild som man får och sannolikheten att den är förskönad och friserad är stor. Dock får jag känslan av att Sjöberg är väldigt ärlig i det han väljer att berätta och han berättar både om sina positiva och negativa sidor. Om jag hade fått möjligheten att lära känna honom, tror jag att jag skulle ha tyckt om Sjöberg.
 
Jag har aldrig varit särskilt sportintresserad (även om friidrott ändå har varit tämligen lockande), men Det du inte såg höll fast mig från första till sista ordet och jag berördes av det jag hörde. Tänk vilka sjuka saker som vuxna kan utsätta barn för! Usch!
 
Det du inte såg var både intressant och underhållande. Jag hade svårt att hålla mig för skratt när Sjöberg berättade om Nisse och som skåning var det ännu svårare att inte dra på smilbanden varje gång tysken Mögenburg nämndes. Ja, jag har låg humor, men Mögenburg är ju ett skitroligt namn (mög på skånska = bajs, skit, skräp).
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lånat på Varbergs bibliotek.

Fyra = frukt

Idag för fyra år sedan stod jag och älsklingen i Mora kyrka och sade "ja" till varandra. Idag för fyra år sedan blev vi man och hustru.
 
Tänk vad fort tiden går? Jag har svårt att begripa att det redan har gått fyra år, även om det har hänt relativt mycket under de här åren. Men jag klagar inte och jag ser fram emot ännu fler år tillsammans med älsklingen. <3 Han är mitt allt och jag kan inte tänka mig ett liv utan honom. Egentligen är det lite läskigt att ha så starka känslor för någon. Han är den enda (bortsett från Jocke, men av naturliga skäl var min kärlek till Jocke lite annorlunda än den till älsklingen) som fått mig att känna så här. Med honom känns det helt enkelt rätt. Tänk att man kan hitta en person som man passar så bra ihop med? Jag är oändligt tacksam över det, för jag vet att det inte är alla som har sådan tur som jag har haft.
 
Min brudbukett för fyra år sedan.
 
Om man ska tro den här sidan, är det fruktbröllop som vi firar idag. Frukt ... Hmm ... Förhoppningsvis har jag nu lyckats fundera ut något som passar till denna dag (inlägget är ju som vanligt tidsinställt). I skrivande stund har vi inte bestämt oss för vad vi ska göra idag, men jag är säker på att det blir något trevligt. <3


Dagens citat:

"Män vill alltid vara kvinnans första kärlek - kvinnor tycker om att vara mannens sista romans."
(Oscar Wilde)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Plåster för lik

Eftersom jag allt som oftast har kalla (iskalla enligt älsklingen) händer/fötter, har jag problem att använda plåster. Klistret vill aldrig fästa på mig och jag har fått förklarat för mig att det beror på mina kalla händer/fötter. Vid ett tillfälle på hyresnämnden råkade jag få spågor (= träflisor) i handen. Jag försökte sätta på plåster, men när plåstret vägrade sitta kvar testade vi (jag och ena registratorn) att få fast det med vanlig tejp. Det fungerade sisådär. Jag såg mest rolig ut. Hur som helst, det slutade med att registratorn (som arbetat som sjuksköterska under Bosnien-kriget) lade om min hand. För ett litet sår. Fast vad ska man göra när plåster vägrar sitta kvar?
 
 
I och med att jag inte tror att jag är ensam om det här problemet, har jag nu kommit på en utomordentlig bra affärsidé. Hur skulle det vara om någon kunde tänka sig att skapa plåster som kan sitta kvar även på iskalla personer? Jag är väldigt säker på att det skulle vara en mycket lönsam affär. Om inte annat skulle i alla fall jag köpa dessa plåster.
 
Varsågod. Bara att köra igång. Glöm bara inte vem det var som gav dig idén.  
 
 


Dagens citat:

"Ibland är en båt en båt och ibland är den närmast en olyckshändelse. Det beror alldeles på om du är över eller under den."
(Nalle Puh)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

När är man "för" pedant?

Att jag delvis är pedantisk av mig märktes ganska tydligt när jag gick i skolan och det var dags för grupparbeten. Det hände att om jag inte kände att jag kunde lita på de andra i min grupp, slutade det med att jag gjorde allt (eller åtminstone nästan allt) arbete själv. På det sättet visste jag att det blev gjort och att det blev gjort på mitt sätt. De i gruppen som slapp arbeta blev naturligtvis glada. Idag förstår jag att det inte är okej att göra så, men jag var så rädd för att det skulle bli fel och att om de andra inte gjorde något bra jobb, skulle det drabba även mig.
 
Studieböcker från när jag skrev mitt examensarbete på paralegalutbildningen.
 
Att damma är nog något av det tråkigaste som jag vet. Tråkigt och jobbigt, men tyvärr måste man göra det emellanåt. Antagligen gör jag det alltför sällan och det var först nyligen som jag började ana varför jag tycker att det är jobbigt; jag blir stressad av att behöva flytta på prydnadssakerna eftersom det inte är säkert att de hamnar på exakt samma ställe som de stod på innan jag började flytta på dem.
 
Visst låter det knäppt? Det sorgliga är att jag inte kan rå för det.    Det kan ha att göra med att jag inte alls är bekväm med förändringar. Hur har jag då hittills hanterat detta "problem"? Jag har helt enkelt flyttat någon enstaka prydnadssak i taget och dammat en liten bit åt gången, innan jag ställt tillbaka sakerna och sedan fortsatt på samma sätt. Hittills har det inte varit särskilt konstigt för mig, men jag förstod nu när jag senast dammade att jag inte kan fortsätta på det sättet. Den stress som jag drabbas av är inte sund. Vad gör det om sakerna inte står på exakt samma ställe? Är det verkligen så viktigt att de gör det? När jag tänker efter, blir svaret rätt och slätt; nej. Det är knappast belagt med dödsstraff eller liknande att sätta sina prydnadssaker någon annanstans än där de stod senast. Jag får väl göra som jag vill med mina prydnadssaker?
 
Detta är en sak som jag måste se till att jobba på - att bli mindre pedant i den här typen av situationer. Stressen som jag drabbas av är inte sund och när jag tänker efter, är risken stor att den har varit ångestframkallande för mig. Om jag ska må bättre behöver jag verkligen inte försätta mig själv i situationer som kan ge mig ångest. Fast hur jag ska jobba med just detta är en knivig fråga. Kanske kan det hjälpa om jag plockar bort alla saker från en hylla och sedan dammar den, för att därefter sätta tillbaka sakerna på de platser som jag tycker är lämpligast?
 
Har du varit med om något liknande? Hur hanterar du det?


Dagens citat:

"Att förlåta är att frige en fånge och upptäcka att fången var du."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Varför böcker?

Bokbloggsjerka: Varför läser du egentligen böcker?
 
Oj ... Eftersom läsning är en så självklar del i mitt liv, krävs det att jag tänker till innan jag svarar.
 
 
Den främsta anledningen för mig är nog att genom läsningen får jag ta en tillfällig paus från min egen verklighet. Med det menar jag inte att jag vill fly från verkligheten varje gång jag läser. Vad jag menar är att jag då och då behöver ta en paus och vila upp mig, för att orka fortsätta med min egen vardag. Framförallt var jag i behov av detta när jag gick i grundskolan och det var också då jag läste som mest.
 
En annan anledning till att jag läser är för att jag vidgar mina egna vyer och sätt att tänka. Det existerar inte endast svart och vitt och läsningen ger mig möjligheten att lära mig se de grå nyanserna däremellan. Dessutom får jag möjlighet att besöka platser som jag kanske aldrig får chans att besöka i verkligheten.
 
Varför läser du?


Dagens citat:

"Den som äger den största godheten verkar utan att ha anledning därtill."
(Lao Zi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Det är med dessa som jag startar min dag - del 4

Michael Boltons "Time, love and tenderness"
Jag älskar styrkan som finns i den här låttexten. Visst kan man råka ut för nederlag, men det går att resa sig igen. Dessutom är melodin så energigivande, att det är svårt att sitta still. :-)
 
Ted Gärdestads "För kärlekens skull"
Mitt starkaste minne av den här låten, är från sommaravslutningen 2006. Jag hade gått mitt första gymnasieår och jag och resten av skolans sångkör sjöng bland annat den här låten, både i Öresundsgymnasiets aula och i Paulikyrkan. Den är oerhört fin och väckte ett intresse hos mig för Ted Gärdestad.
 
 
Schnuffel bunnys "Snuggle song"
Förutom att det är en oerhört gullig låt, ligger den mig varmt om hjärtat eftersom det var en av Jockes favoritlåtar. Varje gång jag hör låten fylls jag av en varm saknad och tankarna går alltid till min fjäderbeklädda lilla älskling.
 
Josh Grobans "Un alma mas"
Jag förstår inte vad Josh Groban sjunger, men som vanligt gör det inget. Melodin är vacker och tillsammans med hans fantastiska röst, griper låten tag om mitt hjärta och fyller mig med glädje. Det är fullt tillräckligt för mig.
 
Kobojsarnas "Studentsången"
I år är det sju år sedan som jag själv tog studenten, men när jag hör den här låten känns det som om det vore igår. Jag saknar min gymnasieklass och alla de härliga människor som fanns där. Jag har aldrig tidigare känt mig så hemma som jag gjorde i den klassen. Äntligen tilläts jag att vara jag! Jag hoppas att vi snart kan träffas igen.
 


Dagens citat:

"Vad skulle du göra om du inte var rädd?"
(Spencer Johnson)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Rovfåglarnas tid (Elisabet nemert)

Uppläsare: Louise Raeder
 
"När prästdottern Angelica Blake får erbjudandet att följa med till Frankrike som sällskapsdam åt sin barndomsvän, grevedottern Diana, tvekar hon inte. Hon har alltid drömt om ett liv i adelns salonger.

Men den verklighet hon möter i revolutionens Frankrike har föga att göra med hennes skira drömmar. Diana blir misshandlad av sin nyblivne make och hans far snärjer sina garn kring Angelica. Samtidigt accelererar skräckväldet under Robespierre och oron sprider sig ända till slottet i Polignac.

Angelica dras in i en räcka av händelser som tvingar henne att omvärdera allt som hon dittills värdesatt och när väninnans liv är i fara måste hon agera. Hon förs av ödet till Paris, där även läkaren David Duchamp lever. Deras livsöden snuddar vid varandra ett flertal gånger, men de har en lång väg att vandra innan de är redo att mötas ansikte mot ansikte?"
 
 
 
Handlingen och dess intrig var snäppet bättre i Rovfåglarnas tid än i Ljusets dotter och Angelicas utveckling kändes mer trovärdig. Även här ligger verkliga historier och pyr i bakgrunden, men de är så väl invävda i Elisabet Nemerts berättelse att jag emellanåt får fundera över var fiktionens gräns går.
 
Vad som var mindre trovärdigt var den relation som läkaren David Duchamp inleder mot slutet. Visst har man hört talas om kärlek vid första ögonkastet, men här tyckte jag att allt gick lite väl fort och det kändes en aning för naivt. Annars tyckte jag att det var en välskriven berättelse.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lånat på Varbergs bibliotek.
 


Dagens citat:

"Man kan inte hjälpa sig själv om man inte hjälper andra."
(Dalai lama)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Den galna författaren

Förvisso brukar jag ganska ofta säga att jag är galen, men en notis i den tryckta Metro-tidningen, den 9 juni, fick mig att sitta och gapa. Jag kan i och för sig inte säga att jag är författare, men eftersom jag har skrivande som intresse kanske jag också riskerar samma öde?
 
Notisen går ut på att forskare har kunnat visa att exempelvis författare; "bär oftare på genetiska varianter som är vanligare bland människor som lider av psykisk sjukdom."
 
 
Jag tror inte att jag skulle våga kolla upp om det verkligen stämmer. Jag menar, det är en sak att säga att man är "galen", men en helt annan att få det bekräftat. Fast när man tänker efter låter det ganska troligt att det skulle kunna vara så. Åtminstone hos mig brukar mina karaktärer ofta ha "ett eget liv". Det här låter kanske konstigt, men många gånger är det inte jag som hittar på mina berättelser, utan de växer fram under tiden som jag "lär känna" mina karaktärer. Oftast är det som om berättelsen redan finns där. Jag har bara valts ut av mina karaktärer för att sätta ord på den.
 
Okej. Jag är verkligen galen. Sankt Lars nästa!


Dagens citat:

"Du kan inte hitta dig själv genom att blicka in i det förflutna. Du kan hitta dig själv genom att kliva in i nuet."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

21 påståenden om mig

I ett inlägg hos en av bokbloggarna jag följer, hittade jag den här enkäten. När jag försökte hitta källan till enkäten insåg jag att varenda en som jag klickade mig in till, i sin tur länkade till någon annan. Nåja, jag nöjer mig därför med att länka till Boktok73 och svara på enkäten.
 
 
 
Jag heter Jessica
 
Jag är för tillfället på jobbet, men vill egentligen åka hem.
 
Jag är bra på att skjuta upp saker jag behöver göra.
 
Jag tycker inte om tågförseningar och kyla.
 
Jag är dålig på att hålla växter vid liv.
 
Jag läser det mesta jag får tag i.
 
Jag gillar när våra vilda lejon vill ligga i ens famn och kela.
 
Jag sjunger inte - jag ylar.
 
Jag älskar min familj, bestående av älsklingen och vilddjuren.
 
Jag är inte speciellt bra på att hålla mig borta från onyttigt.
 
Jag föredrar sommar framför vinter.
 
Jag tycker om att vara med älsklingen.
 
Jag är beroende av älsklingen, böcker, chips, choklad och chailatte.
 
Jag har på mig mina glasögon varje dag.
 
Jag dricker inte alkohol.
 
Jag lyssnar på för mycket strunt.
 
Jag blir arg på personer som inte kan visa respekt för andra.
 
Jag blir rädd av min chef ...
 
Jag önskar att fåntratten blir frisk igen.
 
Jag är pinsamt dålig på att uppfostra våra vilddjur.
 
Jag är uppväxt i stadsdelen Hyllie i Malmö.
 
Hur skulle dina svar se ut?


Dagens citat:

"Så här är det. Så här borde det vara. Avståndet mellan de två och hur mycket jag tror på det avståndet, är exakt lika med min subjektivt upplevda smärta."
(Björn Natthiko Lindeblad)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Det är så lätt att falla dit!

Jag är tacksam över att jag inte längre känner daglig ångest, men jag har insett att det inte krävs mycket ibland för att jag ska trilla ned i ångestens mörka grop igen. Exempelvis när jag en dag på jobbet hade dödat en myra som sökt sig in till kontoret. Efteråt fick jag väldigt dåligt samvete och jag drabbades genast av en förlamande ångestattack.
 
 
 
Nu till att börja med gör denna vetskap mig försiktigare. Innan jag gör saker, tvingas jag fundera på om jag riskerar att få ångest eller ej. Förhoppningsvis kommer jag slippa detta i framtiden, men fram till dess är det bättre att ta det säkra före det osäkra.
 
Dock finns risken att ångesten ändå kan komma tillbaka. Jag har fått förklarat för mig att det är naturligt och att alla med jämna mellanrum drabbas av det. Skillnaden för mig är att jag inte ska tillåta mig att stanna kvar i mörkret. När ångesten väl kommer, är risken ganska stor att jag fastnar i det. Jag behöver ta mig ur ångestens grepp när det händer. Då är det bra att ha den mentala förbandslådan till hands!


Dagens citat:

"Lidande är nödvändigt tills du inser att det är onödigt."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!