När allt är en enda röra
Det vore inte en överdrift att säga att just nu händer allt och ingenting. Just nu är vår framtid ganska osäker och vi (fast mest älsklingen) måste ta svåra beslut. Vad är det bästa alternativet? Att göra si eller göra så? Å ena sidan ... Å andra sidan ...
Samtidigt har jag dränkts av en känsla att jag inte kan ha det som jag har det längre. Jag behöver något nytt. En förändring. Fast i nuläget finns det ingen annan utväg än att fortsätta på den valda stigen och det gör mig frustrerad. Ångesten börjar tränga sig på alltmer och jag har emellanåt svårt att hålla den stången. Dock är det mest mitt eget fel. Om jag inte hade varit så feg eller haft dåligt samvete, skulle den saken vara löst. Jag har ingen annan att skylla på än mig själv.
Jag vet att det inte tjänar något till att oroa sig för framtiden. Det bästa vi kan göra är att ta var dag som den kommer och finnas där för varandra. Vi har trots allt varandra och tillsammans ska vi ta oss igenom det här.
Fast det är frustrerande att inte kunna påverka vissa saker och ovissheten får åtminstone mig att känna viss ångest. Men en dag. En dag når vi en lösning. Det vet jag. Eller, det är åtminstone vad jag behöver hoppas på.
Dagens citat:
"All identifikation med form leder till lidande."
(Buddha)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Jag vet ju inte riktigt vad det är som skaver, men jag vill gärna tro att saker och ting har en tendens att lösa sig med tiden. Ibland får man vänta länge och det är absolut både frustrerande och ångestfyllt många gånger, ändå finner man sig plötsligt en dag i en situation som är helt annorlunda än den man började i. Ibland tänker man då att det inte alls blev bättre. Så dröjer det en tid till och plötsligt är det bra ändå. Vissa gånger kan man påverka och andra inte. Viktigast är nog att inte ge upp även när det känns helt omöjligt <3