Jessicas grotta

Att jag delvis är pedantisk av mig märktes ganska tydligt när jag gick i skolan och det var dags för grupparbeten. Det hände att om jag inte kände att jag kunde lita på de andra i min grupp, slutade det med att jag gjorde allt (eller åtminstone nästan allt) arbete själv. På det sättet visste jag att det blev gjort och att det blev gjort på mitt sätt. De i gruppen som slapp arbeta blev naturligtvis glada. Idag förstår jag att det inte är okej att göra så, men jag var så rädd för att det skulle bli fel och att om de andra inte gjorde något bra jobb, skulle det drabba även mig.

 

 

Att damma är nog något av det tråkigaste som jag vet. Tråkigt och jobbigt, men tyvärr måste man göra det emellanåt. Antagligen gör jag det alltför sällan och det var först nyligen som jag började ana varför jag tycker att det är jobbigt; jag blir stressad av att behöva flytta på prydnadssakerna eftersom det inte är säkert att de hamnar på exakt samma ställe som de stod på innan jag började flytta på dem.

 

Visst låter det knäppt? Det sorgliga är att jag inte kan rå för det.    Det kan ha att göra med att jag inte alls är bekväm med förändringar. Hur har jag då hittills hanterat detta "problem"? Jag har helt enkelt flyttat någon enstaka prydnadssak i taget och dammat en liten bit åt gången, innan jag ställt tillbaka sakerna och sedan fortsatt på samma sätt. Hittills har det inte varit särskilt konstigt för mig, men jag förstod nu när jag senast dammade att jag inte kan fortsätta på det sättet. Den stress som jag drabbas av är inte sund. Vad gör det om sakerna inte står på exakt samma ställe? Är det verkligen så viktigt att de gör det? När jag tänker efter, blir svaret rätt och slätt; nej. Det är knappast belagt med dödsstraff eller liknande att sätta sina prydnadssaker någon annanstans än där de stod senast. Jag får väl göra som jag vill med mina prydnadssaker?

 

Detta är en sak som jag måste se till att jobba på - att bli mindre pedant i den här typen av situationer. Stressen som jag drabbas av är inte sund och när jag tänker efter, är risken stor att den har varit ångestframkallande för mig. Om jag ska må bättre behöver jag verkligen inte försätta mig själv i situationer som kan ge mig ångest. Fast hur jag ska jobba med just detta är en knivig fråga. Kanske kan det hjälpa om jag plockar bort alla saker från en hylla och sedan dammar den, för att därefter sätta tillbaka sakerna på de platser som jag tycker är lämpligast?

 

Har du varit med om något liknande? Hur hanterar du det?