Ur vulkanens mun (Helena von Zweigbergk)

Uppläsare: Helena von Zweigbergk
 
"Anna och Mats åker på en veckas semester till Sicilien i närheten av vulkanen Etna tillsammans med sina två barn, Molly, sju år, och Sebbe, elva. Våren har varit tung och veckan på Sicilien, som de egentligen inte har råd med, är ett försök att bryta en ond cirkel. Barnen är förväntansfulla och ser fram emot att få blicka ner i en riktig vulkan.

Ändå håller på att förgifta varandra och barnen med surhet och bitterhet. Mats tystnar och Anna förlorar sig i fantasier om Den Andre. De driver varandra till en gräns där de håller på att tappa kontrollen. Ett spänningstillstånd som börjar bli farligt? Resan skulle bli en början till förändring. Men kan de mötas igen? Och vill de det?"
 
 
I Ur vulkanens mun märks det tydligt att Anna och Mats inte är lyckliga. Surheten och otillräcklighetskänslan lyser igenom texten och tränger in i mig som läsare. Läsningen blir en smula obehaglig och jag känner för Annas och Mats familj. Helena von Zweigbergk lyckas få mig att känna medlidande för Anna och ilska gentemot Mats - trots att jag innerst inne vet att båda gör fel och att de egentligen är "lika goda kålsupare" båda två.
 
Samtidigt som jag kan tycka att Anna och Mats är lite av ett skräckscenario, vet jag att de ändå inte är någon överdrift. Sorgligt nog är det möjligt för ett äktenskap att förvandlas till något liknande som deras äktenskap gjort. Ifall det sker långsamt, kan förvandlingen till en början vara svår att upptäcka. Därför tror jag att det gäller att vara uppmärksam och ha en god kommunikation med varandra.
 
Tack vare att Helena von Zweigbergk skriver så att berättelsen berör och kryper in under huden på mig, blir berättelsen något mer än vad den hade kunnat vara. Jag ser fram emot fortsättningen.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lyssnat på genom Storytel.


Dagens citat:

"Ju äldre jag blir desto mindre bryr jag mig om vad folk säger. Jag bryr mig bara om vad folk gör."
(Andrew Carnegie)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie