Vårda nuet

Jag har som sagt börjat arbeta med min självkänsla och det första steget var att använda mig av vad Mia Törnblom kallar för "Jag är bra"-bok. Dock har jag insett att den inte riktigt passar mig för tillfället, i och med att man ska avsluta dagen med att skriva i den och när jag gör det är jag så pass trött att jag håller på att somna. Det gör att jag bara hastar igenom och bara skriver något för att bli klar så fort som möjligt, vilket inte hjälper någonting. Därför försöker jag nu hitta andra sätt.
 
I sin bok Självkänsla nu! skriver Mia Törnblom bland annat att man ska vårda nuet och att det är en förutsättning för god självkänsla. En av hennes vänner hade en gång sagt följande: "Om man står med ett ben i det förflutna och ett i framtiden, då pinkar man faktiskt på nuet." Jag tycker att det ligger en poäng i det.
 
 
Kort kan man säga att det inte gör någon nytta att älta det gamla som hänt eller oroa sig för framtiden. Visst, det är lättare sagt än gjort - jag om någon borde veta det. Än i dag händer det att jag kan tänka på saker som hände när jag gick på gymnasiet eller till och med så långt tillbaka som när jag var runt tio år och varje gång grämer jag mig och ångrar det jag gjorde eller inte gjorde. Att göra så bidrar bara till att jag mår sämre. Fast hur ska man då göra? Jag har inget direkt svar, men jag själv försöker acceptera dessa tankar när de kommer och intala mig själv att det som har hänt, har hänt och det finns inget som jag kan göra åt det. Dessutom har allt som hänt i mitt liv format mig till den jag är idag. Varför ska jag då ångra dessa saker? Och om min make älskar mig för den jag är, varför då önska att jag vore på ett annat sätt? Om du har andra tips på hur man kan tänka, tar jag tacksamt emot dessa.
 
Framtiden då? Tja, precis som Mia Törnblom själv säger, tar det bara onödig tid och energi att oroa sig för sådant som inte hänt. Som jag ser det, är det bästa man kan göra att ta var dag som den kommer. Om man ändå inte kan påverka det man oroar sig för just nu, finns det ingen anledning att ständigt gå och tänka på det. Vad man kan göra istället är att dag för dag göra vad man kan. I mina ögon är detta fullt tillräckligt, precis som att så länge man gör sitt bästa kan ingen begära mer av en. Visst, även detta är lättare sagt än gjort, men därför får man dagligen öva på det. Just nu är det kaos bland mina egna tankar rörande framtiden och jag oroar mig ständigt för hur det ska bli. Förhoppningsvis kan jag till slut finna ro om jag lyckas tänka på det sätt jag beskrivit ovan. Rom byggdes trots allt inte på en enda dag. Har jag hört.


Dagens citat:

"Hur hemskt livet än tycks vara, finns det alltid någonting man kan göra och lyckas med. Så länge det finns liv, så finns det hopp."
(Stephen Hawking)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie