Daisypath Anniversary tickers

Det måste finnas en annan lösning?

Jag vet att det här ämnet är ganska känsligt, men jag känner ändå att jag vill ventilera lite tankar kring det här med tiggeri. Jag vill samtidigt poängtera att detta är MINA tankar och känslor. Om du har andra åsikter, har du naturligtvis rätt till dem - precis som att jag har rätt till mina tankar och känslor. Jag menar inte att någon åsikt är rätt eller fel. Jag är heller inte insatt i minsta lilla detalj i den här debatten.
 
Jag inser att det inte är särskilt lätt eller behagligt för den som tvingas sitta utanför butiker m.m. och tigga. Jag kan inte föreställa mig hur det är att behöva blotta sig på det sättet och tvingas ta till en så desperat handling som att be andra - okända - människor om pengar. Bland mina nära och kära, vänner och annat löst folk har det luftats olika åsikter om detta. Vissa saker kan jag hålla med om, medan jag tar avstånd från andra. Det är tydligt att det råder delade meningar om detta explosiva ämne.
 
Nej, jag brukar inte ge tiggarna några pengar. Måhända att det gör mig till en ond människa, men det finns anledningar till att jag har valt att inte göra det. Den främsta anledningen är helt enkelt att jag i mycket stor utsträckning är en kontantlös person. När jag handlar, gör jag det med mitt kort. Vid enstaka tillfällen (dock är dessa inte många) händer det att jag tar ut pengar, men de sätts vanligtvis in igen om jag inte använder dem för det ändamål som jag avsåg. Den enda sedel jag brukar ha i min plånbok är en relativt hög sedel (den är till för de tillfällen då det inte går att använda kortet) och således inget belopp jag lättvindigt kan ge bort. En annan - och för mig tämligen viktig - anledning är att jag faktiskt inte vet om tiggaren som sitter utanför Kvantum gör det för att personen verkligen behöver få ihop pengar till sig och sin familj, eller om personen ingår i ett organiserat (och kanske brottsligt?) nätverk. Kanske har personen blivit tvingad att sitta där och tigga och får inte behålla ett enda öre när dagen väl är slut. Det är inget som jag vill vara en del i. Visst kan jag fråga tiggaren (även om det i mina ögon kan tyckas vara oförskämt?), men i ärlighetens namn - hur troligt är det att personen erkänner att den tvingats in i tiggeri? Troligtvis är dessa personer (som tvingas in i tiggeri) väldigt få. Antagligen är det främst min rädsla som spelar mig ett spratt.
 
 
 
Fast oavsett vilket, tycker jag att tiggeri är fel. Med det menar jag inte att tiggarna gör fel (inte alla, även om det finns några oförskämda undantag), utan att själva tiggeriet är fel. Det borde väl finnas en annan lösning på det problemet?
 
Egentligen borde man gå till roten med problemet, nämligen situationen i hemländerna. Under förutsättning att det inte råder krig (som det exempelvis gör i Mellanöstern), borde man försöka se vad vi kan göra för att hjälpa hemländerna. Det finns trots allt en orsak till att emigranterna har åkt därifrån. Dock menar jag inte att det är hela lösningen, men att det åtminstone är där man borde börja undersöka saken. För visst kan vi hjälpa emigrant efter emigrant här, men om inget görs i hemländerna kommer emigranterna fortsätta att söka sig utanför sina länder.
 
Nu vet jag inte hur det ligger till i övriga Sverige, men i Varberg och Falkenberg har emigranterna börjat sälja knappar av olika slag. Tanken är att de får köpa ett visst antal och sedan får de behålla mellanskillnaden. Exakt hur emigranternas inköp går till, kan jag inte svara på. Troligtvis har väl de flesta inga pengar och då blir det också svårt att köpa något. Fast det går antagligen att lösa skulle jag tro. Dock är det just det som jag menar är en bra idé - att de får sälja saker. På det viset behöver de inte sitta och förnedra sig själva. Jag vet inte om det finns någon organisation, men om inte annat så skulle man kunna starta en organisation dit folk kan skänka saker och sedan skulle emigranterna kunna få sälja dessa saker. Det hade väl varit en liten lösning?
 
I Malmö har jag fått höra att en del emigranter samlar på burkar och flaskor, som de sedan pantar. Det är också en väldigt bra idé! I åtminstone Falkenberg ser jag dagligen en mängd burkar och flaskor som hade kunnat pantas. För förutom att emigranterna tjänar lite pengar på det, skulle de göra en väldigt bra insats för miljön!
 
Jag tror inte på att förbjuda tiggeri. Däremot tror jag att många och små lösningar i längden kan åstadkomma en förbättring av emigranternas situation. Håller du inte med?


Dagens citat:

"Den stora vägen är jämn, men folket älskar att ta omvägar."
(Lao Zi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Youtube - here I come!

Nu har jag och Videofy.me definitivt gjort slut. Jag är trött på allt krångel vid uppladdning och att inbäddningen av klippen inte fungerar som den ska. Dessutom får man inget svar från supporten när man mailar dem!
 
Med anledning av det, har jag skapat en Youtube-kanal för den här bloggen och försöker nu lägga upp alla videor på nytt, vilket kommer ta sin lilla tid. Vissa videor kommer vara offentliga, medan andra kommer så att säga vara olistade. Att de är olistade innebär helt enkelt att man inte kan söka fram dem och de kan bara ses om man har direktlänken.
 
 
 
Nu i efterhand förstår jag inte varför jag väntade så här länge på att överge Videofy.me, med tanke på att den tjänsten bara har blivit sämre med tiden. Aja, man lär sig av sina misstag.


Dagens citat:

"Om du vill bli älskad, älska själv."
(Ovidius)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Kompensation med råge

Jag har tidigare berättat om brädspelet Escape. Vad jag däremot inte har berättat är att när älsklingen packade upp innehållet så snart vi hade fått hem spelet, upptäckte han att det hade skett ett tryckfel på ett karaktärskort samt att trycket på en hel del av tärningarna var av ganska dålig kvalitet.
 
Av den anledningen skrev älsklingen till spelföretaget Queen Games och berättade detta. Sedan hörde vi inget. Inte förrän det damp ned ett kuvert med ett nytt karaktärskort och nya tärningar! Kortet tyckte jag var en självklarhet att vi skulle få nytt, men jag hade inte räknat med att de faktiskt skulle skicka nya tärningar med bättre tryck.
 
 
 
Stort tack Queen Games! Ni får en stor tumme upp av mig!


Dagens citat:

"Äkta glädje återfinns inte i det som kommer och går, utan i det som är."
(Rumi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Att inte ge upp - på gott och ont

Jag är född med en envishet som oftast gör att jag vägrar ge upp när jag har börjat med något. Ifall jag har påbörjat något, vill jag oftast avsluta det. Även om det innebär att jag äts upp inifrån.
 
Visst finns det tillfällen då jag ger upp för lätt, men dessa gånger är inte många. Åtminstone inte i jämförelse med hur ofta jag vägrar ge upp.
 
Jag medger att det finns fördelar med att vägra ge upp, såsom att man utvecklas av utmaningar, fast i vissa sammanhang borde det kanske vara bättre att ge sig? Just nu befinner jag mig i en situation där jag upprepade gånger har blivit uppmanad av personer i min närhet att ge upp. Anledningen till dessa uppmaningar är att jag på grund av situationen, sakta men säkert bryts ned och äts upp inifrån. Detta är en stor anledning till att jag har mått som jag mått och fortfarande mår som jag till viss del gör. Personerna runt mig menar att det inte är värt det och att jag borde tänka på mig själv. Trots det klamrar jag mig fast och stannar kvar där jag är.
 
Bild över Stockholm, tagen på min vårutflykt med hyresnämnden.
 
Varför? Det "enkla" svaret är antagligen skuldkänslor. Tanken på att ge upp och därmed ge mig av och erkänna mig besegrad, ger mig så pass mycket dåligt samvete att jag inte vågar. Trots att jag kanske borde. Samtidigt hoppas jag på att det ska bli bättre. Det måste det bli.
 
Vi får se hur länge jag orkar. Kanske ger jag upp till slut. Kanske går jag under på kuppen. Hur det blir i slutändan, återstår att se.


Dagens citat:

"För alltid är sammansatt av nu:n."
(Emily Dickinson)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Typiskt kvinnligt?

Sedan 2011 har jag varit på fyra kvinnodominerande arbetsplatser och har nu börjat fundera kring en röd tråd som jag har tyckt mig se. Jag påstår inte att det är en obestridlig sanning, men för mig tycks det ändå finnas ett samband.
 
Vikt och mat. Kanske inte så förvånande, men ändå ganska tjatigt och emellanåt faktiskt löjligt. Framförallt på åklagarkammaren, hyresnämnden och advokatbyrån har detta varit återkommande. Jag har hört alltifrån gnäll om att personen måste kompensera i någon sorts form av svält på grund av att personen ifråga ätit en liten kaka eller liknande, till frågor som riktats till mig, såsom "Tror du att du är en skogshuggare?" (anledning: jag hade råkat fylla matlådan med mer mat än vad jag avsett eftersom det inte såg ut att vara lika mycket som det faktiskt var när jag fyllde matlådan) eller "Bantar du eller?" (anledning: jag tackade nej till en kaka eftersom jag mådde lite illa vid det aktuella tillfället).
 
 
Jag har själv problem med tankar rörande min vikt och mitt utseende, så jag förstår att dessa tankar och åsikter finns. Men i ärlighetens namn - borde vi inte försöka göra något åt det? Vill vi verkligen förmedla vidare dessa osunda tankar till de yngre generationerna? Vill vi verkligen att de felaktiga bilderna av "hur man ska se ut" ska leva kvar? Ja, jag säger osunda, därför att de som gnällt över kaloriinnehåll i kakor eller liknande inte haft något behov av att gå ned i vikt. Såvitt jag har kunnat se, har de inte haft något överflödigt fett på kroppen.
 
Jag blir bara så trött på hetsen kring hur man "ska" se ut. Håller du inte med om att det håller på att bli lite gammalmodigt? När ska vi släppa dessa tankar och gå vidare med våra liv? Jag tycker att det definitivt börjar bli dags nu.


Dagens citat:

"Det är inte vad du gör, utan vad du slutar att göra, som är avgörande."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Att bära en mus

Fåntratten är allt bra rolig ibland. Kanske inte när han väcker mig mitt i natten bara för att han är på extremt och akut kelhumör, men annars så! En av dessa roligheter är hur han bär leksaksmössen här hemma.
 
 
 
Jag är van vid att katter bär möss antingen i musens svans eller att de biter tag om musens kropp. Uppenbarligen tycker fåntratten inte om att vara som alla andra, för han föredrar att bära musen i nosen. Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker förklara för honom att det är bättre att bära den i svansen, för han fortsätter att gripa tag om musens nos och sedan springer han iväg.
 
Kanske är det jag som är ute och cyklar. Vad vet jag om vilket sätt som är det bästa att bära en mus på? ;-)


Dagens citat:

"Varken motgång eller framgång har kraften att förändra ditt inre varandetillstånd."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Saker jag är bra på

 
 
Efter att ha läst Evahs inlägg, blev jag inspirerad till att fundera kring vad jag är bra på. Jag vet inte varför kvaliteten på videon blev så skum. :-( Den bärbara datorn vägrade samarbeta med mig när jag spelade in. Hoppas att du kan stå ut ändå!
 
Jag håller nu på att flytta över mina videoklipp från Videofy.me till YouTube, eftersom Videofy.me bara krånglar. :-(


Dagens citat:

"Dörren som stänger dig inne är också dörren som släpper dig fri."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Skumtimmen (Johan Theorin)

Uppläsare: Magnus Krepper
 
"Det är en dimmig sensommardag i början av sjuttiotalet på norra Öland. En liten pojke bestämmer sig för att ta reda på vad som finns på andra sidan stenmuren till morföräldrarnas trädgård. Han klättrar över muren och försvinner i dimman, utan några som helst spår. I dagar letar familjen, polisen och frivilliga efter pojken, men till slut tvingas de ge upp. Kanske har han irrat sig ner till den steniga stranden och svepts med av vågorna i Kalmarsund.

Tjugo år efter denna tragedi lever pojkens mor Julia instängd i sin lägenhet i Göteborg, deprimerad och alkoholiserad. Då får hon ett oväntat telefonsamtal från sin far, den åldrige sjökaptenen Gerlof Davidsson, som numera är bosatt på ett servicehem på norra Öland. Trots att han är skröplig har han börjat bedriva privata efterforskningar kring dottersonens försvinnande. Nu anser han sig ha funnit nya ledtrådar som förstärker en teori han har kring vad som har hänt. Han berättar om en mytomspunnen ölänning, Nils Kant, som under många år spred skräck i bygden. Denne våldsman dog visserligen under oklara omständigheter tio år innan Julias pojke försvann, men vissa saker tyder på att han fortfarande lever. Vandrar Nils Kant fortfarande omkring ute på det öde alvaret i den öländska skymningen, i skumtimmen? Var det han som förde bort Julias son? Det finns personer på Öland som inte har glömt Nils Kant, och någon verkar vara redo att döda för att sanningen inte ska komma fram..."
 
 
 
Trots att Johan Theorin tyvärr skrev ut sådant som var uppenbart tack vare sammanhanget - och därför i mina ögon rena självklarheter - lite för många gånger, var Skumtimmen en välskriven roman med en så invecklad lösning att jag har svårt att tro att särskilt många lyckas lista ut det. Bravo Theorin!
 
Dock retar jag mig som vanligt på Gerlof Davidsson och hans "förmåga" att gissa sig till saker som han inte borde kunna gissa sig till. För min del hade Theorin gärna fått byta ut duktiga Gerlof som listar ut allt, mot något annat. Fast det är bara min åsikt. I övrigt var berättelsen som sagt genomtänkt och välskriven.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lånat på Varbergs bibliotek.


Dagens citat:

"Oroa dig mindre, le mer. Ångra inte, bara lär och väx."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Du behövs

Jag insåg nyligen att det var länge sedan som jag skrev ett inlägg om blodgivning. Antagligen har jag vid det här laget redan sagt det mesta som behövs sägas, men jag anser att det ändå tål att upprepas.
 
Det var i december 2008 som jag blev godkänd blodgivare och sedan dess har jag försökt att ge blod så regelbundet som möjligt. Egentligen avskyr jag sjukhus och jag är så pass känslig att jag varken kan se eller knappt ens prata om blod eller liknande. Trots det anser jag att blodgivning är viktigt, så var fjärde månad (eftersom jag är kvinna - män får ge var tredje månad) trotsar jag mina egentliga känslor och gör en viktig insats. Och om jag kan, kan vem som helst!
 
 
 
Blod behövs hela tiden. Just nu är Sverige självförsörjande, men med knapp marginal - vilket innebär att det lätt kan bli blodbrist. Tänk ifall du råkar ut för något och behöver akut blodtransfusion - skulle du inte vilja att det då finns rätt blodtyp och tillräcklig mängd? Det skulle i alla fall jag vilja att det gjorde om jag skulle vara i behov av blod. Varför ska man då förvägra andra samma sak? Det går inte att tänka att det finns andra som kan ge, för om alla skulle tänka så skulle ingen vara blodgivare. Om man är frisk och uppfyller de övriga kriterier som krävs, anser jag att det inte finns någon anledning att inte bli blodgivare. Spruträdd? Det går att jobba bort. Man behöver inte ens titta på när de sätter in nålen. Jag tittar alltid åt andra hållet och under tappningen försöker jag hela tiden hitta något annat att titta på än slangen som löper från min arm. Och vet du? Det går utmärkt! Den mängd som man ger bort (4,5 dl) är en mängd som man klarar sig utan. Kroppen producerar dessutom nytt blod hela tiden.
 
Det är inte svårt att bli blodgivare. Däremot är det svårt att vid behov ge blod till någon om det inte finns något blod att ge.


Dagens citat:

"Om du vill göra världen till en bättre plats, ta en titt på dig själv och skapa sedan förändring."
(Siedah Garrett)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Min bokhylla fortsätter att berätta

Idag tänkte jag återigen ge mig på att försöka få ihop en berättelse med första meningen ur tio slumpvis utvalda böcker från min bokhylla. Dock har jag den här gången medvetet placerat meningarna i den här ordningen.
 
"Käraste mamma! Regndropparna faller tungt ner från den mörka himlen och pölarna blir allt större och större på marken. Det sägs att en blinkning är den snabbaste rörelse människokroppen klarar av att prestera. Efter årtionden av tålmodig vanskötsel och kärleksfull försummelse gick The Ford County Times i konkurs 1970. Det falangbaserade samhälle som Tris Prior en gång trodde på är splittrat av våld och maktkamper, ärrat av svek och förluster. Hettan var tryckande över de torra gräsmarkerna. Som eld, precis som eld. Man sade att dårarnas skrik kunde höras över sjön när det var vindstilla. Med ännu slutna ögon, på väg ur en dröm som löstes upp och redan var omöjlig att minnas slängde Hector en slapp hand tvärs över sängen. Att föda en oäkting ingick inte i planen."
 
 
 
 
Tja, jag får erkänna att det definitivt är lättare att skriva något helt nytt än att arrangera tio meningar ur slumpvis utvalda böcker så att det blir någon logik i det hela. Fast jag har åtminstone gjort ett gott försök!
 
 
Böckerna som användes var (de är angivna i den ordning de användes): Hemkomsten av Maeve Binchy, Att slukas av mörker av Hanan Sabah och Jessica Turban, [geim] av Anders de la Motte, Domen av John Grisham, Allegiant av Veronica Roth, Dolda hemligheter av Lisa Jackson, Hypnotisören av Lars Kepler, Djup av Henning Mankell, Örfilen av Christos Tsiolkas samt Blå dahlia av Nora Roberts.


Dagens citat:

"Man knådar lera och tillverkar ett kärl: det är Intet i dess inre som gör kärlet användbart."
(Lao Zi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

När ska man lära sig?

I samband med utbetalningen av skatteåterbäringen, började det tydligen dyka upp bluffmail som påstods komma från Skatteverket. I mailen fanns en länk som ledde till en falsk hemsida där man uppmanades att fylla i kontouppgifter för att kunna få sin skatteåterbäring.
 
Det är knappast första gången den här typen av bluffmail eller bluffbrev dyker upp. Varje gång är det samma sak: de utger sig för att vara någon myndighet eller ett företag (exempelvis bank) och begär att man ska ange kontouppgifter. Varje gång går den äkta myndigheten eller det äkta företaget ut med att det inte är berörd myndighet/företag som skickat detta och att de aldrig skulle begära att man uppger den typen av uppgifter.
 
Varje. Gång.
 
Därför förvånar det mig starkt att det ändå är människor som faktiskt går på den här typen av bluffar. Tittar de inte på nätet? Läser de inte tidningar? Ser de på inte på TV-nyheterna? Jag har svårt att tro att det har undgått någon att man inte ska uppge sina kontouppgifter när man får ett mail som begär det. Möjligtvis kan jag gå med på att unga människor eventuellt går på det, men många gånger är det faktiskt vuxna som hamnar i fällan. Sedan gnäller de i media över att de blivit lurade.
 
Siljan förra sommaren.
 
Ja, jag skriver "gnäller", därför att jag faktiskt tycker att det är lite rätt åt dem. För visst, man har kanske missat nyheterna om att myndigheterna eller företagen aldrig skulle begära ens kontouppgifter på det här sättet. Men borde det ändå inte ringa en varningsklocka någonstans i ens medvetande? Verkar det inte skumt? Om jag skulle känna mig osäker, hade jag ringt till en handläggare och frågat. Haha, jag blev faktiskt väldigt konfunderad när jag och älsklingen hade varit ute på promenad i Falkenberg en helg. På vägen hem passade vi på att köpa glass från SIA-glasskiosken på Rörbecksplatsen vid Stortorget. När vi kom hem, såg jag att jag hade fått ett mail från iZettle. Det var ett kvitto på glassköpet. Jag började febrilt leta i tankarna och försökte komma på hur iZettle kunde koppla ihop mitt bankkort med min Gmail-adress. En slump? Efter lite letande bland mina mail, kom jag på att jag faktiskt hade angett min Gmail-adress förra året på Warcon när jag köpte ett brädspel åt mig och älsklingen. Längst ned i det mailet står det att iZettle sparar den kopplingen för framtida bruk. Nu var detta i och för sig inte hela världen - ett kvitto är ingenting jämfört med en begäran om att lämna ut kontouppgifter. Men ändå. Hos mig ringde en varningsklocka eftersom detta kändes en aning skumt.
 
När det kommer till skatteåterbäringen bör det inte vara någon som lyckas gå på den här typen av bluffar som jag inledningsvis nämnde. Det som gäller är nämligen att man antingen anger ett utbetalningskonto när man är inloggad på deklarationssidan, eller så fyller man i en blankett som sedan skickas antingen till ens egen bank eller till Bankgirot. För mig skulle det te sig mycket märkligt om Skatteverket skickar ett mail till mig med en sådan begäran. Visst har vi blivit ett alltmer digitalt samhälle, men fortfarande ska man inte skicka känsliga uppgifter per e-post (såvida det inte är en säker överföring/krypterad överföring, vilket domstolarna nu har börjat använda i större utsträckning istället för fax).
 
Kanske är jag en aning hård, men folk bör väl lära sig någon gång hur bluffmail och bluffbrev fungerar? Jag menar, det kan väl inte komma som en överraskning varje gång det cirkulerar sådant? För mig känns det ungefär som SJ:s reaktion på när det snöar ...


Dagens citat:

"Vad du inte vill att andra skall göra mot dig skall du inte heller göra mot andra."
(Konfucius)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Skäl för att skaffa Facebook?

Jag snubblade över Mats Baxs blogg en dag och hittade tre väldigt roliga inlägg.
 
De två första handlar om hur det skulle kunna se ut om vi gör svenska versioner av Game of thrones och Härskarringen. Haha! En del av rollerna tyckte jag var klockrena, såsom i Game of thrones: Rolf Lassgård som Ned Stark, Andreas Wilson som Joffrey Baratheon (älskar kommentaren under den bilden!) och Peter Stormare som Stannis Baratheon. Här kan du se kandidaterna till att få spela Jon Snow. När det kommer till Härskarringen, tyckte jag att Henrik Dorsin passar som handen i handsken för rollen som Gollum. Kommentaren undertill var klockren!
 
 
 
Nästa inlägg gjorde mig faktiskt sugen på att skaffa Facebook, men bara nästan! I det inlägget gav Mats Bax exempel på hur det hade kunnat vara om man haft Disney-karaktärerna som Facebook-vänner. Här kan du se hans fullständiga projekt. En konversation sin jag fastnade mest för var den mellan Jafar, Aladdin och Anden:
 
Jafar har lyssnat på låten "Let it go" från filmen "Frozen" på Spotify och detta har nu lagts till som en händelse i hans logg.
 
Aladdin: OMG! Anden Abu Jasmine Sultanen
Jafar: Lägg dig inte i, pojk! Hur får jag bort Spotify härifrån!? Anden, gör så att det inte syns! Jag befaller dig!
Anden: Let it go, Jaffe. Let it go.
 
Haha! Om jag ändå hade haft hälften av hans fantasi och humor! :-)
 
Med detta skrattfyllda inlägg, vill jag önska dig en riktigt trevlig midsommar!


Dagens citat:

"Det enda som aldrig förändras är förändring."
(David Ross)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Spåren på bryggan (Lars Rambe)

"Historien utspelar sig på två tidsplan där en mordgåta från 60-talet kommer upp till ytan i nutid. Det handlar om lokalreportern Fredrik Gransjö som via en artikel väcker ett olöst brott från 1965 till liv. Läsaren kastas genast in i berättelsen om hur en mentalpatient rymmer från Sundby sjukhus under dramatiska omständigheter. Scenen som målas upp nästkommande morgon lämnar en isklump i magen:

Snöstormen hade precis blåst över och nu stod en stor samling människor och tittade bestörta ut över fjärden. I ett område med knagglig, blåsvart is syntes en nästan överfrusen vak. Där stack överkropparna på två människor upp. Sannolikt var det en kvinna och en man, tryckta tätt mot varandra, nästan omslingrade. De såg ut att vara fastfrusna i isen.

Den före detta kriminalreportern som valt Strängnäs framför huvudstaden inser knappast vad han har bidragit till att sätta igång. Den brutala avrättningen av en okänd man i en av Strängnäs parker leder till ett bryskt uppvaknande. Maria Carlson och hennes kollegor vid Strängnäspolisen ställs inför en svårhanterlig situation vars snabba och våldsamma utveckling lämnar ansvaret helt i deras händer. Vad är det som händer och varför? I botten finns flera mäns kärlek till samma kvinna och dess följder."
 
 
 
Anledningen till att jag ville läsa Lars Rambes Spåren på bryggan, var för att den utspelar sig i Strängnäs i Sörmland. Jag tilltalas av berättelser som utspelar sig på platser jag känner till och under åren som vi bodde i Åkers Styckebruk (för min del var det juni 2009 till januari 2012) var vi en hel del i Strängnäs.
 
Intrigen i berättelsen är tämligen komplex och jag kunde inte lista ut vem gärningsmannen/vilka gärningsmännen var, förrän Rambe presenterade lösningen i slutet. De två parallella historierna fungerar bra och bygger upp stämningen. Dock tyckte jag att Rambe drog ned på berättelsens fart genom att ganska ofta använda sig av metoden "säg vad du vill säga, säg det och säg vad du har sagt". Ibland kan det fungera, men nu blev det istället enbart tjatigt.
 
Något annat som Rambe också gärna hade fått stryka, var epilogen och den detalj i berättelsen som var knuten till epilogen. I mina ögon tillförde det inte berättelsen något, utan var bara till för att dra ut på det.
 
Som helhet var det en helt okej debutroman och jag ser fram emot att läsa nästa del i serien om Fredrik Gransjö.
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Kärleken liknar törsten; en droppe vatten ökar den."
(Nicolas de la Bretonne)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Pride i Falkenberg 2015!

Lördagen den 13 juni var det dags för andra upplagan av Falkenbergs pridefestival! Här har jag skrivit om hur jag upplevde förra årets pridefestival.
 
 
Precis som förra året ägde pridefestivalen rum samma dag som Falkenbergsdagen, men för min del var det mest pride som lockade och det här året hade festivalen vuxit! Förra året hade man valt att ha Regnbågsträdgården vid Navigatorcentrum vid bussterminalen. I år hade man placerat Regnbågsparken vid Sagocafeét (vilket är bakom matstället Burger Inn).
 
 
Jag hade funderat lite på om författaren Niclas Christoffer skulle vara konferencier i år igen eller om Falkenbergs kommun hade valt någon annan. Det var därför som jag med spänning och senare även glädje steg in i Regnbågsparken med älsklingen och såg att Niclas Christoffer var på plats i år igen!
 
 
Jag gick fram och sade hej till honom, och vet du vad? Han kom ihåg mig! Han sade att han hade tänkt på mig och undrat om jag skulle dyka upp den dagen. Min hjärna stod antagligen still just då, för jag hade aldrig kunnat tänka mig att han faktiskt skulle komma ihåg mig. Precis som förra året var han så himla gullig och han anförtrodde mig hemligheten om hur han skulle gå klädd i pridetåget;
 
 
Visst är han fin? Jag tycker att han definitivt passar som regnbågsfärgad falk. ;-) Vi skildes senare åt med löfte om att vi ska hålla kontakten (och så uppmanade Niclas Christoffer mig att skaffa Facebook ...).
 
 
Det var en mycket fin och trevlig dag! Både jag och älsklingen lyckades bli rejält solbrända i ansiktet. Det tråkiga var att regnet kom efter pridetåget och när vi hade stått en stund i regnet, kände vi att det var dags att dra oss hemåt. Men fram tills regnet var det mycket trevligt. Jag var sugen på att delta i Friskis & Svettis uppladdning inför pridetåget, men med tanke på att jag tidigare under morgonens cirkelpass lyckats anstränga mitt knä igen, valde jag att stå över. Men det såg väldigt roligt ut!
 
 
 
Saga Becker var en av årets pridetalare och hon sade att hon ser fram emot den dagen då vi inte ska ha pridefestivaler för att de behövs, utan för att vi helt enkelt vill. Jag kan inte annat än att hålla med henne! Varför ska man inte få vara den man vill vara? Varför ska det finnas människor som anser att alla ska vara på ett visst sätt och om man inte är så, är man fel, äcklig m.m.? Nej, jag anser att alla ska få vara precis som de vill och jag ska försöka göra det jag kan för att bidra till den utvecklingen!
 
Jag längtar redan till nästa års pridefestival i Falkenberg! Om vi bor kvar här då, ska jag definitivt gå om jag har möjlighet. Om vi inte bor kvar ... Tja, då får jag försöka lösa det på något sätt. :-) I klippet nedan kan du se några ögonblick från årets pridefestival i Falkenberg.
 

Den 27 juni är det pridefestival i Varberg! Som det ser ut nu ska jag och älsklingen gå dit och se hur Varbergs första festival blir. Ses vi där?


Dagens citat:

"Om du vill se vad barn tycker om att göra, sluta ge dem saker hela tiden."
(Norman Douglas)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Hur mås det?

I vanliga fall brukar jag inte ha något emot fåglar i största allmänhet, men nu tror jag att jag har fått men för livet.
 
Det var först i förra veckan som värmen tycktes komma på riktigt och under en av de finare dagarna, bestämde jag mig för att äta lunch på bakgården som tillhör villan som advokatbyrån finns i. Det var varmt och mysigt och jag kände mig allmänt lugn och nöjd. Åtminstone fram till dess att en mås satte sig på marken bredvid bordet där jag satt. Den skrek och stirrade på mig, men jag tänkte inte mycket mer på det. Inte förrän måsen flög några varv ovanför mig och plötsligt hade jag fått måsbajs på tröjan!
 
 
Innan jag tog min tillflykt tillbaka in på kontoret, skällde jag på måsen och förklarade vilket elakt beteende detta var. Måsen fortsatte att cirkulera över mig och skrek för glatta livet. Senare under dagen satte den sig på räcket utanför dörren till bakgården och stirrade in samtidigt som den skrek.
 
Jag har vid några tillfällen antingen försökt vara ute på bakgården eller haft ärenden ned till källaren, men varje gång har måsen kommit så fort den sett mig och praktiskt taget attackerat mig! Därför undviker jag nu att gå ut på baksidan så mycket som möjligt. När jag pratade om detta med min syster, föreslog hon att måsen kanske har ett bo i närheten och tycker att jag inkräktar? Det är möjligt, men måste den ändå attackera mig trots att jag inte har gjort något?! Jag har inte ens sett om det finns ett bo - hur kan jag då utgöra en fara?! Den här upplevelsen har gjort att jag antingen rycker till eller ryser av obehag så fort jag hör en mås.
 
Min egen teori är att måsen helt enkelt är galen ...


Dagens citat:

"Lyckan är inte en fråga om intensitet utan om balans och ordning och rytm och harmoni."
(Thomas Merton)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dags att slänga offerkoftan!

För några veckor sedan påbörjade jag den arbetsamma resan med att försöka behålla den glädje som jag har börjat känna. Visst har ångesten tittat förbi en och annan gång, men det är inte alls som tidigare. Jag tror att det här kan bli bra. :-) Den här gången känner jag mig mer motiverad än någonsin.
 
Exakt vad den här vändningen beror på, vet jag inte. Fast jag tror att den har att göra med att jag och en kompis bestämde oss för att ändra inställning till vår tillvaro och försöka vara mer positiva. Det är nästan för lätt för att jag ska våga tro att det är sant, men jag kan inte komma på något annat som kan ha bidragit till förändringen. Hur som helst, efter att jag tog detta beslut bestämde jag mig för att även börja jobba med min dåliga självkänsla eftersom jag tror att den är roten till mitt dåliga mående. När jag nämnde detta för min svägerska, tipsade hon mig om Mia Törnbloms böcker.
 
Jag älskar den här bilden av Falkenberg!
 
Jag började lyssna på Självkänsla nu! och som jag skrev i ett tidigare inlägg, finns där några bra verktyg som jag tänkte testa. Hittills har jag hunnit testa "Jag-är-bra"-boken. Tanken är att man dagligen ska skriva i den här boken under rubrikerna "Bra", "Tack" och "Hjälp".
 
Under "Bra" ska man skriva minst tre saker som har varit bra med en själv under dagen. För mig är detta en svår övning, men det blir nog lättare med tiden. :-) Jag måste lära mig att sluta vara så hård mot mig själv. Under "Tack" ska man skriva upp allt som man är tacksam över i sitt liv. Även detta är svårt, men om jag bara tar mig tid att tänka, brukar jag kunna få ihop en hel del saker som jag är tacksam över. Under "Hjälp" ska man skriva upp sådant som man oroar sig över och vill ha hjälp med under morgondagen. Ett exempel som jag själv brukar skriva är Hjälp mig att orka med morgondagen.
 
Jag rekommenderar alla att läsa den här boken och testa på de övningar som finns. Att läsa/lyssna på den här boken höjde definitivt min motivation till att vilja förändra min situation - en gång för alla. Nu får det vara slut med att sitta i den mörka gropen. Jag vill tillbaka till ljuset igen!


Dagens citat:

"Oroa dig inte för vad som ligger bakom dig och vad som kommer längre fram."
(First Aid Kit)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ljudböcker i mobilen

Minns du att jag i höstas fick prova på tjänsten Mofibo (en app som gör att man kan läsa e-böcker i mobilen) genom Buzzador? Nu har jag återigen fått vara med i en buzzadorkampanj och den här gången fick jag prova på Storytel.
 
 
Eftersom jag antar att de allra flesta känner till Storytel, behöver jag nog inte ge någon grundlig förklaring till vad det är. Om du mot förmodan inte känner till Storytel, är det en app som gör att man kan lyssna på ljudböcker (och e-böcker) i mobilen.
 
 
Sedan en tid tillbaka har jag slukat ljudböcker på löpande band, så när jag fick möjlighet att testa Storytel tvekade jag inte. Hittills är jag väldigt nöjd och skulle i framtiden kunna överväga att använda en liknande tjänst. För närvarande tycker jag att det pris som Storytel tar är en smula för dyrt - framför allt då jag tidigare har sett liknande alternativ, fast till lägre priser.
 
 
Själva användandet är väldigt smidigt och fungerar ungefär som mofibo; man kan välja att lyssna med nätanslutning eller att lägga upp till fem böcker i så kallad offline-läge och sedan lyssna på böckerna utan nätanslutning. Vissa av böckerna erbjuds också som e-böcker. Storytel har ett stort utbud av böcker.
 
 
Jag är som sagt nöjd med användningen så här långt. :-) Jag ska också passa på att påpeka att jag inte får betalt för att skriva det här inlägget. Jag skriver det, därför att jag vill dela med mig av mina erfarenheter.


Dagens citat:

"Att begripa bakgrunden till en handling gör den inte rätt, men det kan öka förståelsen."
(Mikaela Bley)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dikter à la en bokhylla

Lite bokryggspoesi så här i sommartid skulle väl inte sitta fel? Då får vi se vad min bokhylla kan erbjuda idag ...
 
 
 
Dirigenten från Sankt Petersburg,
till offer åt Molok.
Den siste tempelriddaren,
vakande ängel.
 
Den var väl okej, eller vad säger du?
 
 
 
 
Det som göms under sten,
nattens lågor,
hett blod
fatta eld.
 
Hmm, jag tror att min mörka sida vill säga mig något ... Aja, vi får väl se vad bokhyllan hittar på till nästa gång. ;-)


Dagens citat:

"Med gräl har man hittills inte kommit någon vart."
(Hermann Hesse)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Självkänsla nu! (Mia Törnblom)

Uppläsare: Mia Törnblom
 
"Hur kommer det sig att människor som utåt sett har allt - skönhet, status, förmögenhet, talang, kunskap, framåtanda, självförtroende - ändå kan känna sig misslyckade och otillräckliga? Svaret är med största sannolikhet: låg självkänsla.

Med låg självkänsla spelar det ingen roll vad vi erövrar eller hur högt vi når - vi kommer ständigt att vara rädda för att misslyckas. Vi kan inte heller uppskatta vad vi uppnått utan måste hela tiden uträtta mer. Vi klarar varken av komplimanger eller kritik - och i slutändan förlorar vi vår livslust.

För att komma till rätta med problemet är det väsentligt att känna till skillnaden mellan "självförtroende" och "självkänsla":

- självförtroende: en stark tilltro till den egna personlighetens förmåga att prestera.

- självkänsla: medvetenhet om den egna personlighetens värde, det vill säga mitt eget värde i mina egna ögon.

I boken presenteras ett fungerande träningsprogram för självkänslan. Med exempel som är lätta att känna igen sig i hjälper författaren oss att riva de hinder som står i vägen för hög självkänsla och ett rikare liv."
 
 
 
 
Självkänsla nu! var en mycket intressant bok att lyssna på och jag lärde mig en hel del. Jag kände igen mig i mycket av det som Mia Törnblom pratade om och all denna igenkänning fick mig att inse att jag verkligen behöver ta itu med min dåliga (för att inte säga knappt existerande) självkänsla.
 
I och för sig har jag i skrivande stund inte testat de övningar som föreslås i boken, men de låter som bra verktyg. Jag tänker ge dem en chans.
 
Det enda negativa med ljudboken var själva uppläsningen. Mia Törnbloms uppläsning var så pass hackig att jag mest satt och irriterade mig på det. För mig hade boken antagligen fungerat bäst som fysisk bok.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lyssnat på genom Storytel.


Dagens citat:

"Livet är en blomma och kärleken dess nektar."
(Victor Hugo)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dr Jekyll och Mr Hyde (Robert Louis Stevenson)

Uppläsare: Anders Ekborg
 
"Den respektaple Dr Jekylls vänner blir förvånade när han börjar umgås med en konstig, ful, och otroligt grym man. Jekyll har dessutom testamenterat allt i sin ägo till denne märklige Mr. Edward Hyde.

Boken är en skildring av personlighetsklyvning - enligt Francis Bull "så spännande och hemsk att man kommer att tänka på Edgar Allan Poe." Berättelsen tolkas oftast som en berättelse om människans inneboende förmåga till både ont och gott och vår kamp mot våra mest djuriska impulser."
 
 
 
Antagligen känner om inte alla så åtminstone de flesta till berättelsen Dr Jekyll och Mr Hyde. Det är en gammal klassiker som det ofta refereras till. Om det inte hade varit för att jag redan kände till tvisten i denna korta berättelse, hade jag antagligen uppskattat den ännu mer. Fast spänningen blev inte förstörd för det! Nej då. Nu fick jag ju veta hur allt hängde ihop och varför Mr Hyde skapades.
 
Robert Louis Stevenson lyckas skickligt bygga upp berättelsen och trots att den egentligen inte är särskilt realistisk, låter hans förklaringar logiska i mina öron och jag börjar för ett ögonblick tro att det verkligen kan ske.
 
Tack Anders Ekborg för en mycket behaglig läsupplevelse!
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lyssnat på genom Storytel.

Naturlig examenstårta

Nu återstår det bara några småsaker innan älsklingen kan säga att han verkligen har tagit examen efter sina tre års slit. Han har både haft examensceremoni på högskolan och redovisat sitt examensarbete samt haft opponering. Därför valde vi att fira lite extra här hemma veckan efter att han haft sin avslutningsceremoni på högskolan (med andra ord blev det samma vecka som han redovisade sitt examensarbete). Med firande innebar det att jag skulle baka en tårta. Yay! :-D
 
Jag försökte få till en hyfsat sockerfri tårta, men eftersom det inte gick som jag ville fick det tyvärr bli en ganska sockerfylld sådan. Nåväl, vi får trösta oss med att vi inte äter sådant så ofta (vi har faktiskt blivit rätt duktiga på att välja bort vitt socker!). Dessutom tycker jag att det är roligt att baka tårtor. Hur som helst, med anledning av att han har pluggat naturvård och artmångfald, ville jag göra en tårta som passade till hans utbildning. Resultatet blev följande:
 
 
Egentligen var det inte en så avancerad tårta, men den tog mig nästan hela lördagen att göra! Men det var värt det. :-)
 
Tårtan består av två tårtbottnar, varav den ena blev smaksatt med lakritssirap (dock smakade det inte särskilt mycket, trots att smeten hade en ganska stark lakritssmak). Mellan tårtbottnarna hade jag sockerfri blåbärsmousse. Tårtan är spacklad med kokossmörkräm (dock tyckte jag inte att smörkrämen smakade tillräckligt mycket kokos, trots att jag även hade i kokosessens). Kokossmörkrämen var lite svår att få att fastna på tårtan, så tyvärr blev det ganska tjockt lager på kanterna.
 
Tårtan är täckt med grön sugarpaste som jag smaksatte med pepparmintsarom. De orangea blommorna, de röda löven, de svarta fåglarna, nyckelpigan, de svarta stenarna kring vattenfallet samt bokstäverna är även de gjorda i sugarpaste, men smaksatta med kokosarom. Vattenfallet blev jag inspirerad att göra från det här inlägget. Under "vattnet" har jag blåfärgad smörkräm som jag smaksatte med arrak (samma smak som dammsugare, för den som inte vet). "Vattnet" är rätt och slätt blå pyntgelé som jag köpte. Till den här storleken räckte det precis med en liten tub. Bokstäverna, blommorna, fåglarna och löven är gjorda med utstickare som jag har fått av älsklingen.
 
 
 
Jag får erkänna att sugarpasten är lättare att arbeta med, även om jag insåg att jag eventuellt hade lite för lite florsocker i (framförallt när det gäller den röda delen), vilket gjorde att den blev en aning för kladdig. Men det går att arbeta i mer florsocker under tiden man arbetar med den. Mitt stora problem var dock glycerolen. I receptet står att man köper det på apoteket, men apotekspersonalen fick stora ögon när jag bad om att få köpa en sådan flaska, eftersom deras glycerol är till för att bevara kvistar och löv. Efter lite sökning på nätet insåg jag att det råder ganska delade meningar om huruvida man ska använda den glycerolen eller inte. Jag bestämde mig för att ta glykos istället. Om det är bra eller dåligt vet jag inte. Det var kanske därför min sugarpaste blev så kladdig. Dock insåg jag att man faktiskt kan köpa ätbar glycerol via nätet, så det kommer jag göra i fortsättningen. Funderar på att börja arbeta med sugarpaste istället för marshmallowfondant när jag gör tårtor. Fördelen är att man kan ha den i rumstemperatur en längre stund utan att den blir svårarbetad och kladdig, vilket marshmallowfondant lätt blir.
 
Jag är faktiskt rätt nöjd med den här tårtan! :-D


Dagens citat:

"Detta är inte slutet. Det är inte ens början på slutet. Men kanske är det slutet på början."
(Winston Churchill)


Ha det så bra!
Naturliga kramar
Jessie

Taggigt budskap

Eftersom många brevlådor har fått nya tömningstider, har jag börjat gå en annan väg till tåget när jag ska hem de gånger då jag har kuvert som ska skickas å jobbets räkning. Brevlådan vid tågstationen töms nämligen numera samma tid som jag går från kontoret. Därför får det vissa dagar bli en liten omväg förbi Kvantum.
 
En sådan dag gick jag förbi gräsmattan vid Västra Vallgatan där kommunen i julas hade satt upp söta tomtar. Då fick jag se detta:
 
 
Under fredsmärket står "Tagga ner!" och hela "konstverket" är gjort med kaktusar i olika storlekar och färger. Roligt va? :-) Jag får erkänna att hallänningar är allt bra påhittiga när de vill. ;-)


Dagens citat:

"Hellre några få väl utförda saker än många bristfälliga."
(Platon)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vems är ansvaret?

En av fördelarna med att vara barn är att man slipper ta mycket ansvar. Visserligen fick jag tidigt lära mig att ta ansvar - inte minst med tanke på att mina föräldrar försåg mig med en egen hemnyckel till lägenheten den dagen jag började första klass. Men i övrigt behöver man inte ta särskilt mycket ansvar. Det brukar oftast finnas någon annan som hjälper en.
 
Nu som vuxen kan jag faktiskt sakna det ibland. Att det är någon annan som kan ta hand om saker och ting så att jag själv slipper. Fast tyvärr fungerar inte livet på det sättet, så det är bara att bita i det sura äpplet och göra det man ska.
 
Sedan jag började jobba på advokatbyrån har jag vid några tillfällen funderat på det här. Det har hänt ett antal gånger att klienter (eller blivande klienter som bokat in en tid för rådgivning) inte dykt upp trots att man avtalat om tiden och personen tycktes vara införstådd med när det skulle vara. Den förra sekreteraren sade att hon brukade vänta mellan fem och tio minuter innan hon ringde personen för att höra varför personen inte kommit. Även jag började med det, men har fått lära mig att min chef vanligtvis inte vill att vi ska ringa. Hon anser inte att det är vårt ansvar att hålla reda på klienterna. Vi erbjuder dem en tid och dyker de inte upp, får de stå sitt kast.
 
 
 
Nu senast var det en klient som skulle ha en huvudförhandling i tingsrätten veckan därpå och denne dök inte upp på den avtalade tiden, cirka en vecka innan förhandlingen. Just nu är min chef väldigt fullbokad med förhandlingar och klientbesök, så om man missar sin tid är risken stor att man kan komma få vänta länge på en ny tid. Jag frågade min chef om hon ville att jag skulle ringa klienten, men det sade hon med sin mest bestämda röst att det skulle jag inte göra. Dagen efter ringde klienten och ville försäkra sig om vilken tid det var som denne skulle komma. Jag upplyste klienten om att det var dagen innan som personen skulle kommit hit. Förnärmat frågade klienten varför vi inte hade ringt när klienten inte dykt upp?! Lugnt förklarade jag att det var klientens eget ansvar att hålla reda på sin tid, men innan jag hade kunnat ta upp frågan om att försöka hitta en ny tid, hade klienten surt avslutat samtalet.
 
Jag kan förstå både min chef och den här klienten. Som vuxen får man själv ta ansvar för sitt liv och däribland inbokade tider. Samtidigt kan man faktiskt glömma bort eller skriva upp fel dag etc. Det är mänskligt. Fast ändå, är det verkligen vårt ansvar att agera som någon sorts förälder eller liknande åt våra klienter? Var går gränsen? Visst kan jag tycka att det är generöst om man ringer när en klient inte dyker upp, men ska det verkligen behövas?
 
Som du antagligen förstår är jag själv delad i den här frågan. Vad anser du själv?


Dagens citat:

"Det är inte det som händer oss som bekymrar oss, utan det vi tänker om det som händer oss."
(Epiktetos)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Digitalt tvång

Det är mycket här i världen som jag inte förstår mig på. Bland annat är det utskick av nyhetsbrev.
 
Missförstå mig rätt - jag förstår varför man skickar ut nyhetsbrev och har faktiskt skrivit upp mig på vissa genom åren. Vad jag däremot inte förstår är varför vissa företag - helt och hållet på eget bevåg - lägger till e-postadresser i sina utskickslistor? Nu brukar det väl i och för sig inte vara så värst vanligt förekommande när det gäller privata e-postadresser, men dagligen får vi e-post till kontoret angående saker som inte är det minsta intressanta för oss. Oftast har jag inte ens hört talas om företagen ifråga.
 
 
 
Som tur är brukar det finnas en "avregistrera-mig"-länk, men ska det verkligen vara nödvändigt att behöva göra det när man själv inte vill ha det från början? Är det inte lite fräckt? Varför ska jag behöva vara aktiv och säga upp mig från saker som jag blivit påtvingad och inte har bett om?
 
Jag inser naturligtvis att det är en form av marknadsföring, men är det verkligen rätt väg att gå? Är det verkligen okej att tvinga på människor sina produkter och budskap på det här sättet? I min värld är det inte okej och jag tror att det snarare kan få motsatt effekt. Jag själv blir förbaskat irriterad när vi får utskick som vi inte vill ha och som inte intresserar oss. Det är nästan lika illa som e-skräppost.
 
I längden tror jag att det är bättre att hitta andra sätt att marknadsföra sig på. På det här sättet - oombett tvång - riskerar man att skrämma bort potentiella kunder istället för att locka dem till sig.


Dagens citat:

"Gör det du tror på och tro på det du gör."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Cashewbollar

En något hälsosammare variant av chokladbollar, fast utan kakao är dessa cashewbollar. Receptet hittade jag hos Baka Sockerfritt. Om man gillar cashewnötter, är dessa verkligen värda att testa! Jag hade i lite valnötter (som det står i receptet), fast mest cashewnötter.
 
 
 
De går utmärkt att ha i frysen och sedan bli framplockade när suget griper tag i en. Cashewbollarna kommer definitivt göras fler gånger här hemma! :-)


Dagens citat:

"Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse."
(Tomas Tranströmer)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Söka intriger i vardagen

I skrivande stund är avsnitt tjugo deckarpoddens sista och i det avsnittet pratade Sofie Sarenbrant och Emelie Schepp om att söka och skapa intriger i vardagen.
 
 
Det känner jag faktiskt igen mig i. Om en person vid något tillfälle tittar snett på mig eller liknande, brukar min hjärna vanligtvis börja jobba fram olika teorier om varför. Jag ska kanske tillägga att det inte spelar någon roll om jag känner personen eller ej. Ifall jag håller på att sms:a med min syster eller någon kompis och denne plötsligt (och för mig utan någon uppenbar anledning) slutar skriva, kan jag till en början fundera på om det beror på att jag skrev något dumt och därigenom gjorde personen sur eller ledsen.
 
Är det då bra att ständigt skapa intriger i vardagen? Om man skriver skönlitterärt kan det givetvis vara en tillgång, eftersom man kan få uppslag till nya berättelser eller nya intriger och problem att lägga till sin berättelse. Fast om jag ska vara ärlig blir det faktiskt mest jobbigt i längden. Risken för missförstånd är väldigt hög och man riskerar att (omedvetet) skapa problem som inte finns, vilket innebär att ens relationer kan bli lidande.
 
Visst mått av intrigskapande kan vara bra, men jag tror att det gäller att försöka tona ned lite och inte jämt vara "på hugget". Om man känner sig osäker är det bättre att prata om det.


Dagens citat:

"Nästa gång livet blir svårt, repetera då tyst för dig själv: jag kan ha fel, jag kan ha fel, jag kan ha fel."
(Björn Natthiko Lindeblad)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

När man inte vill vara som alla andra

Jag läste en intressant artikel i Metro om att ens placering i syskonskaran kan påverka ens val av partner. Elisabeth Schönbeck har skrivit en bok i ämnet och menar att "när vi väljer vår livspartner letar vi omedvetet efter någon som kan fylla syskonets position från uppväxten".
 
Haha! Det där stämmer inte alls in på oss. Båda två är småsyskon och ingen av oss har något yngre syskon. Det enda som skulle kunna stämma för min del, är att jag omedvetet har letat efter någon som är äldre än mig? Fast jag tror inte att det är åldern som spelar någon roll. Dessutom är älsklingen "bara" två år äldre än mig.
 
Om just småsyskon kan man läsa följande i artikeln;
 
"Två småsyskon däremot, skulle visserligen göra många roliga saker ihop men riskerar att komma hem till ett tomt kylskåp och ett ostädat hem, eftersom småsyskon ofta skäms bort av både föräldrar och äldre syskon."
 
Haha! Det där stämmer inte heller in på oss. Visst har vi roligt ihop, men vårt kylskåp är långt ifrån tomt. Vårt kylskåp, våra två frysar och våra skåp (som är substitut för det skafferi vi saknar) är snarare överfulla, så vi saknar definitivt inte mat. Ingen av oss har heller blivit bortskämda av vare sig föräldrar eller syskon.
 
 
 
Slutsats? Varken jag eller älsklingen tycker om att vara som alla andra, så därför gör vi motsatsen. Och uppenbarligen måste detta fungera, för vi är fortfarande tillsammans (totalt sju år, varav vi har varit gifta i snart fyra).
 
Jag vet att den här sortens studier inte är 100 % tillförlitliga, men det låter ganska roligt när de hävdar att det är på ett visst sätt, medan man själv är bevis på motsatsen. Det var samma sak när jag gick i grundskolan och gymnasiet. Hela tiden fick man höra att det inte är bra att röka när man är gravid eftersom barnet kan ta skada. Under en livskunskapslektion på gymnasiet frågade en klasskompis vår lärare om vad som händer med barnet mer exakt ifall man röker under graviditeten. Nu lyckades jag hindra mig själv, men jag var på väg att utbrista att om de inte visste kunde de ta en titt på mig eftersom jag är ett levande bevis på det.
 
Hur är det för din del? Stämmer din placering i syskonskaran in på ditt val av partner, eller är du lika mycket rebell som jag och älsklingen?


Dagens citat:

"Kärleken övervinner allt."
(Vergilius)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Sonjas sista vilja (Åsa Hellberg)

Uppläsare: Kerstin Andersson
 
"Det tillhörde ovanligheterna att en död kvinna låg utanför entrén till Åhléns, men Sonja Gustavsson hade aldrig varit en särskilt vanlig kvinna. Hon hade inte planerat att dö mitt i Farsta centrum, men om hon vetat att det var där det skulle ske hade hon inte haft något emot det. Däremot hade hon planerat allt för sina väninnor, Maggan, Rebecka och Susanne, som chockas rejält av hennes testamente. De får dela på allt; alla miljoner och alla spännande investeringar. Men först måste de uppfylla vissa villkor. Vill de och kan de göra Sonja till viljes? Tre vanliga tjejer i femtioårsåldern rycks upp från sina liv och tvingas börja om på nytt under mycket ovanliga omständigheter. Vi följer dem andlöst vare sig det handlar om heta kärleksaffärer i Paris, jobbiga exmakar i Stockholm eller gulliga barnbarn i Östersund."
 
 
 
Om man är sugen på en så kallad "må-bra"-roman, är Åsa Hellbergs Sonjas sista vilja ett bra val. Trots att den på sina håll var en smula otrolig och osannolik samt att slutet var lite för sockersött för min smak, var den ett helt okej tidsfördriv.
 
En fråga som jag ställde mig när jag lyssnade på boken, var hur väl man egentligen känner sina nära och kära? Om Sonja lyckades dölja allt det här, hur kan jag då vara säker på att personerna i min närhet inte bär på den här typen av hemligheter? Jag väljer ändå att tro att de inte gör det.
 
Sonjas sista vilja kräver inte särskilt mycket tankeverksamhet av läsaren, men gjorde dessvärre inte heller särskilt stort intryck på mig. Som helhet var det en mysig "läsning".
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lånat på Varbergs bibliotek.

Bortom stjärnan (Elisabet Nemert)

Uppläsare: Louise Raeder
 
"Herdedottern Sofia växer upp i den lilla staden Betlehem under den period då romarna härskar i Palestina. Det är en grym tid, särskilt om man är kvinna och vill gå sin egen väg.

Men Sofia har fått sällsamma gåvor med sig i livet, och ödet leder hennes steg från Betlehem via Alexandria till Rom, världens centrum. Hon når oanade höjder men får också betala för sitt mod och sin aldrig sviktande människokärlek med utanförskap och sviken kärlek.

Trots omgivningens hån viker Sofia inte från sin förutbestämda väg. Hon är stark och stjärnan ger henne vägledning. Och hon förlorar aldrig hoppet om att en gång möta den man hon som ung flicka såg i en dröm."
 
 
 
Det är kul med berättelser om starka kvinnor i tider då detta inte alltid var accepterat, men i Bortom stjärnan känns det inte trovärdigt. Jag har svårt att tro på de plötsliga personförändringar som sker och att Sofias och Saras beteenden accepteras i så stor utsträckning som personerna runt omkring verkar göra. Elisabet Nemert skriver väldigt vackert, men jag kan ändå inte komma ifrån att berättelsen genomsyras av så pass mycket naivitet att jag vid flera tillfällen funderade på att sluta lyssna. Att Nemert dessutom emellanåt trycker in för stora historiestycken där de inte riktigt hör hemma, gör inte saken bättre. Jag vet att hennes syfte är gott, men jag är säker på att historiebiten hade kunnat göras på ett smidigare sätt.
 
Efter att ha lyssnat på Bortom stjärnan, har jag nu förstått att jag och Nemert behöver en paus från varandra. Nåväl, åtminstone jag behöver en paus från hennes böcker och jag får därför se om och i så fall när jag ger henne ett nytt försök.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lånat på Varbergs bibliotek.


Dagens citat:

"Någonting i dig säger: 'Det är viktigt att oroa dig?' - Varför tro på det?"
(Gil Fronsdal)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Första hjälpen mot ångest

En person som jag har pratat med ett tag nu, föreslog att jag ska skaffa mig en mental första hjälpen-låda som jag kan ha när ångesten kommer krypande. Därför tänkte jag nu spåna fram några verktyg som man kan använda sig av.
 
Jag har läst olika åsikter om huruvida träning är bra eller inte för personer som lider av depression. En del säger att det hjälper, medan andra (fast i mina ögon har dessa personer haft bristande trovärdighet på området) påstår att ens depression bara blir värre genom träning. Vad tror jag? Nu kan jag bara säga hur jag själv har upplevt det och vad som fungerar för mig eller inte. För min del funkar träning som gör mig svettig. En måndag när jag hade haft en dålig dag och var ganska ledsen, gick jag på Strandhälsans danspass "latino danzy" i Falkhallen. Efter passet var jag genomsvettig, men jag kände mig faktiskt också gladare. Av den anledningen försöker jag se till att bli så svettig som möjligt och ge allt jag har på de träningspass jag går på. Jag har fått förklarat för mig att rörelse överhuvudtaget är bra om man har ångest, såsom rask promenad, dammsugning med stora och yviga rörelser m.m.
 
När jag (på bilden), älsklingen, min mamma och min syster bowlade i Malmö under mellandagarna 2008.
 
När jag tar mig tid att göra saker som jag faktiskt tycker om, blir jag förklarligt nog också gladare. Just det med tid kan vara lite knepigt - det vet jag av egen erfarenhet. Fast om man tillåter sig att ägna sig åt sådant som man tycker om och känner för åtminstone någon gång i veckan, tror jag att det kan funka. Man behöver inte ägna en hel dag åt det om man inte vill. Det kan räcka med en timme eller två - eller hur länge man nu vill ägna sig åt det. Att göra något som man tycker om kan skingra tankarna och hjälpa till att få ångesten att rinna bort.
 
Jag har blivit tillsagd att fundera kring varför jag får ångest vid en viss tidpunkt. Har jag sett eller hört något som gjort mig ledsen eller upprörd etc? Var det något som jag gjorde som bidrog till det? Tänkte jag på något särskilt? Om jag genom den här sortens funderingar kan komma fram till vad som orsakade ångesten den gången, blir det enklare att skingra den. Ibland kan det kanske vara så enkelt som att man sett en häst bli levande uppäten av zombies i TV-serien The walking dead. Stackars häst. :'-(  Jag hatar verkligen när djur far illa - oavsett om det är på film eller i verkligheten.
 
Det är de verktyg - mina "plåster" - som jag hittills har funderat fram och som jag vet fungerar för mig. Har du några egna verktyg som fungerar för dig?


Dagens citat:

"Varje dag för med sig en valmöjlighet: att utöva stress eller att utöva frid."
(Joan Borysenko)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Mitt nya hem!

Visserligen trivs jag väldigt bra i vår lägenhet, men jag tror allvarligt talat att jag har blivit förälskad och funderar på att flytta. På riktigt. Föremålet för min kärlek är den gemensamma tvättstugan i fastigheten.
 
 
 
Den är så välstädad och fin! Jag tror inte att jag har varit med om en så fin tvättstuga (eventuellt med undantag från Åkers Styckebruk). Visserligen har vi haft egen tvättmaskin sedan 2010, så bortsett från perioden då vi bodde i Getinge har vi i och för sig inte behövt använda hyresgästernas gemensamma tvättstuga särskilt ofta. Men ändå! Det var nästan så att jag ville gråta av lycka när jag kom in i tvättstugan här i Falkenberg. Så fin var den!


Dagens citat:

"Jag vet inte vad som händer i morgon. Livet är föränderligt."
(Bathina Philipson)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Få tillbaka pengar när du handlar

Det här inlägget skriver jag i egenskap av Buzzador-ambassadör. Jag får ingen ersättning för att skriva det här inlägget, men jag väljer att skriva det för att dela med mig av mina erfarenheter och tankar med dig.
 
Nu har jag ännu en gång fått möjlighet att testa på en kampanj genom Buzzador. Den här gången fick jag testa på tjänsten Refunder - en sida som ger återbäring när man handlar på nätet. Som mål skulle jag genomföra minst ett köp genom Refunder och som belöning fick jag - utöver den sedvanliga återbäringen - 100 kr insatta på mitt Refunder-konto.
 
 
 
Jag gillar idén med att få återbäring på köp när jag handlar på nätet - vem tackar nej till gratis pengar? Det enda som krävs av en själv är att man ser till att gå till nätbutikerna via Refunder för att kunna ta del av den återbäring som erbjuds. Att man måste det, beror på att Refunder (och de övriga återbäringssidor som finns) får provision när man klickar sig in till nätbutikerna via Refunders länkar. Refunder väljer sedan att dela med sig av denna provision.
 
Något smart med Refunder är deras "Refunder-knapp." Den här "knappen" kan man installera i vilken webbläsare som helst (det var åtminstone den uppfattningen som jag fick). Genom att klicka på den knappen kan man enkelt komma åt butikerna utan att vara på Refunders hemsida och om man inte skulle vara inloggad på Refunder, uppmanas man att logga in. Om man inte gör det, kan man inte fortsätta till nätbutiken.
 
 
 
 
Jag ser som sagt inga nackdelar med att använda den här typen av återbäringstjänster när jag handlar på nätet. Att få tillbaka pengar för att jag använder en specifik länk när jag ska näthandla är inget jag har något emot. Det är smidigt och enkelt. Fördelen med Refunder jämfört med Bonusbay (den första tjänsten som jag började använda) är att det räcker att man kommer upp i 100 kr i återbäring för att man ska kunna få dessa pengar utbetalda. Hos Bonusbay krävs att man kommer upp i 150 kr. Dock kommer jag ändå aktivt jämföra vilka av sidorna som ger mig mest i återbäring vid köp, för jag har vid en snabb koll insett att det kan skilja sig mellan de båda sidorna. Ibland kan denna skillnad vara ganska stor.


Dagens citat:

"Tålamod är en av de svåraste disciplinerna, men det är de tålmodiga som får uppleva slutsegern."
(Buddha)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!