Första hjälpen mot ångest
En person som jag har pratat med ett tag nu, föreslog att jag ska skaffa mig en mental första hjälpen-låda som jag kan ha när ångesten kommer krypande. Därför tänkte jag nu spåna fram några verktyg som man kan använda sig av.
Jag har läst olika åsikter om huruvida träning är bra eller inte för personer som lider av depression. En del säger att det hjälper, medan andra (fast i mina ögon har dessa personer haft bristande trovärdighet på området) påstår att ens depression bara blir värre genom träning. Vad tror jag? Nu kan jag bara säga hur jag själv har upplevt det och vad som fungerar för mig eller inte. För min del funkar träning som gör mig svettig. En måndag när jag hade haft en dålig dag och var ganska ledsen, gick jag på Strandhälsans danspass "latino danzy" i Falkhallen. Efter passet var jag genomsvettig, men jag kände mig faktiskt också gladare. Av den anledningen försöker jag se till att bli så svettig som möjligt och ge allt jag har på de träningspass jag går på. Jag har fått förklarat för mig att rörelse överhuvudtaget är bra om man har ångest, såsom rask promenad, dammsugning med stora och yviga rörelser m.m.
När jag (på bilden), älsklingen, min mamma och min syster bowlade i Malmö under mellandagarna 2008.
När jag tar mig tid att göra saker som jag faktiskt tycker om, blir jag förklarligt nog också gladare. Just det med tid kan vara lite knepigt - det vet jag av egen erfarenhet. Fast om man tillåter sig att ägna sig åt sådant som man tycker om och känner för åtminstone någon gång i veckan, tror jag att det kan funka. Man behöver inte ägna en hel dag åt det om man inte vill. Det kan räcka med en timme eller två - eller hur länge man nu vill ägna sig åt det. Att göra något som man tycker om kan skingra tankarna och hjälpa till att få ångesten att rinna bort.
Jag har blivit tillsagd att fundera kring varför jag får ångest vid en viss tidpunkt. Har jag sett eller hört något som gjort mig ledsen eller upprörd etc? Var det något som jag gjorde som bidrog till det? Tänkte jag på något särskilt? Om jag genom den här sortens funderingar kan komma fram till vad som orsakade ångesten den gången, blir det enklare att skingra den. Ibland kan det kanske vara så enkelt som att man sett en häst bli levande uppäten av zombies i TV-serien The walking dead. Stackars häst. :'-( Jag hatar verkligen när djur far illa - oavsett om det är på film eller i verkligheten.
Det är de verktyg - mina "plåster" - som jag hittills har funderat fram och som jag vet fungerar för mig. Har du några egna verktyg som fungerar för dig?
Dagens citat:
"Varje dag för med sig en valmöjlighet: att utöva stress eller att utöva frid."
(Joan Borysenko)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Jag har en del taktiker som fungerat i varierande grad genom åren. Kämpar fortfarande med att hitta något som fungerar ordentligt dock. Ångest är klurigt och för vissa av oss är den ju väldigt ologisk också (när jag har det som bråkigast kan jag bli triggad av saker som egentligen gör mig glad, t ex att min man kommer hem från jobbet).
Min främsta taktik är att kontrollera mitt kroppsspråk och min andning. Ner med axlarna, räta på ryggen om det behövs, frigöra luftvägarna så gott det går liksom. Slappna av så gott det går i ansiktet och andas lugnt och kontrollerat. Det är en taktik som jag utvecklade främst för att andra inte skulle se min ångest (många märker inte om man blir tystare pga att de flesta bryr sig mest om sig själva for obvious reasons), men det har hjälpt mer än en gång.
Har jag möjlighet så lägger jag mig gärna och vilar, sover om det går. Det är dock bara om det är riktigt jobbigt. Man blir ju trött av ångesten också. Jag har lyckligtvis turen att jag för det mesta får sova ganska bra, det är bara i perioder som det kan bli jobbigt med avbruten sömn och svårt att sova och sådant.
Jag tror stenhårt på att träning kan ha en positiv effekt på psykisk ohälsa. Om man har möjlighet och ork. Känner inte nödvändigtvis några omedelbara effekter de gånger jag lyckas träna, men jag tror att det hjälper mycket på sikt. Förr tränade jag ju mycket iom dansen och om inte annat så mådde ju åtminstone kroppen bättre då :) Har också hört att pulshöjande ska vara bra vid ångest. Min bästa vän tipsade om att hon läst eller hört någonstans att man kunde göra jumping jacks om man fick ångest hemma. Ångesten är ju en del av fly-instinkterna och ger ju i sig ofta ökad puls så det är väl skönt för kroppen att få göra av energin någonstans. Jag kan uppleva viss lättnad i det, men det tar inte nödvändigtvis bort ångesten i mitt fall (som sagt, jag tror på att det hjälper på sikt mest). Jag blir snabbare trött och andfådd också, lite som att springer när jag egentligen går).
Fick tipset om mindfulness för ett tag sedan också. Det är också något jag tror är bra på sikt. Att liksom lära sig hitta lugnet i sig själv när adrenalinet börjar pumpa och allt det där som händer i kroppen (symptomen kan ju skilja sig rätt mycket mellan personer och från gång till gång också liksom). Jag har just nu tre appar med meditationer på telefonen och försöker bli bättre på att använda dem. Vi kör också med "Deep sleep hypnosis" (Anna Thompson - spotify) de flesta kvällarna nu.Det hjälper inte alltid, men det är också något som man får träna på.
Det var väl det jag kom på nu iallafall... Kanske fanns det något användbart? Om inte så fick du lite av mina tankar ändå :)