Livet går vidare, trots att man är död

Tove nämnde en sak i det - i skrivande stund - senaste avsnittet av juridikpodden (säsong fem, avsnitt tre) som fick mig att reagera och fundera.
 
 
Kortfattat var det en polis som hade mailat in och berättat om ett fall som han var med om för tio år sedan. De hade gripit en man för narkotikabrott, men det visade sig att den gripne var "död". Några år tidigare hade hans släktingar fått honom dödförklarad i samband med något arv. Hur som helst, mannen blev senare dömd och enligt tingsrätten var domen inte alls felaktig, trots omständigheterna.
 
Nu vet jag förvisso inte hur domstolarnas system såg ut för tio år sedan, men nu är jag ganska säker på att det skulle upptäckas om en tilltalad är ... död. Jag menar, det registreras väl i folkbokföringen om man är "död" och i så fall kommer domstolarnas system säga ifrån (utgår jag ifrån, fast å andra sidan kan det systemet krångla rätt bra när det får för sig att göra det), i och med att man är tvingad att kontrollera mot folkbokföringen när man registrerar någon i ett mål. Fast som sagt, helt säker kan jag inte vara med tanke på att jag aldrig stötte på den situationen när jag jobbade på hyresnämnden. Åtminstone inte vad jag vet ...
 
Men tänk ändå vad skumt. Man lever på som vanligt ... Nåväl, kanske inte helt som vanligt, men du fattar nog. Man fortsätter att leva sitt liv, men i myndigheternas ögon är man död! Jag undrar hur det fungerade rent praktiskt för honom.
 
 
Reglerna för dödförklaring finns i Lag (2005:130) om dödförklaring och i de fyra första paragraferna (av totalt tolv) kan man utläsa följande:
 
 
1 §
Om någon som är försvunnen kan befaras vara död, får han eller hon dödförklaras enligt denna lag. Lag (2013:782).
 
2 §
Om det är utrett att den försvunne är död, får han eller hon dödförklaras omedelbart.

3 §
Är det inte utrett att den försvunne är död men finns det med hänsyn till omständigheterna kring försvinnandet och vad som i övrigt är känt en hög grad av sannolikhet för att han eller hon är död, får frågan om dödförklaring tas upp tidigast ett år efter försvinnandet.

Har försvinnandet skett i samband med en naturkatastrof eller en stor olycka eller under liknande omständigheter och finns det en mycket hög grad av sannolikhet för att den försvunne är död, får frågan om dödförklaring enligt första stycket tas upp omedelbart.

4 §
I andra fall än dem som avses i 2 och 3 §§ får frågan om dödförklaring tas upp tidigast fem år efter försvinnandet.
 

Med andra ord får man se till att inte vara försvunnen under en längre period - annars finns risken att man kan bli dödförklarad!


Dagens citat:

"Den verkliga meningen med livet är att plantera träd under vars skugga du inte förväntar dig att sitta."
(Nelson Henderson)


Ha det så bra!
Dödförklarade kramar
Jessie