När saker och ting inte blir som man tänkt sig
Jag är en riktig klant - det skäms jag inte för att säga. Fast ibland har jag också bara otur. Den 19 februari i år är ett exempel på en blandning av båda.
Något simmande har det inte blivit av sedan november/december förra året och för första gången på länge kände jag mig riktigt taggad. Den här dagen ville jag verkligen simma.
Eftersom min egen cykel strular (den behöver träffa cykeldoktorn igen), skulle jag få låna älsklingens cykel. Så, när jag kom hem från jobbet gav jag de utsvultna lejonen mat, packade ned simkläder och annat som jag kunde tänkas behöva, letade en stund efter lampor, norpade åt mig älsklingens cykelnycklar och gick ned till cykelgaraget. Det tog en stund innan jag hade lyckats låsa upp cykeln, men så snart det var gjort var det dags att sätta på framlampan.
Till min förtrytelse hade jag lyckats få tag på den framlampan som inte fungerar (trodde i ärlighetens namn att det var den andra lampan som jag nobbat som inte fungerade). Ifall du inte känner till det, tycker tydligen cykellampor inte om att bli tappade i golvet/marken. Så, nu slipper du själv utföra det experimentet. ;-)
Hur som helst, jag rusade tillbaka till lägenheten för att hämta rätt lampa, efter att jag ställt cykeln på gården. Fast efter att ha försökt sätta fast lampan på någon av de två hållare som redan fanns på styret, fick jag inse att det inte skulle gå. Därför sprang jag in i cykelgaraget och hämtade hållaren som sitter på mitt eget styre. Efter en stunds pillande fick jag på den på älsklingens cykel och äntligen kunde jag cykla iväg!
I och med att man inte kan bromsa med pedalerna på älsklingens cykel (vilket man kan på min civiliserade cykel), provbromsade jag innan jag "satte fart". När jag rullade nedför den minimala backe som leder ut från gården till gatan bakom vårt hus, tyckte jag att jag hade kommit upp i tillräckligt hög fart för att bromsa. Den första bromsen jag testade tog inte och nu hade jag hunnit börja få panik över att jag inte fick stopp på cykeln, så jag tryckte kanske lite väl hårt i den andra bromsen. För att göra en lång historia kort, kan vi säga att den bromsen fungerade. Nästan för bra om du frågar mig ...
Framhjulet stannade tvärt och jag nästan voltade över cykeln. Tack och lov hade jag tillräckligt med sinnesnärvaro för att ta emot mig med händerna, men mellan dig och mig passerade mitt liv nästan revy. Muttrande reste jag mig upp och kontrollerade luften i däcken. Precis som jag anade. Knappt någon luft. Och ändå hade jag kollat det innan jag släpade ut cykeln från cykelgaraget!
Där och då tappade jag lusten att ta mig till Klitterbadet för att simma, så jag ställde tillbaka cykeln i cykelgaraget, gick hem igen och diskade. Förhoppningsvis går det bättre nästa gång jag ska dit och simma - om det nu blir någon mer gång innan mitt årskort går ut. Jag har nämligen bestämt mig för att inte förnya det. Mitt medlemskap på gymmet räcker gott och väl tillsvidare.
Dagens citat:
"Det är bara med hjärtat du kan se det rätta; det som är väsentligt är osynligt för ögat."
(Antoine de Saint-Exupéry)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie