När prestationsviljan styr ens liv

I sextonde avsnittet av deckarpodden avslöjar Sofie Sarenbrant och Emelie Schepp att de är högpresterande och hur det styr deras liv.
 
 
Sedan åtminstone högstadiet har jag ansett mig vara relativt högpresterande. Att jag dessutom alltid har haft hyfsat lätt för att lära, hjälpte mig att få höga betyg. Om jag inte fick högsta betyget på ett prov, kunde jag bli väldigt arg och besviken på mig själv eftersom jag visste att jag kunde bättre än så.
 
Den inställningen har ställt till det i livet för mig på senare år kan man säga. Jag avskyr att göra fel och att inte kunna saker. Om jag gör fel kan jag bli lika arg på mig själv som när jag inte fick "bra" betyg på prov i skolan. Rädslan för att göra fel kan också få mig att avstå från att göra saker och ting som jag exempelvis aldrig har testat på.
 
 
 
Jag försöker jobba på den sidan av mig själv, för jag vet att den är tämligen självdestruktiv i längden. Jag behöver lära mig att tillåta mig själv att få göra fel ibland och att jag inte alltid behöver vara perfekt. Jag vet detta, men ändå är det så himla svårt att verkligen få mig att ta till mig det.


Dagens citat:

"Var som en lotusblomma. Låt ditt hjärtas skönhet tala. Var tacksam för dy, vatten, luft och ljus."
(Amit Ray)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie