Är det så man behandlar kunder?
Minns du att jag hade problem med att hämta ut en försändelse från Telia förra året, på grund av att jag inte uppdaterat mitt pass sedan jag gifte mig? Med andra ord framgår det inte av passet att jag har tagit älsklingens efternamn som mellannamn. Jag hade inte haft några som helst problem med det förrän förra året. Då började de på ICA Kvantum här i Falkenberg att gnälla. En av dessa kvinnor som jobbade i postutlämningen var rent ut sagt riktigt otrevlig mot mig och efter detta bemötande fick jag avsmak för henne och har försökt undvika att hämta ut brev och paket när jag har sett att hon jobbar. Jag har också sedan dess försökt beställa varor utan att ange mellannamnet.
Nu i veckan skulle jag återigen hämta ut ett paket, men av olika anledningar hade jag beställt paketet i mitt fulla namn (det vill säga både mellannamn och efternamn). Korkat, det medges. Fast jag hade den här gången beväpnat mig med både legitimation och personbevis där alla namn framgår (samt vad jag hette som ogift) och visste att de inte kunde neka mig att hämta ut mitt paket!
Tror du inte att den där otrevliga kvinnan jobbade i postutlämningen på Kvantum just den kvällen?! Jag bad en stilla bön om att jag skulle få slippa henne, men innerst inne kände jag på mig att så inte skulle bli fallet. Efter en stund fick jag och kvinnan ögonkontakt och genast gick hon fram till en kollega och började viska med denna. Kollegan fnittrade till och kvinnan fortsatte att betjäna kunden hon höll på att hjälpa. Därnäst skulle det vara min tur och det tycktes kvinnan förstå. Trots att kunden före mig redan gått och kvinnan inte hade något annat för sig, stod hon bara där bakom disken och tittade en stund. Hon vände sig sedan om och viskade med en av kollegorna (de var tre stycken som sprang runt bakom disken vid postutlämningen). Kollegan fnittrade och det var först när kollegan sade något om att stå där hela kvällen, som kvinnan tryckte fram mitt nummer. Hon hälsade surt på mig, men jag fick hämta ut mitt paket utan problem och jag kunde till sist få gå hem.
Jag begär inte att bli älskad av alla jag möter. Jag struntar fullkomligt i vad kvinnan tycker och tänker om mig. Som du säkert förstår är jag inte heller särskilt förtjust i henne. Fast oavsett vad man tycker om någon, ska alla kunder behandlas lika. Samma sak gäller mig på mitt jobb. Min chef har en del jobbiga klienter som jag avskyr att tala i telefon med, men när dessa personer ringer försöker jag vara lika trevlig mot dem som mot alla andra klienter. Annat vore otänkbart och definitivt inte professionellt.
Kanske är jag grinig (jag har haft det ganska stressigt på jobbet de senaste veckorna ...), men den kvällen kände jag inte att jag blev behandlad som vilken kund som helst. Jag fick tydligt uppfattningen att kvinnan inte ville ha med mig att göra, men eftersom hennes kollegor var upptagna med andra kunder, blev hon illa tvungen. Som sagt, jag kan ha missuppfattat signalerna och situationen, men en liten röst inom mig säger att jag inte har det. Om hon nu medvetet gjorde det som hon gjorde, är det illa. Jag hoppas innerligt att jag slipper henne nu på ett tag.
Dagens citat:
"Den enda rikedom du behåller för evigt är den rikedom du givit bort."
(Marcus Aurelius)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie