Motgångars påverkan
Som jag har berättat tidigare påverkar mina motgångar mig djupt. De etsar sig fast och vägrar släppa taget. Mitt största problem med detta är att händelseförloppet (eller förloppen) spelas upp som en film i mitt huvud, om och om igen - framförallt när jag ska sova. Oavsett hur mycket jag än försöker lägga vad som hänt bakom mig, funkar det inte och jag är tvungen att se denna "film" för min inre syn tills jag slutligen lyckas somna. För varje gång "filmen" spelas, försöker jag desperat ändra utgången, men som du säkerligen förstår gör det ingen nytta. Vad som har hänt har hänt och kan inte göras ogjort - framförallt inte med tankens kraft.
När jag är med om en motgång, blir jag väldigt arg och besviken på mig själv. Jag borde veta bättre. Jag borde kunna göra bättre ifrån mig. Personer i min omgivning brukar då säga att det bara är att lägga vad som hänt bakom mig och gå vidare. Bättre lycka nästa gång. Jag vet att de endast vill mig väl, men att släppa taget är lättare sagt än gjort. Dessutom får dessa kommentarer mig att känna att det inte är okej att vara arg, ledsen eller besviken, men det är helt och hållet fel! Alla har rätt till sina egna känslor och att känna det man känner. Åtminstone för en stund, för det gäller att inte stanna kvar för länge i det negativa och det är väl egentligen det som personerna i min omgivning menar.
Många gånger tycker jag att det hjälper att få gråta av mig min ilska och besvikelse. Efter att jag gjort det, är det lite enklare att försöka gå vidare. Det är inte lätt, men då har jag i alla fall fått tömma mig på lite känslor.
Något annat som hjälper - åtminstone för en stund - är träning. När jag nu senast var oerhört besviken på mig själv över något jag misslyckats med, gick jag och tränade zumba på kvällen. Efter en eller två låtar vände det och jag kände mig på mycket bättre humör, fram till dess att jag gick och lade mig för att sova. Då började mitt "filmtittande" och det höll på att driva mig till vansinne.
Alla har som sagt rätt till sina känslor och även att få "sörja" en stund (det vill säga att man ger utlopp för sina känslor). Ingen mår bra av att ständigt trycka undan sina känslor och det får andra faktiskt ha respekt för. Kanske blir det inte bättre av att gråta, men då fungerar det kanske bättre att prata av sig hos någon man känner och litar på? Alla har vi våra olika sätt för att bearbeta saker och ting i våra liv. När man väl är klar med det, gäller det att göra vad man kan för att må bra igen. Till syvende och sist är vi trots allt bara människor och gör fel då och då. Alla kan inte vara bäst på allt, men alla är vi bra på något!
Dagens citat:
"Vi alla har våra egna utmaningar och saker att lära."
(Karin Volo)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie