Daisypath Anniversary tickers

De ensamma gudarna (Louis L'Amour)

"Som pojke kommer Johannes Verne till Kalifornien med sin far, och när fadern dödats vid ett överfall lever Johannes en tid ensam i den kaliforniska öknen, i nära kontakt med indianerna där. Även sedan han fått ett hem i Los Angeles återvänder han ofta till öknen som ger honom en trygghet han inte känner någon annanstans."
 
 
 
Även om det förekommer en del skjutande i Louis L'Amours roman De ensamma gudarna, tycker inte jag att det är en typisk "vilda västern"-berättelse. Utan att jag riktigt förstår hur det kommer sig, lyckas L'Amour skapa ett tillräckligt starkt driv i berättelsen, för att jag ska vilja fortsätta läsa.
 
Visst blir det emellanåt lite för mycket dyrkan av Johannes Verne och hans far av i princip alla - jag har tyvärr svårt att tro att någon kan vara så perfekt - men ändå är den tillräckligt underhållande och drivande. Det var en behaglig läsning, även om slutet var lite "rumpehugget".
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Jag frågar inte efter kärleken, jag ger den."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Nätkärlek med besked!

Igår hade jag en tämligen trevlig och intressant dag. Jag hade tagit ledigt från jobbet för att under förmiddagen kunna ägna mig åt ett projekt som jag håller på med. Jag passade även på att klippa mig (var ju över ett år sedan jag sist klippte mig, vilket jag kan tacka frisören för som klippte mig sist ...) och när jag kom hem, såg jag att jag hade fått det här kuvertet:
 
 
Och inuti fanns ett brev och en kartong:
 
 
Som du ser var kuvertet med dess innehåll skickat från mySafety och i brevet skriver de om näthat och att de nu har utvecklat en försäkring som heter DigitalSkydd. Du kan läsa mer om försäkringen på deras hemsida. Hur som helst, jag som bloggare erbjuds att testa på den här försäkringen gratis i ett år och om jag är intresserad vill de att jag hör av mig. Nyfiken som jag är gick jag in på deras hemsida och läste om försäkringen och den är faktiskt inte så dum när man tänker efter. I och för sig har jag som sagt inte råkat ut för särskilt mycket näthat genom åren, men om det nu skulle inträffa tycker jag att DigitalSkydd låter som en smart försäkring. Jag har därför svarat att jag gärna testar försäkringen.
 
Vidare tycker mySafety Försäkringar att jag är en riktig kärleksspridare (?) och vill därför gärna överlämna en hälsning. Det var det som kartongen innehöll och så här såg det ut när jag öppnade den:
 
 
Hur gulligt och påhittigt var inte det? Jag stirrade stumt på innehållet och sedan kunde jag inte sluta le. Vilken härlig överraskning! Det hade jag verkligen inte räknat med. :-) STORT tack till mySafety för denna häliga kärlekshälsning! Finns inte tillräckligt med ord för att beskriva hur glad jag blev.

 
Jag vill förtydliga att detta INTE är något samarbete med mySafety. Jag skrev det här inlägget för att visa hur glad jag blev över denna lila spontana gåva.


Dagens citat:

"Kärlek kan förflytta berg."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Personligt vs formellt?

Ibland är det en balansgång med hur personlig eller formell man ska/kan vara i vissa sammanhang. Beroende på hur pass personlig man väljer att vara, bestämmer man också samtidigt hur andra kan komma att uppfatta en.
 
Inför att vi skulle söka LiA-platser när jag gick på paralegal-utbildningen, blev vi påminda om att vi skulle se över våra e-postadresser. För- och efternamn var att föredra framför exempelvis "sexylady@...". I och för sig borde en e-postadress inte spela särskilt stor roll, men ärligt talat ger t.ex. "kalle.blomkvist@..." seriösare intryck än "sexylady@...". Vissa av min chefs (vuxna) klienter har e-postadresser som påminner om den sistnämnda och tyvärr händer det - i varje fall första gången jag får höra personens e-postadress - att jag funderar kring mognad etc. Fast det är klart, det finns oftast en historia och anledning bakom e-postadresser och liknande. Mitt eget bloggnamn (DreamingTiger) och den e-postadress som är kopplad till den här bloggen är inte heller särskilt seriösa, vilket jag har pratat om i ett tidigare inlägg. Dock skulle jag aldrig få för mig att använda den när jag exempelvis söker jobb eller om jag anlitar en advokat eller liknande. Fast det är bara hur jag själv känner.
 
 
 
Något annat som jag har funderat på är ens röstbrevlåda. Vissa spelar in ett eget meddelande, medan andra låter operatörens automatiska meddelande vara kvar. Själv föredrar jag - främst när jag ringer å jobbets vägnar - när man spelat in ett meddelande där för- och efternamn framgår. På det sättet vet man att man inte ringt fel, ifall personen man ringt till inte svarar. En annan av min chefs klienter (även denna vuxen) har spelat in ett meddelande som inleds med att man har kommit till en helt vanlig tjej som tänkte på en grej. Just ett sådant meddelande kan jag tycka är en smula olämpligt och inger (i mina ögon) lite av ett oseriöst intryck. Fast naturligtvis bestämmer var och en själv över sin egen röstbrevlåda.
 
Vad jag enkelt ville ha sagt var att trots att sådana saker som e-postadresser och meddelanden i ens röstbrevlåda egentligen inte ska spela någon roll, bör man ändå fundera på hur man kan komma att uppfattas av en potentiell arbetsgivare eller liknande. Visst är det bra att man har barnasinnet kvar eller att man är bekväm med att vara personlig även mot främlingar, men alla är vi människor och oavsett om det sker medvetet eller omedvetet, kan vi bli bedömda i vissa sammanhang. Det gäller helt enkelt att med omsorg välja hur man själv vill framstå.
 
Vad tycker du själv? Är jag helt ute och cyklar?


Dagens citat:

"Inget universitet kan lära dig att bli dig själv."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Sprid mer kärlek!

 
 
Jag har själv inte råkat ut för särskilt mycket näthat - åtminstone såvitt jag minns. Däremot blev jag mobbad "på vanligt sätt" under mellanstadiet och högstadiet. Denna tid har satt djupa spår i mig. Oavsett hur man får ta emot hat - på nätet eller i "verkliga livet" - är det inte okej. Inte ett dugg. Därför vill jag vara med och försöka påverka genom att delta i No Hate-dagen den 4 november.
 
Det får vara nog med hatet som finns i samhället. Vi förtjänar alla kärlek - oavsett hur den ser ut!
 
Fast det räcker inte med att bara tänka kärlek. Vi behöver visa den mer! Ge dina nära och kära en spontan kram eller varför inte skicka ett sms där du berättar för någon hur mycket du tycker om den personen? Kärlek är aldrig fel!
 
 


Dagens citat:

"Under alltsammans, bara ännu en människa."
(Eddie Vedder)


Ha det så bra!
Kärleksfulla kramar
Jessie

Vem tror jag att jag är?

Michael Larsen skriver i ett inlägg om ens självbild och att fokus ligger många gånger utanför oss själva. Det inlägget fick mig att börja fundera.
 
Under i princip alla år har jag brytt mig om och oroat mig för vad andra tycker om mig. Det var endast under en period när jag gick mitt sista år på gymnasiet som jag slutade bry mig om vad andra tyckte och tänkte om mig. Och vid närmare eftertanke - vad spelar det för roll vad andra tycker om mig? Jag är den jag är. Visst finns det vissa sidor av mig som jag skulle kunna slipa till, men på det stora hela ser inte jag någon egentlig anledning med att förändra den jag är. I så fall skulle jag inte längre vara jag och det som gör mig till den unika person jag är. Så länge man själv är nöjd med den man är, är det tillräckligt bra.
 
Kanske är det mitt dåliga minne som förskönar det, men såvitt jag minns var det skönt att inte bry sig om andras åsikter. Om det är som jag minns det, kände jag mig inte lika bunden och på sätt och vis kändes det som om en tyngd lyfts från mina axlar. Jag var fri att göra eller agera hur jag ville!
 
 
Varför började jag då åter bry mig om vad andra tycker om mig? Det kom omedvetet när jag och älsklingen blev tillsammans. Då kändes det viktigt för mig att bry mig om vad älsklingen tyckte eller eventuellt tyckte om mig. Jag började jämföra mig med andra tjejer och funderade ofta på vem av oss älsklingen skulle föredra. Fast vet du vad? Han älskar mig för den jag är och om han hade velat förändra mig, hade han inte blivit tillsammans med mig från början. Om jag då börjar förändra mig, är jag inte den tjej han blev förälskad i från början. Jag ska erkänna att jag emellanåt är trött på den jag är och skulle vilja förändra mig helt. Bli någon annan. Dock inser jag när jag funderar djupare på varför jag känner så, att roten till denna känsla grundar sig i min osäkerhet; duger jag som jag är? Skulle älsklingen föredra att jag är si eller så? Om jag istället försöker få mig själv att förstå och acceptera att älsklingen älskar MIG och den JAG är, då kanske jag kan slippa denna tanke och känsla av att jag behöver förändra mig.
 
Jag förstår inte varför vi är så hårda mot oss själva. Varför kan vi inte bara vara vänligare mot oss själva och nöjda med de personer vi är? Från och med nu ska jag försöka bli snällare mot mig själv. Dels för att jag faktiskt förtjänar det från mig själv efter alla år av självhat, dels för att älsklingen har lite rätt i det han sade till mig en kväll; varje gång jag säger eller tänker något negativt om mig själv hånar jag den person som älsklingen älskar och det sårar honom, vilket jag inte vill göra. Så om jag inte vill göra det för min egen skull, vill jag göra det för hans skull. Fast varför skulle jag inte vilja vara snällare mot mig? När man tänker efter är det ren och skär mobbing mot sin egen person som man håller på med och nu får det alltså räcka! Jag förtjänar mer än så och det gör du också!


Dagens citat:

"Jag ska alltid vara gränslös, så länge gränserna gör nån rättslös. Kommer alltid vara gränslös, så länge gränserna gör nån hemlös."
(Promoe)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

E ti prometterò

Nej, jag kan inte italienska, men det struntar jag blankt i när jag hör den här duetten med fantastiska Josh Groban och begåvade Laura Pausini. Den väckte en mängd känslor inom mig och jag lyssnade på den om och om igen. Jag tycker att dessa båda sångfåglar borde göra fler låtar ihop, för den här kombinationen var beroendeframkallande! :-D Jag önskar att jag kunde sjunga lika vackert. :-(
 
 
Piano entrano raggi di luce ormai,
Mi alzo dai,
Nell'ombra gli occhi socchiusi mi guardano,
Mi parlano.
Dici mille parole d'amore con lo sguardo.

E ti prometterò,
Il cuore mio ti amerà per sempre,
E mi innamorerò,
Mi lascerò andare certamente per te vivrò.

Penso a tutti i miei sogni fuggiti via,
Quell'allegria,
Ora unico sogno è averti qui,
Amarti sì.
E sei bella, più della stella
Più bella, più del sole.

E ti prometterò,
Il cuore mio ti amerà per sempre,
E mi innamorerò,
Mi lascerò andare certamente per te.

Canto perché sei qui dentro e ti prometterò
Il cuore mio ti amerà per sempre,
E mi innamorerò,
Mi lascerò andare certamente per te vivrò.


Dagens citat:

"Förlåtelse är en absolut nödvändighet för fortsatt mänsklig existens."
(Desmond Tutu)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Inga nya livstecken

Nu har det gått mer än en månad sedan jag senast hörde något från den resande boken. Då fick jag besked om att boken åter hamnat på ett Öresundståg för att fortsätta sin resa. Sedan dess har det varit mycket tyst.
 
 
Jag kommer fortsätta vänta på livstecken, men antagligen kommer jag att vänta förgäves. Det är ganska tråkigt att det blev ett sådant här resultat, för jag hade sett fram emot en mängd e-post från alla möjliga platser som boken besökt. Det hade även varit kul att få kontakt med var och en av upphittarna.
 
Nåväl, det finns inte så mycket att göra åt det. Vem vet, tids nog dyker det kanske upp något livstecken från den resande boken. Vem vet ...


Dagens citat:

"Varför måste man be någon annan om tillåtelse för att få vara den man är? Om man inte sårar någon eller är respektlös så är det bara att köra."
(Conchita Wurst)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Rum 112 (Sofie Sarenbrant)

Uppläsare: Katarina Ewerlöf
 
"Petra vill göra slut med Henke och hennes val att hantera situationen är allt annat än rationella vilket leder till stora problem. Men är valen egentligen hennes och vad har egentligen hänt på rum 112? Sofie Sarenbrant målar upp en hisnande berättelse med ödestigna konsekvenser."
 
 
 
Bravo Sarenbrant! Med sin novell Rum 112 lyckas Sofie Sarenbrant fånga mig redan vid första ordet och sedan hålla kvar mig till sista punkten. Det var först strax innan slutet som jag började ana hur det skulle sluta, men inte innan dess.
 
Det enda som jag inte tyckte om var Katarina Ewerlöfs uppläsning. Hennes läsning var ganska hackig och för mig betonade hon fel ord och på fel ställen.
 
Rum 112 är en välskriven spänningsnovell som har gett mig mersmak för Sofie Sarenbrant. Henne vill jag gärna läsa mer av!
 
Det här ljudnovellsexemplaret har jag lyssnat på genom Storytel.


Dagens citat:

"Det du uppmärksammar växer. Uppmärksamma din storslagenhet, ditt magnifika jag. Börja nu."
(Geneen Roth)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 30: Vad jag vill göra nästa sommar [30 dagar]

Ojdå ... Så långt har jag inte riktigt tänkt och vet inte om det ens är lönt att göra det, eftersom jag inte vet vad som händer nästa år. Vi bor kanske inte ens kvar i Falkenberg då - det får tiden utvisa. Dock har jag och min vän Cherry pratat om att kanske hitta på något då. :-) Sist vi pratade om det ska det eventuellt bli ett badäventyr någonstans i Sverige. Får se vad det blir.
 
 
Men om jag bortser från det praktiska, finns det då något som jag vill göra nästa sommar? Så här på rak arm finns det inget som jag kan komma på att jag verkligen vill göra. Det kommer kanske under årets gång. :-)
 
Eller, det finns en grej som är bokad, men det är den 5 maj 2016 och jag tycker inte riktigt själv att man kan säga att det är nästa sommar, eller vad tycker du?


Dagens citat:

"Risken för ett felaktigt beslut är ingenting jämfört med obeslutsamhetens terror."
(Maimonides)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ofärd (Dick Harrison)

Uppläsare: Dick Harrison
 
"Ofärd är en historisk spänningsroman, en myllrande, färgrik, episk saga från en märklig och okänd brytningstid då globaliseringen för första gången nådde vår del av världen.

Ulvbjörn Vamodsson växer upp på gården Borg i Östra Götaland. Tiden är 600-talet e.Kr. Vikingatiden har ännu inte börjat, men det berättas redan historier om nordbor som farit söderut över haven för att vinna guld och ära. Ulvbjörn är en avig pojke. Han har svårt för att tala och tar till knytnävarna när han blir retad. Hans far ser ner på honom.

Men en dag kommer ett följe av stormän från Uppland. De tänker locka bönderna i Götaland till ett krigståg mot den brutale Ivar Digre. Ledaren Olof Ingjalsson vill oväntat ha med pojken i sitt följe och Ulvbjörn får för första gången uppleva stridens rus av lust och fasa.

Olof ger honom nya uppdrag. Nu ska han resa över haven till staden Frisaborg för att byta slavar mot silver. Men Ulvbjörn och hans grupp blir tillfångatagna och själva sålda som slavar.

Efter några hårda år av slavliv lyckas han rymma tillsammans med sin ägares hustru och hamnar i tjänst hos det dåtida Europas mäktigaste person, Frankerrikets drottning Balthild. Ulvbjörn blir en bricka i hennes maktspel. Han blir omväxlande krigare, lönnmördare och diplomat.

Samtidigt upptäcker han en ny värld - prästernas, kyrkornas och klostrens. Han hör den gregorianska sången stiga mot valven och grips av en känsla han aldrig tidigare erfarit."
 
 
 
Det är modigt av en författare att våga läsa in sin egen bok, men dessvärre blir resultatet inte särskilt bra när det gäller Dick Harrisons Ofärd. Det är något med tonen och betoningarna som gör att jag redan från början börjar tappa intresset. I kombination med att berättelsen inte känns särskilt levande utan snarare som en saklig redogörelse, blir resultatet att jag i början av del två tappar tålamodet och väljer att avbryta lyssnandet av Ofärd.
 
Jag tycker inte att man får lära känna Ulvbjörn, även om man får veta mycket om honom. Dessutom tycker jag att berättelsen är lite spretig, så Dick Harrison misslyckas med att fånga mitt intresse.
 
Kanske gör jag ett nytt försök med den tryckta boken någon gång i framtiden, men som det ser ut nu lär det dröja.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lånat på Varbergs bibliotek.

Ny antologi-uttagning!

Ordberoende förlag har tidigare gett ut antologierna #Älskanoveller - 26 nyanser av Sverige och #Älskanoveller - 30 nyanser av kärlek. Nu är det åter dags för en ny antologi och den här gången är temat "saknad". Du hittar tävlingsreglerna här. Novellen ska ha mellan 10.000 och 16.000 tecken och vara framme senast 17 november.
 
 
Jag har lyckats skriva ihop en novell, men än så länge är den för kort. Jag hoppas att jag hinner bli klar innan deadline. Inspiration till min novell fick jag från ett samtal med min syster för tre år sedan, angående att en gammal vän till mig hade kontaktat min syster och frågat efter mig. I novellen lekte jag med tanken på hur det hade kunnat vara om en person började sakna en gammal vän som denne inte haft kontakt med under många år. Som vanligt vill jag påpeka att detta inte är någon självbiografisk berättelse, utan fiktiv. Jag har dock valt att låna vissa erfarenheter från mitt eget liv.
 
Vi får se om jag hinner bli klar med novellen och hur det i så fall sedan går i uttagningen/tävlingen.


Dagens citat:

"Mänsklighetens alla problem grundar sig i människans oförmåga att sitta lugnt och stilla i ett rum."
(Blaise Pascal)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 29: Inspiration [30 dagar]

När det gäller mitt skrivande, får jag bland annat inspiration av att läsa andra böcker eller lyssna på musik. Efter releasen av Över en höstfika fick jag ny energi och lust att försöka få igång mitt skrivande mer regelbundet. Att titta på bilder kan också locka fram lite skrivinspiration.
 
 
Jag försöker hela tiden jobba med mitt mående och emellanåt blir jag inspirerad till det av att läsa Evahs olika peppinlägg.
 
Att kolla på olika mat- och/eller bakbloggar, inspirerar mig till att laga vissa rätter eller baka vissa saker. :-)


Dagens citat:

"Du kan bara förutse saker efter att de har hänt."
(Eugène Ionesco)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

"Alla snubbar vill ju vara katt"

Visst har du hört låten Alla snubbar vill ju vara katt från Disney's film Aristocats? Just den meningen passar in på en i vår familj, fast i det här fallet är det ingen snubbe utan en ... Hmm, nu blev jag osäker på vad den kvinnliga motsvarigheten till "snubbe" heter (om det ens finns någon sådan?). Aja, det spelar ingen roll. Vad jag ville ha sagt var att just den meningen stämmer in på den lilla arga här hemma.
 
Jag vet dock inte om det är att hon tror att hon är en katt, eller om hon rätt och slätt bara vill vara en katt istället för kanin.
 
En kanin från stadsbondgården i Halmstad. Det är inte den lilla arga här hemma.
 
Varje gång den lilla arga får vara ute och skutta runt i vardagsrummet, tar hon tillfället i akt och hoppar upp i soffan för att äta av ninjans torrfoder. Vid det här laget har hon lyckats få i sig en hel del innan vi hunnit hindra henne. Den kaninen är fullkomligt hopplös!
 
Fast alla snubbar verkar inte vilja vara katt när jag tänker efter noggrannare. Ninjan verkar tro att han är en hund. Eller något. Han kommer oftast när man kallar på honom, han brukar gå med frambenen isär som en bulldogg och det händer att han drar upp "läppen" och visar tänderna.
 
Den enda som verkar vara nöjd är fåntratten. Dock kan man i och för sig inte veta så säkert med honom. Skenet kan bedra ...
 
En katt från stadsbondgården i Halmstad.


Dagens citat:

"Vill man vara bäst blir livet väldigt tråkigt."
(Frida Hallgren)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ett omskakande telefonsamtal

Det är inte ofta jag har varit livrädd i mitt liv, men ganska nyligen blev jag det när jag under en lunchrast fick ett telefonsamtal som jag hoppas att jag slipper få igen. Det var en närstående som ringde till mig och ganska omgående insåg jag att personen stod i begrepp att ta livet av sig.
 
Vad gör man i en sådan situation? Hur kan man förhindra ett stundande självmord? Det mest problematiska var att personen befann sig mer än 20 mil ifrån mig, så jag kunde inte ta mig dit och hjälpa personen. Jag kunde inte finnas där fysiskt. Under hela samtalet hade jag panik och var hela tiden rädd för att personen faktiskt skulle ta sitt liv. Vad skulle jag i så fall ha gjort? Jag kände mig otroligt maktlös. Dock försökte jag låta lugn och koncentrerade mig på att få personen att hela tiden prata med mig. Jag tror att jag faktiskt lyckades få personen att lugna sig lite, för snyftningarna avtog en smula efter en stund. Min tanke var nämligen att så länge jag lyckas hålla igång ett samtal med personen, är risken mindre att något faktiskt händer. Jag försökte samtidigt få personen att tala om var denne var (vilket personen naturligtvis inte gjorde ...), under tiden som jag i tanken febrilt funderade ut en lösning.
 
 
Som tur var lyckades en annan närstående person hitta personen som ringde till mig och lyckades få denne med sig. Inget allvarligt hände och senare fick jag veta att situationen löste sig tillfälligt. Men när jag hade lagt på telefonen skakade mina händer kraftigt och jag började faktiskt gråta - dels på grund av lättnad, dels på grund av alla upprörda känslor som hade rörts upp inom mig.
 
Det hände inget allvarligt den här gången och det är jag tacksam över. Fast frågan kvarstår: Vad gör man i en sådan situation? Hur kan man hindra en person från att begå självmord? Jag tror inte att man egentligen kan förbereda sig för en sådan här situation. Åtminstone inte helt och hållet. Jag vet inte om jag gjorde rätt, men det jag vet är att det aldrig är läge att börja skrika och skälla på en person som är i färd med att ta livet av sig. Om jag hade befunnit mig närmare personen hade det varit enklare, för då hade jag kunnat ta mig dit och göra något. Nu hade jag bara mina ord som hjälpmedel.
 
Vad skulle du ha gjort om du varit i mina kläder?


Dagens citat:

"För alltid börjar här och nu."
(Aleks)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Kär lek? (Malin Johansson)

"Hur ignorerar man någon som bor bara ett snedsteg bort? Vad händer när man faller för någon som vägrar falla tillbaka? Inte sätter man väl upp post-its (som hamnar hos fel person), skriver dikter (som ingen får läsa) eller sover utanför dörrar (hos någon som inte är hemma)? ... Eller?

Joanna:
är 25 år och läser webbdesign.
kommer från Norrland och lyssnar på Queen.
får kärleksförklaringar från håll hon inte bryr sig om.
bokar flyg i fel riktning, tappar trosorna på centralen och umgås med vännerna när hon har lust.
Och apropå lust trodde hon sig ha tappat den någonstans vid transporten från Mensträsk till Malmö, men så flyttar vandrande viagra in i lägenheten bredvid ..."
 
 
 
Tidigare följde jag Malin Johanssons blogg och boken Kär lek? har legat i hyllan ganska länge. Det var tack vare kaosutmaningen 2015 som jag äntligen tog tag i den. Nu är jag tacksam för att jag gjorde det, för jösses vad underhållande den var!
 
På baksidan av Kär lek? står det att berättelsen bygger på verkliga händelser och jag funderade hela tiden på hur mycket den gör det, för Malin Johansson har lyckats bygga upp trovärdiga karaktärer som är så där lagom galna. Jag känner igen mig lite i Joanna och tycker många gånger synd om henne. Precis som jag, tycks hon vara en otursfågel.
 
Trots att man inte - åtminstone inte i mina ögon - får detaljerade beskrivningar av omgivningen, känner jag väl till de platser som nämns och annat vore väl konstigt med tanke på att jag trots allt växte upp och bodde i Malmö i ungefär nitton år. För mig är det ett plus att boken utspelar sig på en plats jag känner till. Vad jag dock tyckte mindre bra om, var utdragen ur olika låtar som Malin Johansson petat in ganska ofta. Vissa passade bra in, medan de oftast kändes irriterande. Det hade också varit bra om hon minimerat antalet väldigt korta meningar. Emellanåt blev det en aning för hackigt på grund av det.
 
Som helhet är Kär lek? ändå en välskriven och underhållande berättelse som fick mig att skratta rätt ofta. Jag ser fram emot att läsa mer av Malin Johansson.
 
Det här exemplaret har jag köpt.


Dagens citat:

"En kompis håller med dig, en vän argumenterar."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 28: För fem år sedan [30 dagar]

För fem år sedan var det år 2010. Den hösten hade jag nyligen börjat på paralegal-utbildningen i Stockholm. Älsklingen och jag förlovade oss i slutet av augusti det året och höll därför på att planera vårt bröllop, som ägde rum i juli året därpå. Hösten 2010 var jag också en gladare och piggare tjej än vad jag är nu. Våren 2010 var en mycket sorglig vår för mig, eftersom min älskade Jocke gick bort då. 2010 var också året då jag startade den här bloggen.
 
 
Jösses, vad dagarna har gått fort. Tänk vad mycket som faktiskt har hänt under alla dessa år!? Undrar hur mycket till det kommer att hända under de fem år som kommer?


Dagens citat:

"Inse att du drömmer en dröm du kallar ”världen”, och sluta leta efter utvägar. Drömmen är inte ditt problem. Ditt problem är att du gillar en del av din dröm och inte en annan. Älska allt, eller inget, och sluta klaga. När du har sett drömmen som en dröm, då har du gjort allt som behöver göras."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Den andra sidan av myntet

När jag skrev inlägget om mina tankar kring killen som våldtog Dag Öhrlunds dotter, började jag fundera kring en viktig fråga. Jag var på väg att skriva om mina tankar kring det i inlägget, men eftersom jag tyckte att det kändes respektlöst valde jag att avstå och istället skriva om det i ett eget inlägg.
 
Då två personer är med om en händelse, är det ganska vanligt att dessa två personer upplever händelsen på olika sätt - allt beroende på hur de har tolkat saken. Usch, nu fick jag det att låta krångligare än vad det egentligen är. Förhoppningsvis kan jag förklara det bättre genom exempel.
 
A och B är kompisar. A gillar att skämta och kan dra ganska grova eller sårande skämt. Oftast skämtar A på B:s bekostnad, vilket B inte tycker om men inte har hjärta att säga. I A:s värld är dessa skämt roliga och eftersom B aldrig säger motsatsen, tror A att även B tycker att det är roligt. I B:s värld är dessa "skämt" mycket sårande och får B att må mycket dåligt.
 
Nu säger jag inte att A gör rätt, men om A aldrig får veta att det A gör är fel och elakt - hur ska A då kunna förändra sig? Hur ska A kunna veta att det är fel? Kanske tycker B att B har försökt säga ifrån och att B har varit tydlig angående sina känslor, men det är inte säkert att A har uppfattat det så. Samma problem riskerar att uppstå vid våldtäkt.
 
 
Jag är medveten om att jag precis har gett mig ut på en ytterst minerad terräng, men jag hoppas att du har tillräckligt med tålamod för att ge mig en chans.
 
Många anser kanske att en del män ljuger och använder sig av just detta "trick" vid rättegångar - "Jag visste inte att hon inte ville!" Eller någon liknande formulering. Fast hur säkra kan vi egentligen vara på att de faktiskt visste? Tänk ifall det är sant att de inte uppfattade kvinnans signaler som nej (såvida hon inte uttryckligen sade nej, för i sådana fall är det svårt att inte uppfatta det - ett nej är alltid ett nej!)? Nu menar jag givetvis inte att kvinnan i det fallet varit passiv. Det kan mycket väl vara så att hon själv tycker att hon varit tydlig med vad hon vill eller inte vill. Problemet är bara hur mannen uppfattat det. Exempelvis kan jag ibland tycka att jag ger tydliga instruktioner eller på annat sätt sänder ut tydliga signaler till älsklingen om vissa saker, fast det är inte alltid han uppfattar det på samma sätt. Ett annat exempel är något som hände mig nyligen. Jag förklarade för en vän att jag tyckte att det kändes som vi glidit ifrån varandra och att det kändes som om hon inte längre ville ha mig i sitt liv. För mig var de små signaler som jag trodde mig ha uppfattat alldeles tydliga. Min kompis blev förvånad och förklarade att hon inte alls uppfattade det på samma sätt och att hon visst ville ha kvar mig i sitt liv. Jag hade helt enkelt tolkat henne på fel sätt.
 
Vad jag vill ha sagt är att oavsett vad det handlar om, är det viktigt att se båda sidorna av en situation eller i varje fall ha i åtanke att myntet har ytterligare en sida. Trots att en person säger att något hände eller var på ett visst sätt, måste man komma ihåg att även vara öppen för hur den andra personen uppfattade det hela. Det är väldigt lätt hänt att låsa fast sig vid en version. Tro mig, det händer mig väldigt ofta trots att jag själv försöker vara öppen för olika alternativ.
 
Vad har du för åsikter om saken?


Dagens citat:

"Kärlek är som en blomma – du måste låta den växa."
(John Lennon)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dödsängeln (Mats Ahlstedt)

Uppläsare: Anders Ekborg
 
"En dressyrdomare från Göteborg skjuts till döds under en ryttartävling i Skåne. Den unge nynazisten som misstänks ha utfört dådet skadas svårt i en älgolycka när han flyr från mordplatsen. När han avlider under mystiska omständigheter och ytterligare två män mördas i snabb följd i Göteborg ställs spaningsledaren Sören Högström inför något som aldrig tidigare inträffat i staden. Har man med en seriemördare att göra? Vem står i så fall näst på tur?

Under tiden som jakten på mördaren pågår får Sören Högström en ny kollega, den unga kriminalinspektören Fatima Wallinder, född i Somalia, som gör starkt intryck på honom.

Men det är inte bara den unga vackra Fatima som hotar hans själsliv. Kommer mördaren att slå till även mot hans egen familj? Katastrofen närmar sig utan att han anar det."
 
 
 
Mats Ahlstedts Dödsängeln är förvisso ingen vanlig deckare med en försupen och överviktig kriminalkommissarie, men ändå är det ingen höjdare heller. För min del presenteras lite för många nya karaktärer i början, så det blir en aning svårt att hålla isär allihop. Dessutom tycker jag att varje "passage" är för kort och dels gör att man aldrig riktigt lär känna personerna som presenteras där, dels hinner saker och ting knappt börja förrän det är slut. Tempot är med andra ord högt i Dödsängeln.
 
Kanske beror det på att jag för en stund tappade koncentrationen, men den slutsats som poliserna drog ganska snabbt, verkade lite som tagen ur luften. Trots att det var bra att slutet inte var förutsägbart, uppfattade jag aldrig att Mats Ahlstedt lade ut ledtrådar så att man skulle förstå vem som var gärningsmannen. Även här kändes det lite som att det var taget ur luften.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lyssnat på genom Storytel.


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Selfies lockar fram liemannen

Selfies skördar fler liv än hajar
 
Det var den rubrik som en notis hade i Metro den 30 september (om du klickar på länken, finns notisen längst ned på sidan 15, i mitten). När jag först läste rubriken trodde jag att det var ett skämt, men när jag läste själva notisen, förstod jag att så inte var fallet. Då lät det logiskt att selfies skördat fler liv än hajattacker. Anledningen till det är att folk tar sig till väldigt riskfyllda platser (exempelvis klippkanter) i jakt på den perfekta selfien.
 
Ingen selfie, men jag befinner mig ändå på tryggt avstånd från fara!
 
Är det verkligen på den nivån det ligger? Är det hit vi har kommit - att vi är villiga att sätta våra liv på spel bara för att få en unik selfie?! I och för sig tycker jag oftast inte ens om att vara med på bild, men jag skulle aldrig vara så dum att jag riskerade mitt liv bara för att få en snygg bild. Om sådant nu är så himla viktigt (dock kan jag inte förstå varför?), varför kan man inte bara photoshoppa fram en sådan bild? Eller är photoshoppandets tid över? Är det äkta vara som gäller nu?
 
Nej, i mina ögon har världen blivit galen om jakten på den perfekta selfien har gått så långt att livet är ett lågt pris att betala. Mitt liv är i alla fall mer värt än en bild.


Dagens citat:

"Människans vanligaste och sundaste förnuft verkar uttryckas av dem som sover, och deras uttrycksmedel består av snarkningar."
(Henry David Thoreau)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 27: Fyra quotes jag gillar [30 dagar]

I may be a slow learner, but eventually I catch on.
- Spike i serien "Angel", avsnitt 3, säsong 1
 
Ända sedan jag såg det tredje avsnittet i första säsongen av Angel, har jag tyckt om Spikes replik ovan. Kanske för att den stämmer ganska bra in på mig själv i vissa sammanhang.
 
Lämna det bakomflutna före dig.
- Pumbaa i filmen "Lejonkungen"
 
Behöver jag säga mer än att Pumbaa faktiskt är rätt smart? Eller, han är kanske ingen ordkonstnär, men man förstår ändå vad han menar.
 
 
 
Om du inte har något snällt att säga, så säg ingenting alls.
- Stampe i filmen "Bambi"
 
Jag föreslog för mina kurskamrater på retorikkursen att vi kunde använda det här citatet på en redovisning om beteenden i offentliga sammanhang, men det tyckte inte de var en bra idé. Varför förstår jag inte ...
 
Om snöret inte håller, utan går av, är det bara att försöka med ett annat snöre.
- Nalle Puh
 
Jag hade lite bekymmer med att välja ut ett fjärde citat. Till slut bestämde jag mig för citatet ovan. Trots att Nalle Puh måhända inte är den vassaste kniven i lådan, lyckas han faktiskt säga ett och annat smart ord ibland. Åh, den lilla björnen är allt bra charmig! Fast jag gillar åsnan Ior mer. Han är min favorit. ;-)


Dagens citat:

"Gulddamm är dyrbart, men när du får det i ögonen förblindar det dig."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Det är med dessa som jag startar min dag - del 6

Det har tagit tid att avsluta denna "inläggsserie" och i skrivande stund lyssnar jag dessvärre inte på dessa låtar varje morgon, eftersom jag under den senaste tiden har ägnat tiden åt att lyssna på ljudböcker. Men när jag har startat dagen med de här låtarna som jag i dessa sex inlägg har räknat upp, har det fungerat och faktiskt fått mig att må - åtminstone lite - bättre på morgonen och sedan även under resten av dagen.
 
Peter Jöbacks "I allt jag ser"
Texten tilltalar mig mycket och det har den gjort ända sedan jag hörde den första gången. Den passar mig så bra i och med att den är både romantisk och mörk. På senare år har jag insett mer och mer att jag dras mot det mörka.
 
 
R. Kellys "The world's greatest"
Jag var elva eller tolv år när jag hörde låten första gången och den blev snabbt populär bland tjejerna i klassen. Ganska snabbt lärde jag mig texten utantill och har genom åren gått och småsjungit på den då och då.
 
The pointer sisters' "I'm so excited"
Den är fartfylld och texten är hyfsat enkel att komma ihåg - vad finns det inte att tycka om?
 
Fredrik Kempes "Finally"
Jag satt och såg på Melodifestivalen när Fredrik Kempe deltog med den här låten. trots att texten är ganska sorgsen, tycker jag om denna lugna men ändå kraftfulla låt.
 
 
Sean Banans "Skaka rumpa"
Jag vet att det inte är många som tycker om Sean Banan och jag håller med om att han allt som oftast är väldigt löjlig. Fast emellanåt är han ändå lite rolig och så är även den här låten. Jag tror mig också har upptäckt att Sean Banan antagligen vill förmedla något djupare med låten, vilket jag har skrivit om här.


Dagens citat:

"Livet handlar om att växa och utvecklas."
(Karin Volo)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ett mycket svårstavat ord!

Som du känner till, går inte jag och teknik särskilt bra ihop. Trots det gick jag förra hösten över till den mörka sidan och skaffade en sådan där tafs-telefon. Motvilligt måste jag erkänna att jag faktiskt gillar den, även om den beter sig underligt åt med jämna mellanrum.
 
Vad jag däremot inte tycker om är när jag ska skriva sms. Jag och min vän Cherry sms:ar varandra nästan dagligen, så det blir en hel del skrivande. Uppenbarligen är mina tummar för stora, för istället för att skriva det jag vill kan resultatet blir något helt annat eftersom telefonen får för sig att jag trycker på annat på skärmen än vad jag faktiskt gör. Mycket irriterande.
 
 
 
Jag har insett att det finns ett mycket svårstavat ord i det svenska språket. Åtminstone om man försöker skriva det med en tafs-telefon. Och om man tydligen har mina tummar. Det ordet är INTE.
 
Ja, skratta du. Varsågod. Men det är sant! Nästan aldrig kan jag få till det ordet rätt vid första försöket, utan jag lyckas alltid skriva allt annat konstigt. KATE och KNYTE är två förslag som telefonen tycker bättre om. För mig är det obegripligt ...
 
Har du själv förslag på något ord som är "svårstavat"?


Dagens citat:

"Dagg förångas, och hela vår värld är dagg…så skön, så uppfriskande, så flyktig."
(Kobayashi Issa)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 26: Tweets jag gillar [30 dagar]

Egentligen skulle rubriken ha varit "Mina mest like:ade bilder på Instagram", men eftersom jag inte har Instagram (och inte heller planerar att skaffa det) blir det svårt för mig att lägga upp sådana bilder. Visserligen har jag Dayviews, men det var år och dar sedan jag var inloggad där. Med tanke på att jag gillar att fotografera, borde jag vara mer aktiv där. Dock räcker inte tiden till. :-(
 
Hur som helst, med anledning av ovanstående valde jag att göra om rubriken/ämnet och eftersom jag är mer aktiv på Twitter nuförtiden, tyckte jag att det var passande att ta något därifrån istället.
 
Haha, undrar om det faktiskt fanns ett budskap i det där?
 
Tja, jag antar att flygbolagen behöver tjäna pengar på något sätt ...
 
Är det bara jag som faktiskt ser likheter ..?
 
Hihi.
 
Egentligen är det en hemsk konversation, men ändå lite rolig. Är jag hemsk för att jag tycker så?
 
Haha, det är en så himla rolig video! Jag har bäddat in den nedan, ifall du själv vill se den;
 
 


Dagens citat:

"Kärleken älskar att älska kärlek."
(James Joyce)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vila i frid, Henning Mankell.

Det är med stor sorg i mitt hjärta som jag skriver det här inlägget. Natten till måndagen den 5 oktober avled en framstående författare - självaste Henning Mankell. Det kom som en chock för mig när jag vid lunchtid läste det. Orden kändes overkliga. Han dog i sviterna av den cancer han drabbats av.
 
För mig har Mankells böcker betytt väldigt mycket och det var till stor del tack vare honom som jag började skriva på allvar och även funderade på att bli författare. I början inspirerades jag mycket av hans skrivsätt och tog efter det, eftersom jag beundrade hans sätt att skriva.
 
Den första av hans böcker som jag läste var Eldens hemlighet (jag läste den på mellanstadiet) och den står fortfarande kvar i min hylla. Det var en fantastisk, men ändå sorglig berättelse som skrämmande nog handlade om en verklig flicka och en verklig händelse. Boken har två uppföljare; Eldens gåta och Eldens vrede. Under mellanstadiet skrev jag också ett brev till Mankell som skickades till hans förlag. Jag fick dock aldrig något svar.
 
Sedand röjde det några år innan jag bekantade mig med Kurt Wallander. Jag gick i sjuan eller åttan när mina föräldrar gav mig boken Innan frosten i julklapp och jag slukade den snabbt. Därefter slukade jag de andra böckerna om Kurt Wallander i rasande fart och på gymnasiet blev jag klar med serien. Det var också på gymnasiet som jag på en bokrea köpte alla böcker som då fanns i serien (minus Innan frosten). Under högstadiet och första året på gymnasiet läste jag de allra flesta av Mankells andra böcker. Han var min idol. Han och Kurt Wallander kom också att bli något av två kompisar för mig under högstadiet. På grund av min dåvarande situation med daglig mobbing, flydde jag mer än gärna till Kurt Wallanders värld och det gjorde min vardag lite enklare.
 
 
Våren 2007 eller 2008 (tror dock det var 2008), var Mankell på Akademibokhandeln uppe vid Gustav Adolfs torg i Malmö och signerade Kinesen. Jag hade redan fått boken av mina föräldrar, men jag åkte dit med min mamma och köpte ytterligare ett exemplar för att kunna få hans signatur. Jag var överlycklig över att få se honom (ja, jag var nog en smula stjärnögd) och sedan gick jag och mamma därifrån. På vägen till bussen var jag väldigt besviken på mig själv för att jag inte hade tagit tillfället i akt och pratat med honom. Mamma föreslog att vi skulle gå tillbaka så att jag kunde få göra det och till slut gjorde vi det. När han höll på att plocka ihop efter signeringen, passade jag på att uttrycka min beundran och förklarade att hans böcker betytt så himla mycket för mig och att jag läst nästan alla han skrivit. Dessvärre upplevde jag hans bemötande som ganska otrevligt och det gjorde mig ledsen. Fast vem vet, det är faktiskt möjligt att han helt enkelt hade en dålig dag och inte var särskilt sugen på att prata med en ung tjej.
 
När jag gick på paralegalutbildningen och skulle hem efter en lektion i mars 2011, såg jag ett välbekant rufsigt hår och ett lika bekant ansikte på Stockholms centralstation. Japp, det var självaste Mankell (om det nu inte var en mycket lik look-a-like?). Jag nöjde mig dock med att få ögonkontakt med honom en stund.
 
Visst, på senare år har jag inte tyckt att Mankell skrivit lika bra som jag tyckte förr, men han skrev ändå bra. På sitt eget sätt. Det känns konstigt och sorgligt att han inte längre finns bland oss. Jag är i alla fall tacksam över att jag fick prata med honom en gång, trots att det inte blev så trevligt som jag hade hoppats på. Jag fick sagt det jag ville. Jag hoppas att det kunde glädja honom lite.
 
Mina tankar går till hans familj och hans vänner. Jag hoppas att Mankell finner frid. Det har han förtjänat.


Dagens citat:

"En dålig dag för egot är en bra dag för själen."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett IKEA-skåp (Romain Puértolas)

Uppläsare: Johan Rabaeus
 
"Pugalendhi heter en bluffande 38-årig fakir från Rajasthan, som har lurat sina grannar i byn att samla ihop pengar för att han ska kunna åka till Paris och köpa Ikeas senaste innovation, spikmattesängen Svavelvikspik. Men sängen visar sig vara dyr, vilket gör att fakiren tvingas lura till sig pengar av den vackra fransyskan Marie, för att sedan tillbringa natten på Ikea. Han gömmer sig i en garderob som naturligtvis packas in i en låda och skickas iväg, och detta är startskottet för en galen jakt över världen. En resa där fakiren lär känna sudanesiska flyktingar, blir jagad av hämndlystna romer på Barcelonas flygplats, skriver början på en roman och får ett bokkontrakt i Rom samt hänger på ett hotellrum i ett konfliktdrabbat Libyen. Under tiden upptäcker han mycket som han inte visste om både kärlek och vänskap."
 
Även om Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett IKEA-skåp är en smula ... Kanske inte direkt rasistisk men däremot ganska fördomsfull, är den väldigt humoristisk och även lite charmig.
 
 
 
Vad jag däremot inte tyckte om med boken, var att författaren Romain Puértolas jämt och ständigt skulle upprepa sig och framför allt direkt efter att han precis skrivit det för första gången. Exempelvis den gången när fakiren såg sig i en spegel och tyckte att han hade åldrats. Ytterligare två karaktärer gjorde samma sak och båda procedurerna beskrevs på exakt samma sätt och med exakt samma ord som den första! Det ständiga upprepandet blev en smula tröttsamt i längden.
 
En annan sak som jag inte heller var så förtjust i, var när boken i berättelsen blev skriven. Jag tror att det hade kunnat göras på ett smidigare sätt. Nu kändes det mest som att hela berättelsen stannade upp och till en början kände jag mig mest förvirrad.
 
Som helhet var boken ett trevligt tidsfördriv och fick mig att dra på munnen både en och två gånger. Johan Rabaeus gjorde en fantastisk insats som uppläsare! Honom tänker jag definitivt lyssna mer på!
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lånat från Varbergs bibliotek.


Dagens citat:

"Fokusera din uppmärksamhet på nuet och berätta sedan för mig vilka problem du har i detta ögonblick."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Hur är man egentligen funtad?

För ett tag sedan började jag följa författaren och journalisten Dag Öhrlunds blogg och strax därefter läste jag ett öppet brev i Metro som han hade skrivit till den kille som våldtog Öhrlunds dotter. Öhrlund har även skrivit om detta på sin blogg. Nu har tydligen den här killen hört av sig till Öhrlunds dotter och om detta har Öhrlund skrivit ett inlägg, som jag rekommenderar att du läser. Eftersom det är en så pass fruktansvärd händelse, valde jag att genom det här inlägget sprida Öhrlunds inlägg vidare.
 
Öhrlund har publicerat valda delar ur det här meddelandet och i stora drag handlar det om att killen anser att hans liv är förstört och att det är synd om honom.
 
 
 
Jag vet att våldtäkt många gånger är en symbol för makt, men jag kan ändå inte förstå att man väljer att förstöra en annan människas liv på det sättet?! Och dessutom tycka synd om sig själv! Hade man tyckt att det hade varit lika "kul" om det hänt en själv eller någon närstående? Hur är man egentligen funtad?! Den här killen säger att han har flickvän. Då är det väl ändå bra korkat att välja att ha sex med någon annan från första början? Oavsett hur jag än vrider och vänder på det, kan jag inte få ihop ekvationen att det är synd om honom. Det går bara inte. Visst tycker jag synd om honom, men det är enbart för att han framstår som en så pass tragisk figur. Jag mådde i ärlighetens namn illa av att läsa hans meddelande. Usch! Först har han mage att göra det han gjorde och sedan lägger han skulden på henne för att hans liv har blivit skit? Om jag hade kunnat, hade jag slagit till honom. Hårt. Kanske hade lite vett åkt in i skallen på honom då?
 
Alla har rätt att bestämma över sin egen kropp, oavsett vem man är eller vilken könstillhörighet man än har. Ett nej är alltid ett nej. Det är viktigt att vi verkligen lär dagens barn och unga det.


Dagens citat:

"Rikta blicken in i dig själv och du finner tusentals områden som aldrig blivit upptäckta. Res omkring där, gör dig till en upptäcktsresande i din egen värld."
(William Habbington)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 25: Något jag gjort [30 dagar]

Hmm ... Alltid lika kul när saker och ting kan tolkas på olika sätt. ;-)
 
Den 28 november 1995 gjorde jag denna söta gris (det svarta på den översta bilden är Ninjans tass - han skulle absolut röra vid grisen när jag skulle ta bild):
 
 
Haha, visst är den söt? Älsklingen håller dock inte med mig. Grisen gjordes utav trolldeg när jag gick på förskolan. Min mamma skrev datum undertill, så det är därför som jag vet exakt vilket datum den gjordes.
 
 
Något annat som jag "gjort" är att jag i somras lekte med min systerson på lekplatsen på Vallarna när min syster och hennes familj kom på besök. Jösses, vilken energi den killen har! Fast roligt var det. :-)
 
 


Dagens citat:

"Kärlek växer genom givande."
(Elbert Hubbard)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Tänk vad ens inställning kan göra för skillnad!

En morgon när jag och en person pratade om lite allt möjligt, började samtalet till slut handla om ens inställning och vilken betydelse den har. Det hela slutade i alla fall med att jag bestämde mig för att den dagen skulle vara en bra dag och det blev faktiskt en bra dag! På vägen hem från jobbet hade jag väldig energi och kände mig glad.
 
 
Efter detta har jag försökt att varje morgon tänka att den dagen ska bli en bra dag. Visst, ibland händer det något under dagen som gör att jag ändå blir ledsen etc., men det är åtminstone en bra start. Ingen mår bra av att ständigt tänka negativa tankar. Man behöver helt enkelt bryta den negativa spiralen.
 
Det är egentligen fantastiskt hur mycket man kan lura sin hjärna. Hur mycket som man själv kan påverka.


Dagens citat:

"Man hugger ut dörrar och fönster och bygger ett rum: det är Intet i dess inre som gör rummet användbart."
(Lao Zi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 24: Min dag [30 dagar]

Eftersom jag tidsinställer mina inlägg (och i skrivande stund sitter jag och väntar på tåget till jobbet), får jag beskriva hur en typisk vardag ser ut.
 
Kvart i sex stiger jag upp, gör mig i ordning, äter frukost samt ger katterna mat och tömmer djurens lådor. När jag har packat ned min matlåda i min tygpåse, cyklar jag bort till tågstationen och tar sedan Öresundståget till Varberg, där advokatbyrån som jag jobbar på finns.
 
En gata i Varberg.
 
Varje dag jobbar jag mellan åtta och fem, med en timmes lunch mellan tolv och ett. Eftersom sekreterarjobbet på byrån varierar från dag till dag, är det svårt att säga exakt vad jag gör. Vanligtvis hämtar jag posten på Kvantum vid nio och öppnar den. Jag svarar i vår växel samt tar hand om vår e-postinkorg. Jag ringer samtal till domstolar, klienter m.m.
 
Klockan fem går jag från kontoret till tågstationen för att åka tillbaka till Falkenberg. Om det ska postas något, tar jag vägen förbi Kvantum. Väl tillbaka på tågstationen i Falkenberg, låser jag upp min cykel och cyklar hem. Vanligtvis tar jag vägen förbi Ätran eftersom det är så himla fint där.
 
 
När jag är hemma igen äter jag middag med älsklingen och sedan umgås vi resten av kvällen, tills det är dags för mig att sova vid tiotiden.


Dagens citat:

"Minns att lyckan inte beror på vem du är eller vad du har, den beror helt och hållet på vad du tänker."
(Dale Carnegie)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Summan av skräck (Tom Clancy)

"Världen är äntligen nära en varaktig fred. Gulfkriget har slutat i ett totalt nederlag för Irak. Sovjets kommunistiska imperium ligger i spillror och ett nytt, fritt Europa börjar växa fram. Och äntligen finns en fredsplan för Mellersta Östern som kan tänkas gå att förverkliga.

Men alltför många grupper är beredda att offra sitt blod för att uppnå sina egna syften i Mellanöstern. Och inför hotet om att utplånas den dag samexistensen mellan Israel och arabstaterna är ett faktum väljer de att slunga världen in i en explosiv, oanad kärnvapenkris kanske in i ett nytt världskrig."
 
 
 
Summan av skräck var verkligen inte min typ av bok. Jag gillar själva intrigen, men vägen dit var inte särskilt angenäm.
 
Hela tiden hade jag en känsla av att detta är en fortsättning på en annan bok? Anledningen till denna misstanke är att Tom Clancy jämt nämner händelser som skulle ha hänt innan Summan av skräck, men man får aldrig veta tillräckligt för att förstå vad Clancy pratar om. Dock tycks alla karaktärer förstå exakt vad han menar.
 
Kanske är det också därför som Clancy hej vilt växlar mellan att kalla sina karaktärer vid för- eller efternamn - mycket sällan med både för- och efternamn. För mig är det extremt förvirrande och det är först långt in i boken som jag får grepp om vilka personer som är vilka (redan på första sidan växlar Clancy mellan att kalla Jack Ryan för Jack resp. Ryan - utan att först förklara att han heter just Jack Ryan). Denna förvirring blir knappast bättre av att det är väldigt många karaktärer att hålla koll på samt den ingående beskrivningen av saker och ting - mest med facktermer (exempelvis hur en vätebomb skapas).
 
Visst, jag hade kunnat kolla upp om detta var en fortsättning på en bok, men ska läsaren verkligen behöva det? Det stod ingenstans på omslaget eller inuti boken att detta skulle vara en fortsättning. Då förväntar jag mig att det inte är det. Fast kanske är det så att Clancys alla böcker hänger samman?
 
Om man bortser från dessa minus och även den dåliga översättningen, har Tom Clancy lyckats bygga upp sitt persongalleri och ganska snabbt ser man vad för typ av personer som man har att göra med. Deras olika handlingar och reaktioner blir på så vis trovärdiga.
 
Intrigen i Summan av skräck är som sagt mycket intressant och spännande, men hade säkert kunna komma mer till sin rätt med mindre fackprat och färre karaktärer att hålla reda på.
 
Det här exemplaret har jag köpt.


Dagens citat:

"Om du talar sanning, behöver du inte minnas något."
(Mark Twain)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vem tror du att du kan lura?!

I början tyckte jag att appen AccuWeather var bra att ha i telefonen. Förutom att den talar om temperaturen ute, har den funktionen "Real feel" - det vill säga hur varmt/kallt det verkligen känns. Dessutom talar den om vilket väder det är.
 
 
Nu vet jag inte om jag tycker att appen är lika bra. Jag har nämligen kommit på den med att ljuga. I somras när det var strålande sol, påstod appen att det regnade, blixtrade och åskade. Trots flera uppdateringar, envisades den med att påstå att det var ordentligt busväder ute.
 
 
När detta hände för andra gången, slutade jag bry mig om appen. För mig har den inte längre någon trovärdighet. Jag funderar faktiskt på att avinstallera den, såvida inte du har någon vettig anledning till att jag ska behålla den?


Dagens citat:

"Givande hjälper andra och förändrar hur du mår själv, ger dig mer mening i ditt liv."
(Karin Volo)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Jag förlåter er

Jag läste Michael Larsens blogginlägg om att förlåta och tänkte att även jag kunde ge det ett försök. Även om jag gärna vill tro att jag har gått vidare i livet, finns det ändå känslor som ligger och gnager i bakgrunden. Eftersom jag tror att alla kan ha ha användning av Michael Larsens inlägg, väljer jag göra ett inlägg av min förlåtelse. Jag funderade länge på om jag skulle skriva om det eller om jag bara skulle förlåta i tysthet för min egen skull, men valde till slut att göra det öppet i hopp om att andra kan få användning av det och själva må bättre. Jag går inte in på detaljer, eftersom det finns händelser som är så pass privata att jag inte vill diskutera dem här på bloggen.
 
 
 
Jag förlåter alltså alla er som någon gång har gjort mig något ont eller på något sätt sårat mig. Jag förstår att omständigheterna just då påverkade er till att göra eller säga det ni gjorde. Dock förlåter jag inte själva handlingarna jag blev utsatt för, utan endast er som människor. Jag väljer att från och med nu släppa mina negativa tankar och känslor och gå vidare. Jag kommer inte längre hysa agg mot er.


Dagens citat:

"Släpp taget om det som ligger bakom dig, förlåt det som behöver förlåtas. Omfamna stunden och välkomna det du möter med kärlek."
(Agneta Sjödin)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 23: Ett tips [30 dagar]

Det här tipset riktar sig främst till dem med lockigt och/eller långt hår.
 
I somras när vi var på Gekås med min svärmor, köpte hon en utredningsborste för 30 kr. När vi kom hem till lägenheten igen, testade hon den och lät även mig testa. Jösses, vad håret blev mjukt! Borsten reder ut håret - oavsett om det är torrt eller vått - utan att slita det. Givetvis kände jag mig tvungen att köpa en egen nästa gång vi åkte dit.
 
 


Dagens citat:

"Ju längre man ligger i vattnet desto blötare blir man."
(Nalle Puh)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!