Jessicas grotta

 

"En dressyrdomare från Göteborg skjuts till döds under en ryttartävling i Skåne. Den unge nynazisten som misstänks ha utfört dådet skadas svårt i en älgolycka när han flyr från mordplatsen. När han avlider under mystiska omständigheter och ytterligare två män mördas i snabb följd i Göteborg ställs spaningsledaren Sören Högström inför något som aldrig tidigare inträffat i staden. Har man med en seriemördare att göra? Vem står i så fall näst på tur?

Under tiden som jakten på mördaren pågår får Sören Högström en ny kollega, den unga kriminalinspektören Fatima Wallinder, född i Somalia, som gör starkt intryck på honom.

Men det är inte bara den unga vackra Fatima som hotar hans själsliv. Kommer mördaren att slå till även mot hans egen familj? Katastrofen närmar sig utan att han anar det."

 

 

Mats Ahlstedts Dödsängeln är förvisso ingen vanlig deckare med en försupen och överviktig kriminalkommissarie, men ändå är det ingen höjdare heller. För min del presenteras lite för många nya karaktärer i början, så det blir en aning svårt att hålla isär allihop. Dessutom tycker jag att varje "passage" är för kort och dels gör att man aldrig riktigt lär känna personerna som presenteras där, dels hinner saker och ting knappt börja förrän det är slut. Tempot är med andra ord högt i Dödsängeln.

 

Kanske beror det på att jag för en stund tappade koncentrationen, men den slutsats som poliserna drog ganska snabbt, verkade lite som tagen ur luften. Trots att det var bra att slutet inte var förutsägbart, uppfattade jag aldrig att Mats Ahlstedt lade ut ledtrådar så att man skulle förstå vem som var gärningsmannen. Även här kändes det lite som att det var taget ur luften.