Jessicas grotta

 

"Ofärd är en historisk spänningsroman, en myllrande, färgrik, episk saga från en märklig och okänd brytningstid då globaliseringen för första gången nådde vår del av världen.

Ulvbjörn Vamodsson växer upp på gården Borg i Östra Götaland. Tiden är 600-talet e.Kr. Vikingatiden har ännu inte börjat, men det berättas redan historier om nordbor som farit söderut över haven för att vinna guld och ära. Ulvbjörn är en avig pojke. Han har svårt för att tala och tar till knytnävarna när han blir retad. Hans far ser ner på honom.

Men en dag kommer ett följe av stormän från Uppland. De tänker locka bönderna i Götaland till ett krigståg mot den brutale Ivar Digre. Ledaren Olof Ingjalsson vill oväntat ha med pojken i sitt följe och Ulvbjörn får för första gången uppleva stridens rus av lust och fasa.

Olof ger honom nya uppdrag. Nu ska han resa över haven till staden Frisaborg för att byta slavar mot silver. Men Ulvbjörn och hans grupp blir tillfångatagna och själva sålda som slavar.

Efter några hårda år av slavliv lyckas han rymma tillsammans med sin ägares hustru och hamnar i tjänst hos det dåtida Europas mäktigaste person, Frankerrikets drottning Balthild. Ulvbjörn blir en bricka i hennes maktspel. Han blir omväxlande krigare, lönnmördare och diplomat.

Samtidigt upptäcker han en ny värld - prästernas, kyrkornas och klostrens. Han hör den gregorianska sången stiga mot valven och grips av en känsla han aldrig tidigare erfarit."

 

 

Det är modigt av en författare att våga läsa in sin egen bok, men dessvärre blir resultatet inte särskilt bra när det gäller Dick Harrisons Ofärd. Det är något med tonen och betoningarna som gör att jag redan från början börjar tappa intresset. I kombination med att berättelsen inte känns särskilt levande utan snarare som en saklig redogörelse, blir resultatet att jag i början av del två tappar tålamodet och väljer att avbryta lyssnandet av Ofärd.

 

Jag tycker inte att man får lära känna Ulvbjörn, även om man får veta mycket om honom. Dessutom tycker jag att berättelsen är lite spretig, så Dick Harrison misslyckas med att fånga mitt intresse.

 

Kanske gör jag ett nytt försök med den tryckta boken någon gång i framtiden, men som det ser ut nu lär det dröja.