Åh, Kristina!

Tydligt minns jag helgmorgnarna från min barndom då hela familjen satt och åt frukost. Under tiden stod radion på och spelade svensktoppen (tror jag?) och länge var Peter Jöback med och sjöng Guldet blev till sand från musikalen Kristina från Duvemåla. Jag tyckte mycket om Peter Jöbacks sångröst, men jag fattade aldrig riktigt vad han menade med "Ur en stinkande källa drack han vatten, han blev sjuk och gick bort från mig den natten. När hans blick hade slocknat, då blev klockan ur hans hand". Självklart visste jag att "gå bort" betydde "dö", men det tog ganska lång tid innan det gick upp för mig att det var det han menade. Jag trodde att hans färdkamrat bokstavligt talat gick iväg.
 
 
När jag var på väg till Stockholm för att vara med på releasen av novellantologin Över en höstfika, satt jag och lyssnade på en av mina Spotify-spellistor. Rätt som det var spelades det bekanta introt till Guldet blev till sand, fast istället för Peter Jöbacks svenska röst var det Josh Grobans engelska som hördes. På sin senaste skiva Stages, tolkar Groban några musikallåtar och Gold can turn to sand är en av dem. Trots att de har ändrat en del av låttexten, är jag nästan beredd att säga att Josh Grobans tolkning är ett strå vassare än Jöbacks. Fast jag har inte riktigt bestämt mig. Oavsett vilket, är båda låtarna väldigt bra.
 


Dagens citat:

"Att uppfatta Det evigt oföränderliga är att vara klarsynt."
(Lao Zi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie