Problemet med "Gilla"

Jag är nog inte ensam om dessa funderingar och känslor inför den här populära "Gilla"-knappen. Precis som jag själv, har en hel del lagt upp en sådan knapp på sin blogg och i sina inlägg. Jag tycker att "Gilla" är en bra funktion, för då kan man enkelt visa att man gillar inlägget, även om man kanske inte har tid eller liknande att skriva en kommentar. Och så länge det är glada eller roliga inlägg blir detta inget problem. Då klickar jag på "Gilla" så snart jag får tillfälle. Fast hur gör man om det är ett sorgligt inlägg? Om det är ett inlägg som handlar om att någon närstående dött eller liknande?
 
 
Jag brukar vilja klicka på "Gilla"-knappen då, för att i de sammanhangen tycker jag att knappen/funktionen symboliserar ett stöd. Klart att jag inte tycker att det är kul att personen precis mist sitt livs kärlek i cancer eller liknande. Fast bara för att jag tycker att "Gilla"-funktionen kan symbolisera stöd i en sådan svår situation, är det inte säkert att andra också uppfattar det så. Personen som skrivit inlägget kanske tar illa upp och tror att vi läsare tycker att det är roligt att det som har hänt, har hänt.
 
Enklast är naturligtvis att skriva en kommentar, för då får man sagt det man vill. Dock kan jag tycka att det ibland är svårt att hitta lämpliga ord. Vad ska man egentligen säga till någon - som man kanske inte ens känner - att man beklagar sorgen, utan att det låter så klyschigt och stelt? Vad hade jag själv velat ha för respons om jag hade skrivit något sådant inlägg?
 
Jag hörde tidigare att Facebook funderade på att införa en "Ogilla"-funktion för sådana här tillfällen (men jag kan naturligtvis ha missuppfattat), men det kan jag tycka är värre. Då skulle jag personligen föredra att personerna som läser min blogg "Gillar" inlägget.
 
Kanske är det jag som förstorar det här "problemet" och gör en höna av en fjäder. Hur ser du på saken? Hur gör du när du läser ett sorgligt inlägg?


Dagens citat:

"Lycka kommer inte från materiella ting, utan från kärleken med vilken de skänks."
(Radhanath Swami)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie