Två hjärtan som slår i takt
Första gången jag läste relationscoachen Michael Larsens inlägg om tillit, blev jag berörd och framförallt när jag läste uttrycket "två hjärtan som slår i takt".
Just det där med att två hjärtan slår i takt stämmer så bra in på mig och älsklingen! Visst, jag har varit långt ifrån en bra fru och livskamrat under min depression - det erkänner jag. Fast trots det har älsklingen fortsatt att finnas där för mig och försökt stötta mig när han har kunnat. Han visar ofta på olika sätt att han älskar mig och nu när jag börjar få tillbaka glädjen och livsgnistan igen, försöker jag visa samma sak för honom.
Ganska snart efter att bli blev tillsammans tyckte jag att allt kändes så himla rätt med älsklingen och det skrämde mig. Jag hade nyligen lärt mig att trivas med singellivet och jag försökte trivas mer med mig själv. Jag hade lärt mig att vara oberoende, men älsklingen lyckades riva de murarna hos mig. Plötsligt fanns det någon i mitt liv utanför familjen som jag tyckte väldigt mycket om och inte ville vara utan. Han väckte starka känslor i mig som ingen annan hade lyckats med. Älsklingen fick mig att längta på ett sätt som var nytt för mig. Hur skulle jag reagera när han till slut insåg att det fanns bättre alternativ än mig? Skulle jag klara av det? Dessa rädslor fick mig till en början att försöka ta visst avstånd - för i min värld var det bara en tidsfråga innan jag skulle bli lämnad för någon bättre. Det var det jag var van vid. Fast älsklingen lämnade mig aldrig och här står vi, sju och ett halvt år senare. Tiden har gått rasande fort.
Visst händer det då och då att jag än idag blir lite orolig för att älsklingen ska hitta mågon "bättre". Fast nu vet jag att det bara är mina hjärnspöken som djävlas med mig. Våra hjärtan slår i takt och jag vet att han älskar mig minst lika mycket som jag älskar honom. För mig finns det ingen annan som jag vill dela mitt liv med och så starkt som jag känner för älsklingen, har jag inte känt för någon annan och kommer heller aldrig göra. Jag är inte rädd för att han ska gå bakom min rygg och ha någon affär med någon. Jag har så starkt tillit till honom att jag vet att om han nu skulle börja få känslor för någon annan, skulle han prata med mig om det först. Jag behöver inte vara orolig.
Det är skrämmande att vara så utlämnad till någon annan, men samtidigt är det en så härlig och underbar känsla. Jag önskar att fler får uppleva det. ^^
Dagens citat:
"Var modig och tveka inte."
(Carlos Ruiz Zafón)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie