Missing type
Igår uppmärksammade älsklingen mig på den globala blodgivarkampanjen Missing type (#missingtype). Det hade gått mig helt förbi! Jag lever antagligen under en sten eller något. Hur som helst, kampanjen går ut på att bokstäverna A, B och O plockas bort för att symbolisera att det behövs fler blodgivare. Jag tycker att det är en hur kul idé som helst!
För mig - som varit blodgivare sedan december 2008 - är det en självklarhet att ge blod. Varför skulle det inte vara det om man är frisk? Varför ska man inte få vara med om möjligheten att rädda människor? Hade jag kunnat gå till blodcentralen oftare än var fjärde månad, skulle jag ha gjort det.
Sjukhusskräck eller nålskräck är inga hinder för att bli blodgivare. Tro mig - jag har sjukhusskräck och klarar inte av att se blod eller liknande, men ändå klarar jag av att vara blodgivare! Det gäller att fästa uppmärksamheten på något annat under tiden. Jag tittar aldrig på när de sätter in nålen i armen på mig eller när blodet pumpas ut från armen. Det misstaget råkade jag göra under en av mina två blodgivningar i Malmö och då höll jag på att svimma. Nuförtiden tittar jag på tavlor eller - om det finns, vilket det gör i Falkenberg - på TV:n. Jag försöker att koppla bort att jag just då befinner mig på ett sjukhus. Och det fungerar.
Jag väljer att rädda liv. Vad väljer du?