När poliser legitimerar sig

Kanske har jag bara haft tur i mitt liv, men än så länge har jag sluppit ha kontakt med polisen i privata sammanhang. Visserligen blev jag utsatt för både misshandel och sexuella trakasserier under högstadiet, fast misshandels-händelserna polisanmäldes aldrig och de sexuella trakasserierna var det skolan som anmälde, men det blev aldrig något utav det. Tyvärr. Hur som helst, jag har därför aldrig reflekterat över hur poliser visar sin legitimation. Man kan ju inte vara säker på att så som de gör i filmer stämmer. Dock blev jag under våren/försommaren varse om hur det kan gå till.
 
Min chef hade ett ganska omfattande mål vid Halmstads tingsrätt med en gedigen förundersökning. Den var så pass stor att polisen i Halmstad inte vill skicka upp den med post (det skulle dessutom fördröja handläggningen och just då satt min chefs klient häktad, så det var snabba ryck som gällde i det målet). Inte heller var det så enkelt att maila det till oss. Jag och den handläggande polisen kom därför överens om att någon från polisen i Varberg skulle komma förbi kontoret och överlämna förundersökningen.
 
 
Rätt som det var kom det en kvinna till kontoret som jag inte riktigt kände igen. Hon viftade snabbt upp vad som skulle föreställa legitimationen, sade att hon kom från polisen och att hon hade fått i uppgift att överlämna förundersökningen som hon hade med sig. Det gick så fort när hon viftade till med sin legitimation, att "locket" (tänk dig ungefär ett pass eller hur man nu ska likna det vid) hann slå igen innan jag hunnit se om hon verkligen var en polis. Jag tackade och tog emot bunten med papper och därefter gav hon sig iväg.
 
Nu var det inte särskilt allvarligt, eftersom hon kom till oss och överlämnade handlingen. Dock började jag fundera över detta efteråt. Om det hade gällt något annat - både i arbetet och privat - skulle jag nog be polisen i fråga att legitimera sig ordentligt, det vill säga ge mig tid att verkligen se på den där legitimationen. Personligen kan jag känna att jag gärna vill vara säker på att jag pratar med en polis innan jag börjar lätta mitt hjärta. Nuförtiden är det inte helt ovanligt att folk bluffar om både det ena och det andra. Den här kvinnan var ju civilklädd, så egentligen hade hon kunnat vara vem som helst och om det hade handlat om att jag skulle ge henne handlingar eller uppgifter, hade jag som sagt krävt att hon lugnade sig med viftandet och visade legitimationen i lugn och ro. Bara för att någon påstår att den är från polisen, måste det ju inte vara sant.
 
Hur tänker du själv kring det här?


Dagens citat:

"Du vågar ditt ja – och upplever en mening. Du upprepar ditt ja – och allt får mening. När allt har mening, hur kan du leva annat än ett ja."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie