Som barn på nytt
När jag var liten (tänk låg- och mellanstadieålder, det vill säga någonstans mellan 7-12 år) gillade jag att åka rullskridskor och sedan inlines. Det kändes tufft att åka inlines när de väl kom. Dock var mina inte av bästa kvalitet. De hade nämligen plasthjul och följaktligen rullade de inte lika bra som de där med gummihjul. Men det spelade inte någon större roll för mig. Jag begav mig ut jämt och ständigt och åkte runt med dem. Jag och min syster hade ett favoritställe där vi åkte fram och tillbaka nästan hela tiden: en relativt nyasfalterad vägbit. Jösses vad det gick undan där!
Jag tror att jag slutade åka inlines i samma veva som jag började på högstadiet. Tiden och intresset för det försvann helt enkelt. Jag slutade också att åka skridskor och gjorde det inte igen förrän jag och älsklingen blev tillsammans. Nu kan jag säga att samma sak har hänt med inlinesåkandet.
Då älsklingen först föreslog att vi borde kika på inlines och kanske även åka det under sommaren, var jag mycket positivt inställd. Ja! Vad kul! Det var ju över tio år sedan som jag stod på ett par sådana där benbrytargrejer. Denna förtjusning förbyttes snart mot ren och skär skräck när vi lämnade butiken med varsin inlineskartong i händerna. Vad hade jag gett mig in på? Det var först då jag mindes hur vingligt det hade varit med skridskorna den där vintern 2008 - och då hade det inte alls gått lika många år sedan jag åkt skridskor! Tänk om jag skulle ramla? Och bryta nacken?!
Jag satte på mig min cykelhjälm - för säkerhets skull - och gav mig ut en kväll tillsammans med älsklingen. I början klarade jag knappt av att stå på de där mackapärerna. Jag höll på att trilla mest hela tiden! Fast sedan, när vi hunnit ned till Skrea strand, började det gå bättre. Då började jag till och med få upp relativt god fart. Kvällen efter gick det ännu bättre.
Jag vill nog säga att det är lite som att cykla. Det tar en stund, men sedan kommer hjärnan ihåg hur man for fram som litet barn. Det var faktiskt kul och precis som både jag och älsklingen tänkte, kände vi oss som barn på nytt. Synd bara att det är så dåliga vägar att åka på i Falkenberg. Det känns som om det mest är gat- eller kullerstensbelagda gator i stan. För att kunna åka ordentligt måste vi bege oss ut utanför stan.
Än har jag alltså inte ramlat och brutit nacken! Bara att hålla tummarna för att det förblir så ...
Dagens citat:
"Kärlek är vilja – viljan att dela din lycka med alla."
(Nisargadatta Maharaj)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie