Jessicas grotta

 

Vissa klienter tycker man mer om än andra. Så är det bara. Min chef har en återkommande klient i tjugoårsåldern som hon brukar vara offentlig försvarare för. Personen verkar inte fatta vad det är personen håller på med eller att det personen gör är fel. Hittills har det mest varit småbrott, men personens inställning skrämmer mig - att det inte är något fel i det personen gör och att det är alla andra det är fel på - och tyvärr tror jag att detta är en person som i framtiden kommer syssla  tyngre kriminella saker än snatterier och våldsamt motstånd m.m..

 

Hur som helst, jag ringde klienten för att tala om att polisen hade lagt ned förundersökningen rörande ena brottsmisstanken (det fanns tre brottsmisstankar kvar), men att tingsrätten inte ansåg att det längre var motiverat att klienten skulle ha en offentlig försvarare med tanke på vilka brottsmisstankar som var kvar och att min chef därför hade blivit entledigad från sitt uppdrag. Jag hann säga det om nedläggningen, men blev sedan avbruten hela tiden av klienten. Jag bad klienten - vänligt, men bestämt - att lugna sig och lyssna färdigt på mig. Det lovade klienten att göra. Dock hölls det löftet i en sekund eller så, för när jag började prata igen, blev jag på nytt avbruten. Jag bad klienten återigen - fortfarande vänligt, men bestämt - att  lyssna färdigt på mig. Det skulle klienten göra, men avbröt mig igen. Och igen. Och igen.

 

 

Så höll det på en stund och jag fick till sist nog. Jag höjde därför rösten och sade till på skarpen - nu var jag inte längre vänlig - att klienten skulle vara tyst och lyssna på det jag hade att säga. Klienten tyckte att jag skulle sluta skrika, men lät mig prata klart i alla fall. Äntligen! Vi avslutade sedan samtalet och innan vi lade på, bad klienten mig om ursäkt. Dock tror jag inte att klienten förstod varför denne bad om ursäkt. Det lät mer som att det var ett inlärt beteende.

 

Jag är förvisso "bara" sekreterare, men jag har fått nog av att vissa klienter tror att de kan behandla mig hur som helst. Nu får det räcka! En liten tröst är i alla fall att det finns de som betett sig värre mot klienter än mitt lilla utbrott. Alltid en liten tröst.