Skuggans spel (Lars Rambe)

Skuggans spel är en fortsättning på Spåren på bryggan. Det finns därför risk för spoliers i inlägget om man inte har läst den första boken.
 
 
"Mariefred en skimrande pärla vid Mälaren. Älskad av många, men inte av alla. Mitt i idyllen pågår ett spel i det fördolda, en skuggas spel. Den ökände yrkesförbrytaren Marcin Szalas rymmer under våldsamma omständigheter från Bondhagens anstalt. Det är bara början på den våg av våld som skall skaka Sörmland denna sommar.

När dramatiken inleds, laddar journalisten Fredrik Gransjö och kollegorna på Strengnäs Dagblad för Strängnäs Jazzfestival. Men snart inser Fredrik och hans lovande sommarvikarie Emilia att prioriteringarna måste göras om. Tillsammans börjar de leta efter ett mönster i skeendet. Gradvis skingras skuggorna och en oväntad gestalt träder fram."
 
 
 
 
Nästan med en gång fick Skuggans spel en särskild plats i mitt hjärta, eftersom en stor del av handlingen utspelar sig i lilla Åkers Styckebruk (där jag bodde med älsklingen från juni 2009 till januari 2012) och Åkers Bergslag. Det lilla brukssamhället ligger mig fortfarande varmt om hjärtat och det kändes därför extra kul att läsa den här boken. Miljöerna var mycket bekanta för mig. Dock reagerade jag på att Lars Rambe tycks ha placerat ett trafikljus i Åker. Under den tiden vi bodde där fanns inget trafikljus. Det närmaste fanns i Mariefred, om jag och älsklingen minns rätt. Sedan blev jag inte heller riktigt klok på hans beskrivning av färden genom samhället till Åkers Bergslag. Men det kan ha varit jag som varit lite ofokuserad just där, eller så tyckte Lars Rambe att det var kul att flytta på en och annan byggnad?
 
Nåväl, jag ska inte fastna vid oväsentligheter. Själva berättelsen var helt okej och spänningen var bra uppbyggd med en och annan oväntad twist. Dock fastnade jag inte alls för Skuggans spel och kände mig faktiskt uttråkad emellanåt. Fredrik Gransjö kändes enbart som en sorglig figur. Jag kunde inte alls känna någon sympati, utan jag var enbart irriterad på denne herre. I ärlighetens namn tyckte jag inte att varken Fredrik Gransjös eller de övriga journalisternas delar av berättelsen tillförde särskilt mycket. De råkade bara vara där med sina problem. Jag hoppas att de kan få vara mer delaktiga i berättelsen till nästa gång.
 
Jag får se om jag ger Fredrik Gransjö någon mer chans. Som det känns nu är jag inte alls särskilt sugen på att möta honom igen.
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Förbanna inte mörkret utan för in ljuset."
(Joann Davis)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie