"Det där borde man filma."
Som jag har berättat tidigare, har jag den lilla egenheten att jag talar med djur - både tama och vilda. Sådan har jag alltid varit. Att jag sedan kanske inte alltid får något konkret svar är en annan femma. Man kan ju inte få allt här i livet, eller hur?
Hankatten (katten vi hade innan vi skaffade Ninjan och Fåntratten) var väldigt pratglad och speciellt under sista tiden i livet. Fåntratten påminner lite om honom. Framförallt när han tycker att det är dags för mat, det lilla matvraket. När han sätter igång att prata, då brukar jag svara honom. En kväll när jag stod och fixade dels min och älsklingens mat, dels djurens mat, stod jag och pratade med Fåntratten - som tyckte att jag tog för lång tid på mig att fixa hans mat. Plötsligt kom älsklingen ut i köket och skrattade. "Det där borde man filma", sade han och när jag undrade varför i hela fridens namn då, svarade han att mitt och Fåntrattens samtal lät roligt.
...
Jag kontrade med att han minsann också pratar med katten! Jo, det gör han i och för sig, men tydligen hör man inte själv hur roligt det låter.
Borde kanske vara mer försiktig när jag och Fåntratten samtalar. Annars kanske vi hamnar på YouTube ..?
Dagens citat:
"Alla kan inte göra stora saker. Men alla kan göra små saker med stor kärlek. Vänliga ord kan vara små och enkla att uttala, men de ekar i oändlighet."
(Moder Theresa)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie