Omedvetet beroende

Det var bättre förr. Ja, nu är det sagt och jag står för det. När jag gick på mellanstadiet var det inte tal om att man skulle använda någon miniräknare när man behövde räkna ut saker. Antingen fick man använda huvudet eller papper och penna. Så enkelt var det. På högstadiet däremot började miniräknare-användandet att smyga sig på allt mer eftersom man började räkna lite mer avancerade tal. På gymnasiet klarade man sig inte utan grafräknare. Åtminstone inte jag med den matematiken som jag räknade.
 
Vad har då resultatet blivit?
 
 
 
Jag kommer på mig själv alltför ofta att jag använder miniräknare även vid allra enklaste uträkning. Exempelvis; 2 gånger 16. Jag plockar fram miniräknaren, trycker på "2", "x", "16" och därefter "=". I det ögonblicket brukar jag inse vad jag precis gjort och skämmas. Och blir arg på mig själv. Herregud, alla vet väl att det blir 32?!
 
Hur kunde det gå så här snett? När blev jag så beroende av en miniräknare att jag knappt ens kan räkna ut 1 + 1 i huvudet? Min huvudräkning är så extremt pinsamt dålig att jag inte ens vill tänka på det.
 
Nej, nu får här bli ändring. Nu måste jag börja avvänja mig från miniräknaren. Dags för hjärnan att arbeta på egen hand!


Dagens citat:

"Förlora inte tron på mänskligheten. Om några droppar i havet är smutsiga, så blir inte hela havet smutsigt."
(Mahatma Gandhi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie
#1 - - Lilith - livet efter Borderline:

Jag gör precis samma sak.

Svar: Vad skönt att jag inte är ensam! :-) Känns nästan pinsamt ibland, för jag var rätt duktig på huvudräkning förr.
Jessica