Umgänge som är dömt att misslyckas?
Vanligtvis brukar åldern inte ha någon betydelse för mig. Jag brukar kunna umgås med både äldre och yngre personer och oftast uppstår inga problem. Inga som jag har märkt i alla fall. Jag brukar kunna anpassa mig ganska bra. Dock är det annorlunda med min chef, som är cirka 36 år äldre än mig.
De gånger då vi får tillfälle att umgås (exempelvis vid fika eller när vi då och då äter lunch ihop), försöker vi tappert konversera med varandra, fast oftast slutar det med att det ganska fort rinner ut i sanden och att vi sedan sitter tysta. Varför är det så?
Åldersskillnaden kan givetvis spela in, fast egentligen tror jag inte att det är den främsta orsaken. Främst tror jag att vi helt enkelt är för olika och saknar en tydlig gemensam nämnare, vilket i och för sig kan bero på den stora åldersskillnaden. Hur ska man då lyckas överbrygga det? Hur hittar man en gemensam nämnare?
Eller, vi har väl några gemensamma nämnare (träning och husdjur), fast hur ska man kunna prata om det när man redan har pratat om det x antal gånger? Kanske är det bara jag som saknar fantasi. Jag får försöka komma på sätt att förnya dessa samtalsämnen (hur det nu ska gå till ...).
Hur skulle du göra?
Dagens citat:
"En dag kommer att komma då du skrattar åt dina tidigare ansträngningar. Det kommer att vara den dag då du skrattar här och nu."
(Ramana Maharshi)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie