Antagligen den tråkigaste flickan i stan
Jag har insett att jag inser fler och fler saker om mig själv för varje dag som går. En del saker behöver jag jobba på, medan andra är som de är. Nyligen insåg jag att jag är en ganska tråkig person.
Nu undrar du kanske på vilket sätt jag menar att jag är tråkig (och om du inte gör det, får du ändå svaret här - så snäll är jag). Jo, även om jag är medlem på ganska många sociala medier, nobbar jag de som antagligen är störst; Facebook, Instagram, Snapchat ...
För flera år sedan (på den tiden jag gick på gymnasiet och det är ju eeevigheter sedan), funderade jag på att skaffa Facebook eftersom alla andra i klassen tycktes ha det. Fast strax innan jag tog tag i saken, slogs det upp en hel del i medierna om det där med att Facebook lagt in i avtalet att de ägde ALLT man lade upp och ALLA uppgifter man uppgav. Grundaren "skröt" med att de hade lagt det ganska långt ned i avtalet, eftersom de visste att folk oftast inte orkar läsa allt. Häpp. Då fick det vara. När jag sedan funderade på att kanske kika på Instagram, fick jag veta att det ägdes av Facebook. Tack, men nej tack. För ett tag sedan ville min vän Cherry att jag skulle skaffa Snapchat. När jag och min chef var på Svalbard i vintras, visade en av de andra expeditionsdeltagarna oss lite hur Snappis funkar och när Cherry då föreslog att jag skulle skaffa det, tänkte jag att det i alla fall inte kunde skada att åtminstone titta på avtalet. Jag hade inte kommit långt förrän jag stängde ned sidan och bestämde mig för att inte heller Snappis är något jag ger mig i kast med. Anledningen? Enligt användaravtalet ger man Snapchats ägare rätt att i vilket sammanhang som helst och på vilket sätt de än väljer, använda det material man laddar upp - och man själv får ingen ersättning för det. Tack, men nej tack.
Någon gång i maj när jag hade en av mina sämre dagar, bestämde jag mig för att titta på användaravtalet för Facebook. Kanske hade jag varit för hård i min dom mot dem? Fast enda anledningen till att jag överhuvudtaget övervägde att skaffa Facebook trots allt, var för att man blir ganska utanför om man inte har det. Allt ska ske via Facebook. Exempelvis novellantologin #Älskanoveller. De hade skapat en Facebookgrupp och precis i början fick jag ett mail från den som skapat gruppen eftersom hon inte hittade mig där. Jag förklarade att jag inte hade Facebook och inte heller tänkte skaffa det. Då lovade hon att hålla mig uppdaterad om det som diskuterades där. Jag hörde inget. Inte förrän det bara var kanske ett par, tre veckor innan boken skulle tryckas. Då hade en på förlaget insett att jag inte var med i gruppen. Jag förklarade återigen varför och då åtog sig en annan i gruppen att hålla mig informerad om saker som diskuterades där. Fast då var det för sent.
Visst, jag får stå mitt kast som inte skaffar ett sådant konto, men det känns ändå fel att vi som väljer att inte ha något sådant konto, på sätt och vis blir utstötta. Varför måste allt ske via Facebook? Hur som helst, jag läste i alla fall avtalet, men ganska snart slutade jag läsa och tackade för mig. De är ju värre än Snappis! Inte nog med att man ger dem rätt att använda allt man lägger upp där hur de vill och i vilka sammanhang som helst utan att man själv får kompensation, man ger dem också rätt att sälja vidare denna rätt till andra. SÄLJA VIDARE. Och jag får fortfarande ingen ersättning? Det kan jag dessvärre inte gå med på, även om de troligtvis inte skulle bry sig om det jag lägger upp.
Så ja, jag är nog den tråkigaste flickan i stan. Kanske till och med i landet? Aja, då får jag vara det. Synd bara att man som sagt hamnar utanför i så många sammanhang. Jag kan bara hoppas att samhället blir mer förstående för att inte alla väljer att ansluta sig till Facebook.
Dagens citat:
"Mina idéer kommer vanligtvis inte när jag sitter vid skrivbordet utan när jag lever livet."
(Anais Nin)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie